Ships in the river

Ships in the river

Något outgrundigt kom Gösta Larssons ”Ship in the river” att på svenska heta ”Kajerna vid Hudson River” men annars så står uttrycket för själar som inte kommit i hamn. Nog så poetiskt. Recensionen i New York Times den 7 april 1946 menar att Larsson slarvar med autenciteten och har några anakronistiska beskrivningar i ”the Waterfront drama” men annars bra.

Utanför Long Beach i Kalifornien ligger många av Världens containerfartyg och för all del Supertankers stackade och väntande av andra skäl än proppen nyss i Suezkanalen. Disproportionalitet i kommerslogistiken möjligen pandemiskt orsakade. Eller? Ja möjligen vet man man inte men det är så här det kan gå till ibland. Både förr och nu. Äkta autentisk anakronism. Just in another time.


Stuck in the Canalypso

Ett fartyg större än de flesta och längre än kanalen är bred kör fast i fören och driver på tvärs med aktern. Nästan. Så långt det nu gick.

Hur gick det till? Grafiken ovan kanske visar förloppet. Fartyget tappar styrningen i den kraftiga blåsten och manövrerar upp mot vinden samtidigt som det sätts full fart i maskin, båten wobblar fram och tillbaka och styr så med full kraft, 13,2 knop, i styrbordssidan in i sandbanken/kanalkonstuktionen.

Under normala förhållanden sitter fartyget omöjligt fast men en ovanligt full måne räddar situationen. Stark flod lyfter efter några dygn containerpråmen som med hjälp av världens för tillfället största bogserbåtar kan dras loss. Tacka månen för det!

Att styra ett så stort fartyg i en smal kanal är en grannlaga uppgift även i lugnt väder. 1968 stod jag som lättmatros till rors på TT Walentinian om 100.000 dwt under flodfärden på Elbe till Hamburg. Det var smalt och svettigt. Högt upp och inget vatten att se. Ordergången på bryggan är att lotsen råder Kaptenen som ger order till rorsman som med rorspinnarna i händerna håller ögonen på kompassen och håller det angivna gradtalet. Små och snabba angivelser som jag rättade direkt från lotsens tunga. Ännu hade inte skoltyskan helt evaporerat. Förutom att hålla gradtalet så måste man hela tiden parera fartygets rörelser och på en supertanker som svarar långsamt på roderutslag måste man till och med ligga lite före. Innan fören vill gå babord så måste man reglera styrbord. ”Steady as she goes” är inte så lätt som det låter i en smal kanal. ”En grad Styrbord” betyder att styra lite styrbord och så direkt räta upp rodret med en motrörelse åt babord och liksom ”fånga” båten till den rätta graden.

Om man idag fortfarande använder sig av rorsman vet jag inte men tappar fartyget styrningen så är det svårt att återfå den. Tydligen så har man försökt med att öka farten men över styrfart, som brukar ligga på 4-5 knop, så ställer man bara till det.


Jodå, det är sant

Sverige som jag kände det finns inte längre. Värderingar?. Var tog de gemensamma demokratiska spelreglerna vägen. Postdemokrati. Brevutdelning två dagar i veckan? Nej. Huggsexan om att bli vaccinerad som pågår bland underhuggarna och överhuggarna som letar ursäkter och förklaringar. Sicket spektakel. Det kan vara på sin plats med en filosofisk diskussion om vad det är som gäller. ”Den som har ögon kan se”, som ett gammalt kinesiskt ordspråk lyder. Och den som har tillgång till Internet kan läsa tidningar. Ännu, får man tillägga. Redan är det en prisfråga. Vad som gäller är det demokratiska samhället som krackelerar just nu.

Oregerligheten ligger på flera plan. 1) En demokrati som inte kan upprätthålla regelsystemet. 2) En byråkrati som är nedsolkad av kriminella element i ledningsfunktionerna. 3) Chefer som låter sig gå före underställd personal.

Dessutom, kan man tillägga. Chefer och andra som tror att inte alla kan se och vet det man inte ens försöker att dölja. Det är många som kommer att avslöjas. Skamlösheten är en brist på samhällsmoral som bara är alltför verklig. Apokalypsen är här.

 

Repris på gamla inlägg:

Det oerhörda och falska landet Sverige. Hörde i bilradion på väg till arbetet att nu så gäller det vårdpersonalen först i kön till vaccineringen i hela landet och alla landstingen samtidigt som Folkhälsomyndigheten uttalar att äldre självklart ska skyddas först. Länken kan inte misstolkas. Men alltså icke. Vaccinet har knappt landat och huggsexan är igång. Borgerliga värden prioriterar. Verkligheten är en satir. Kanske dessutom ett kreativt sätt att korta vaccinationsköerna. Den nya vaskvarianten trendar (äldsta årgången bort) -Falskt, sa Måns. -Oerhört falskt, sa Bill. -Bara ljug, sa Bull

Det bästa, det goda och det fula

Det bästa ska inte stå i vägen för det goda brukar man säga när man är på det humöret och förmodligen är det ett etiskt ordbruk. Det diskuteras nu vem och vilka som ska covidvaccineras först. Hur kan ens en sådan diskussion uppstå? Äldre dör medan unga och medelgamla blir sjuka. Det finns faktiskt inget att diskutera. Och ändå. I det här sent kristnade landet får den skyddade sjukvårdspersonalen redan gå före medan äldre hamnar längre bak i kön. -Fullt, sa Måns. -Fult, sa Bill. -Oerhört fult, sa Bull Avlivningsdiskussionen pågår. Nåja. Det är väl bara att köpa ett blått skåp och ställa in ättesupen. Snart kan ingen berätta om hur landet fungerade när det fungerade och också de gamla fick leva och ha hälsan.

Nu väntar vi bara på att alla landstingspolitiker ska räknas till vårdpersonalen (alla fall majoriteterna) !

 

 


Det är inte sant

Det oerhörda och falska landet Sverige. Hörde i bilradion på väg till arbetet att nu så gäller det vårdpersonalen först i kön till vaccineringen i hela landet och alla landstingen samtidigt som Folkhälsomyndigheten uttalar att äldre självklart ska skyddas först. Länken kan inte misstolkas. Men alltså icke. Vaccinet har knappt landat och huggsexan är igång. Borgerliga värden prioriterar. Verkligheten är en satir. Kanske dessutom ett kreativt sätt att korta vaccinationsköerna. Den nya vaskvarianten trendar (äldsta årgången bort) -Falskt, sa Måns. -Oerhört falskt, sa Bill. -Bara ljug, sa Bull

Här kommer en repris från gårdagen:

Det bästa, det goda och det fula

Det bästa ska inte stå i vägen för det goda brukar man säga när man är på det humöret och förmodligen är det ett etiskt ordbruk. Det diskuteras nu vem och vilka som ska covidvaccineras först. Hur kan ens en sådan diskussion uppstå? Äldre dör medan unga och medelgamla blir sjuka. Det finns faktiskt inget att diskutera. Och ändå. I det här sent kristnade landet får den skyddade sjukvårdspersonalen redan gå före medan äldre hamnar längre bak i kön. -Fullt, sa Måns. -Fult, sa Bill. -Oerhört fult, sa Bull Avlivningsdiskussionen pågår. Nåja. Det är väl bara att köpa ett blått skåp och ställa in ättesupen. Snart kan ingen berätta om hur landet fungerade när det fungerade och också de gamla fick leva och ha hälsan.

Nu väntar vi bara på att alla landstingspolitiker ska räknas till vårdpersonalen (alla fall majoriteterna) !


Det bästa, det goda och det fula

Det bästa ska inte stå i vägen för det goda brukar man säga när man är på det humöret och förmodligen är det ett etiskt ordbruk. Det diskuteras nu vem och vilka som ska covidvaccineras först. Hur kan ens en sådan diskussion uppstå? Äldre dör medan unga och medelgamla blir sjuka. Det finns faktiskt inget att diskutera. Och ändå. I det här sent kristnade landet får den skyddade sjukvårdspersonalen redan gå före medan äldre hamnar längre bak i kön. Fullt, sa Måns. Fult, sa Bill. Oerhört fult, sa Bull Avlivningsdiskussionen pågår. Nåja. Det är väl bara att köpa ett blått skåp och ställa in ättesupen. Snart kan ingen berätta om hur landet fungerade när det fungerade och också de gamla fick leva och ha hälsan.


Pudeldoodless

One pudeldoodle coming up: alltså en dubbel pudel. President Trump ångrar att han ångrade: ”Behind closed doors, he made clear that he would not resign and expressed regret about releasing a video on Thursday committing to a peaceful transition of power and condemning the violence at the Capitol that he had egged on a day before.” Vilket väl visar att den trumpska linjen är mer impressionistisk än genomtänkt.

Long ago; alltså för längesedan gav analysen att nästa fascistiska land i stor scala skulle vara amerikas förenta stater. Jag minns faktiskt inte hur man kom fram till det men jag minns övertygelen. Förmodligen åt den disparata Frankfurtskolan till. Då främst med Adorno- och Horkheimercitat antar jag. I vilket fall så tycks tendensen luta åt det. 20% direkta stödjare och 30 % vad man förr skulle kalla sympatisanten utgör i alla fall en stark högertendens som förhoppningsvis ännu inte är mogen att ta makten. I USA alltså. I Sverige tycks det vara något värre om än inte lika uttalat. Kärnan är mindre men det omgivande köttet mera. Om än lika impressionistiskt som Trump om än saktfärdigare. I Lund ska en präst forska på Trump även om man tycker att den svenska dysfunktionaliteten för att inte säga svensk epistemologisk patologi borde ligga närmre ett svenskt kristet klappande hjärta. Men då är vi inne i cybernetiken och där kanske inte en teolog ska vara. Balans (läs Job)  är ju inte Guds starka sida precis.

Coming President Biden drar sig inte för att dra in nazisten Goebells i sammanhanget: ”On Friday, Mr. Biden had harsh criticism for Senators Josh Hawley of Missouri and Ted Cruz of Texas, Republicans who had lodged objections to his Electoral College victory on Wednesday amid the mayhem at the Capitol. As some leading Senate Democrats called on them to resign, Mr. Biden said the pair had perpetuated the “big lie” that his election had been fraudulent, comparing it to the work of the Nazi propaganda minister Joseph Goebbels.” Och i Sydsvenskan övertygar en skribent sig om att Trump är fascist.

Det finns skäl att återkomma i ämnet.

 

Ps: stavfel i texten rättades. Ett än blev även, och lite till. För övrigt och till förfrågningar så har jag privatiserat mina sidekicks som till exempel Textmagazinet tills vidare för ommöblering. Återkommer, efter moget övervägande, i kommersialiserad form. Kanske.


I pandemins tecken

När ska astrologerna komma på den pandemiska banan. Kanske är de redan här. Dragandes med Saturnus och Mars och omloppsbanornas konjugationer.

I alla fall så är danskarna här. I stora omlopp. I København har man lukket boutikkerna, så nu kommer de. Dragandes med sina inköpsvagnar. Far som tättingar. Man kan inte ha mycket för andra människor när man för döden över sundet. Osunt. Skidt med det. Hjuleglædje. Så tvärtoms den egna agendan lyssnar den svenska regeringen på malmöiterna och stänger gränsen mot Danmark. Det är inte helt tätt. Molnen får fortfarande passera. Borgerligheten lyder tveksamt den svenska bristen på politikk. Håller sina köpcenter öppna. Bara IKEA som är internationella förstår lite bättreI Man lyder sina egna rekommendationer. Är det stängt i København så är det stängt i Malmö också. I Sydsvenskan ömkar man dem som trotsar reserekommendationerna att inte resa. Precis som danskerne. I Berlingske kan man läsa om politiker som er forbausede och förbistrede för att inte de danske Bornholmere har fri passage. De tycker att stängningen som var sen var alldeles för tidig. Remember Kastrup säger vi som inte har något Alamo. Annars har vi glömt det mesta. Spanska sjukan, Asiaten. Hur virus lever sina liv innan de levererar död. I virologiska vågor. Dödar de första svaga men överlever i de starka och tilltar i  styrka. För att åter komma med ny kraft. Andra vågen som skulle ha testats, spårats och krantäniserats, dränerats, bort. Det glömdes …. bort. Borde blev bort. Lort. Hukommelsetabet. Varats olidliga lätthet. Corona og klaver. Danskar är hyggliga.


att läsa är en lisa

Jag läser helst på svenska, det måste jaag säga, men finner det inte helt fel att hålla koll på vad andra också läser på ett andra språk som jag också kan. Frihet, har någon sagt, är att kunna flera språk. Frihet, kan man med andra ord, ha till på det ena och det andra. Danska och norska läser jag också på och det flyter på riktigt bra ibland. Tyska däremot har jag mest tragglat. Kanske lite taskigt mot tyskan.

TIME’100 Must Read Books of 2020Vanity Fair‘15 Best Books of 2020The New York Times Book Review’100 Notable Books of 2020; Vulture’s 10 Best Books of 2020; Literary Hub’s 65 Favorite Books of the YearEsquire’Best Books to Elevate Your Reading List in 2020Los Angeles Time’10 Best Books of 2020; Slate’s Best Books of 2020 (Laura Miller); Slate’s Best Books of 2020 (Dan Kois); Refinery29’s The Best Books of 2020, So FarThe Washington Post’50 notable works of nonfiction in 2020The Washington Post’50 notable works of fiction in 2020The New York Times’ Critics’ Top Books of 2020; The Chicago Public Library’s Best Books of 2020; Book Riot’s Best Books of 2020; BuzzFeed’s Best Books We Read in 2020Publishers Weekly’Best Books of 2020Library Journal’Best Books 2020O, The Oprah Magazine‘20 Best Books of 2020Chicago Tribune’10 Best Books of 2020EW’10 Best Books of 2020Teen Vogue’Best Books of 2020 You Should Be Reading Right Now; Apartment Therapy’s Must-Read Books of 2020; Amazon’s Top 100 Books of 2020; Barnes & Noble’s 10 Best Books of 2020Real Simple’Best Books of 2020 (So Far); Kirkus Reviews’s Best of 2020 (Fiction and Nonfiction); Marie Claire’The 2020 Books You Should Add to Your Reading ListTown and Country’Best Books of 2020Parade’40 Best Books of 2020; The New York Public Library’s Best Books of the YearThe Wall Street Journal’10 Best Books of 2020USA TODAY’Best Books of 2020People’Top 10 Books of 2020The Guardian’Best Books of 2020; The Undefeated’s 25 Can’t-Miss Books of 2020Men’s Health’14 Best New Books of 2020; BBC’s Best Books of the year 2020; and The Telegraph’s 50 Best Books of 2020; and The Independent’20 Best Books of 2020.

Vill du slippa läsa listor så har du här ett sammandrag:

25 lists:

Brit Bennett, The Vanishing Half 

20 lists:

Rumaan Alam, Leave the World Behind

17 lists:

Yaa Gyasi, Transcendent Kingdom

16 lists:

Raven Leilani, Luster

James McBride, Deacon King Kong

15 lists:

Maggie O’Farrell, Hamnet

Isabel Wilkerson, Caste: The Origins of Our Discontents

14 lists:

Bryan Washington, Memorial

13 lists:

Ayad Akhtar, Homeland Elegies

Megha Majumdar, A Burning

Hilary Mantel, The Mirror & The Light

Jenny Offill, Weather

12 lists:

Danielle Evans, The Office of Historical Corrections

Garth Greenwell, Cleanness

Douglas Stuart, Shuggie Bain

Natasha Trethewey, Memorial Drive: A Daughter’s Memoir

Robert Kolker, Hidden Valley Road: Inside the Mind of an American Family

11 lists:

Elena Ferrante, The Lying Life of Adults

N. K. Jemisin, The City We Became

Lydia Millet, A Children’s Bible

Barack Obama, A Promised Land

Claudia Rankine, Just Us: An American Conversation

Anna Wiener, Uncanny Valley: A Memoir

C Pam Zhang, How Much of These Hills is Gold

10 lists:

Susanna Clarke, Piranesi

Samantha Irby, Wow, No Thank You: Essays

Emily St. John Mandel, The Glass Hotel

Kiley Reid, Such a Fun Age

9 lists:

Akwaeke Emezi, The Death of Vivek Oji

Cathy Park Hong, Minor Feelings

Lily King, Writers & Lovers

Brandon Taylor, Real Life

Charles Yu, Interior Chinatown

8 lists:

