Det Ultimata Pianoklinket

Lyssna till När Gershwin klinkar på i den alldeles egna versionen av Rapsodhy in Blue. Inspelningen är en rekonstruktion från en gammal pianorulle och det är faktiskt George Gershwin som tangentar, ibland på två klaviaturer samtidigt.

 

Vad jag förstår så är det gratis!

 

Rekommendas till Morgonduschen.

 

En morgon flög jag till New York. Jag hade just gjort (i byxan höll jag på att skriva) lumpen (vilket på något underligt sätt känns vara samma sak) och hade inga pengar. Alltså tog jag hyra på en gammal bananjagare som hette Pearl Sea och låg vid kaj i New Jersey. Rederiet betala. I luftrummet över norra Canada syntes en alldeles rund regnbåge, (Heter det Båge i alla fall?) och på den lilla filmduken i planet visades Butch Cassidy & Sundance Kid. Stumfilm, för jag hade inte två dollar till hörlurar. I New York var det snöstorm som gav en skakig inflygning och flygplatsen som höll på att byggas om i en enda röra. Jag missade passkontrollen men fick tag på sjösäcken och senare syn på en halsduksinvirad och alldeles rund mexican, för att inte tala om snuvig, med en skylt på magen som det stod Herz och Mr. Eriksson på.  Nyss inkommen i landet eller så var det snöstormen så körde kusken fel och eftersom han var dålig på engelska och jag inte förkyld så fick jag hoppa ur caben några gånger och fråga trafikdirigerande konstaplar, officers!, efter vägen. Inte till San José, som jag fick göra en gång eftersom The Warriors, San Franciscos NBA-team hade sin hemmaplan där, men väl New Jersey.

Stämningen ombord var tryckt och kaptenen förbannad. Jag tilldelades en egen dubbelhytt med is på ventilglasens insidor och på morgonen när jag törnade till i maskinrummet blev det till att slipa bort blybronsringen från en kolvtopp som hängde osurrad i traversen. Motorn hade skurit ute i sjöhavet och sinkat färden med någon dag eller två och chiefen menade att det berodde på den extra tätringen som Kockums Manmaskin var ensam om. 

Kaptenen var som sagt förbannad och plötsligt så kom Hälsomyndigheten oanmäld ombord och hela besättningen skulle kontrolleras å det veneriska vilket betydde att dra ner byxorna. Förutom piss- så blev det passkontroll och jag som inte hade någon stämpel i mitt. Jag var som Hälsovårdsmyndigheten såg det helt enkelt inte där för jag hade inte kommit dit och Kaptenen tog avstånd. Min lycka den gången var ett brev från Rederiet ”To Whom It May Concern” där dom tog på sig alla kostnader för mig och hemtransport om jag kom bort. Det kom väl till pass.

Det delades ut landgångspengar och en gänglig Landskronayngling som driftat och varit onykter vid en avgång fick sparken och fick tämligen obemedlad gå i land. Han fick min kassa och jag hans skivor och grammofon och New York fick klara sig utan mig. Den gången. Men jag fick Rhapsody in Blue och till tonerna av den duschade jag sedan över oceanenerna två gånger om dygnet ända till Australien. Fortfarande duschar jag sju minuter – ståendes på blå klinkers! – och torkar mig i en.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: