Hobbybloggaren

I Snällpostens Kulturbloog så fiskades med ”Världens privatspanare, hobbypsykologer och rättshaverister förenen eder”. som bete och jag nappade.  Det är omöjligt att inte vilja gå med i en sådan obildbar förening.

Enligt någon helt onödig statistik så tittar fler på Leno än Letterman.

I stort sett alla Lettermans skämt går hem. Det gör inte Lenos. Vilket gör Lenos det mycket intressantare att titta på.

Dessutom är musiken bättre hos Letterman. Vilken inte är en motsättning. Folk tycker helt enkelt bättre om sämre musik än bättre.  Vilket inte behöver bevisas. Bättre folk är alltid färre än sämre som är fler.

Den dunkla sanningen som inte har på den här sidan att göra är att sämre folk klarar sig bättre utan bättrefolk  medan bättrefolk inte alls klarar sig utan sämre. Bland annat därför behöver den bättre kulturen allt stöd från den sämre.  🙂

ps:

Gentrifiering beskrivs ofta som oundviklig. Men det finns saker att göra. I San Francisco och Boston finns exempel på hur ”vanligt” folk gått samman och med hjälp av banklån lyckats köpa gamla industribyggnader.  På vägen dit (Sturup)  kanske man av trafikpropedeuthiska orsaker tar ohmvägen om Södra Bulltoftavägen och till vänster kan betrakta hur gamla Nisse´s Vulk byggs om till flerfamiljshus. ”Vanlig folk” vet jag inte men i alla fall så har kommunen tvingat fram en stor parkeringsplats = svart asfaltyta där det borde ha planerats ett litet grönområde. En liten bit gentrifieringen har blandats in kan man tänka. Och mitt emot reser sig ett nymålat Östergård med sitt nya tak.  Rutiga skorstenar till en putsad fasad. JoJo. Här skrivs Arkitekturhistorien om på det gamla jugendkomplexet. Det postmoderna Bilia i början på gatan har fått en pendang. 🙂