Mikki Kendall, Hood Feminism

Helen Macdonald, Vesper Flights

Silvia Moreno-Garcia, Mexican Gothic

Les Payne and Tamara Payne, The Dead are Arising

E. Schwab, The Invisible Life of Addie LaRue

Karla Corejo Villavinencio, The Undocumented Americans

Jess Walter, The Cold Millions

7 lists:

S.A. Cosby, Blacktop Wasteland

Emily Danforth, Plain Bad Heroines

Anne Enright, ActressErik Larson, The Splendid and the Vile

Marilynne Robinson, Jack

Kawai Strong Washburn, Sharks in the Time of Saviors

Kevin Young, ed., African-American Poetry: 250 Years of Struggle and Song

6 lists:

Alyssa Cole, When No One is Watching

Diane Cook, The New Wilderness

Lacy Crawford, Notes on a Silencing

Louise Erdrich, The Night Watchman

Stephen Graham Jones, The Only Good Indians

Peace Adzo Medie, His Only Wife

David Mitchell, Utopia Avenue

Wayétu Moore, The Dragons, The Giant, The Women: A Memoir

Aimee Nezhukumatathil, illustrated by Fumi Nakamura, World of Wonders: In Praise of Fireflies, Whale Sharks, and Other Astonishments

Sigrid Nunez, What Are You Going Through

Kate Elizabeth Russell, My Dark Vanessa

Curtis Sittenfeld, Rodham

Danez Smith, Homie: Poems

Zadie Smith, Intimations: Six Essays

Adrian Tomine, The Loneliness of the Long-Distance Cartoonist

 


Franska Bagateller

2017 ger förlaget Absint noir ut fyra böcker av Fréderic Dard i översättning av Fredrik Marisol Ekelund och i veckan kom jag att läsa dem. Om inte förr så för att jag inte fått syn på dem. En för mig ny författare är alltid av intresse.

Hissen; Bödeln gråter; Jänkarna, För fåglarna dör.

Fréderic Dard har skrivit 300 böcker så det är bara ett litet urval som kanske inte är signifikativt och jag läser inte franska så det får bli i vad översättaren bjuder på. Underhållande, lättläst och intrikat, lätt impressionistiskt och socialt. Problemställningarna påminner om varandra och även iscensättningarna med bilolyckor, krossade musikinstrument och skivspelare och fåglar i bur. Klurigt ibland och överraskande slut. Varje bok tycks bygga på en idé och några uttryck som tål att tänka på. Helt okej och ska jag jämföra med något så får det bli de ursprungliga Nick Carter av John Russel Coryell. Läsvärd, roande och rekommendabel också han, men inte mer.


Den kritiska massan

Strömningar i tiden. När den kritiska massan når sin kritiska massa röstar man på Trump. Ungefär så. Men Intellektualiteten har också nått magen. Tanke och känsla. Istället för att diskutera fenomenet Donald Trump i ideologikritiska temer, för övrigt namne med Donald Duck, så kommer man dragande med den ena psykologiska varianten, föra att inte säga psykologisistiska, efter den andra, för att inte säga den andre. Trump är idealist och likt andra idealister så vet han inte vad han pratar om, men också likt andra idealister så kommer han inte att ge sig. Läsning: ”Alla kungens män” av Robert Penn Warren i översättning av Nils Holmberg. En gammal Pulitzervinnande klassiker som med protagonisten och politikern Willie Stark ganska så bra beskriver den trumpska typen.

Det stora som har hänt i den västerländska världen, det som man kan kalla ett inskränkt paradigmskifte, är att Estetiken med stort E inte längre förmår att göra motstånd. Den som vill veta vad som här menas med estetik kan tillgodogöra sig Peter Weiss´”Motståndets estetik” på drygt, men inte dryga, tusen sidor. Fantastisk läsning. Lena Andersson antyder problemet i ett inlägg i Dagens Nyheter den sjunde i elfte efter att ha läst Allan Blooms ”The Closing of the American Mind”. Se bara upp för högerskruven. För övrigt kom Blooms bok ut några år efter ”Motståndets estetik” Christopher Lasch med kultklassikern ”Den narcissistiska kulturen” från 1979 är också inne på temat.

Problemet ypperligt aktualiserat i Dagens Expressen, 17/11, av Filippa Mannerheim.


Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.