Skrivlikare

Till blogandet hör den ofullständiga analysen vilket jag tycker är lite stimulerande. Som i förra avsnittet av mig.  Man får mycket idéer i samgåendet med hunden och valpen och i ärligaste mån får jag säga att det är bara lite som fastnar.

Naturligtvis skulle jag utvecklat lite mer om DaVinci-coden men det är bara för ointressant. En deckare blir aldrig mer än än deckare; en detektivhistoria,  och är intressant bara som ett tidens tecken. Milleniumtrilogin är ett bra exempel på det. I kvarteret där jag bodde som liten fanns en präst som skrev deckare under pseudonym. Bara en sån sak.  Joseph Conrad förnyade på sin tid detektivhistorien, cirka etthundra år sedan nu,  och där är genren fortfarande.  När den är som bäst. The Secret Agent: A Simple Tale som gavs ut 1907 och är rykande aktuell.  Utom på Malmö Stads Bibliotek förstås, men det är en oberättad historia som hör den obefintliga framtiden till.  Men att anknyta till Da-Vinci-coden i en bok om Google är ingen tillfällighet och är alluderingen lyckad så finns det en resonans. Det redaktionella har betydelse. Garcia Marques skrev någonstans att kommer man bara på den rätta titeln så skriver sig boken själv. När Ireneas redigerade Nya testamentet så var han länge i valet och kvalet om Uppenbarelseboken skulle vara med. Kanske hade det varken blivit Korståg eller Johanniterorden utan ondskans avslöjelse.  Och boken om Googles hade fått heta något annat; kanske Bigeye alluderandes på Big Brother som ju Apple utmanade med presentationen av Macen som kunde prata.  Och istället för kopplingen till 1984 en länkning till Vi och ett bokomslag med transparenta hus.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentarer är inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: