Garbageplayer

I Sydsvenskan skriver Per Svensson gårdagen till ära en lättsam kritik av Rapport från sopornas planet av Stefan Jonsson. Med lättsam menar jag inte särskilt mycket kritik i kritisk bemärkelse. Kanske skrev han den inte igår heller.  Kanske skrev han den inte själv alls. Men vet inte så noga numera. Inte som när Maud Olofsson chattar. Då vet man att det inte är hon.

Inledningsvis med lite gnäll, helt utan självironi och avslutningsvis med två kulor i samma skrevspark;  politiken och religionen; Individualistiskt inriktat titelförslag: specimineringar av en samtida europeisk intellektuell, liksom apokalyptiska.  Ska det var intellektuellt så ska det. Ja varför inte. Också klär man det lite hursomhelst i lite basketbolltermer så att ingen utanför de sociologiskt intresserade idrottsvetenskapliga kretsarna ens kommer att bry sig.  OCH; och det här är ett viktigt och, egentligen så vet Pelle Svensson inte vad han pratar om när han skriver: ”Någon aspirerar på en guard-plats i VM i för kulturkritiker och vill demonstrera sin spelintelligens och passningssäkerhet.” Nu var det ju det svenska laget det gällde och gäller särskilda regler för att imponera; då måste den aspirerande guarden visa upp trepoängsskytte och poänggörande dribblande penetreringar av motståndet. Och det är något helt annat. Per Svensson pratar utifrån en allmän uppfattning av hur basketboll ska spela och inte en svensk. Och det var i ett svenskt basketlag författaren som ung inte platsade.   Bokanmälan här, däremot, är väldigt svensk och det får Jonsson också finna sig i.

Problemet med intelligent basketball är att det är bara guarden som per definition kan spela det medan basketboll är en lagsport. Inte särskilt intelligent alltså och det är väl så Per Svensson vill summera sin kritik, skådandes i tunnan;  Intellektuellt, men inte intelligent. Som han själv vill skriva.

Ps.

Spaceminering: Ja, jag har spelat basketboll, blivit uttagen till juniorlandslagstrupp, läst Motståndets estetik, förstått Motståndets estetik, läst Johannes Uppenbarelse, läst sociologi och läst idrottsvetenskap så visst ska jag kolla i Stefan Jonssons planetbok.  Bara en riktig basketfreak vet att garbagetime också är studytime. Förresten så har jag redan läst första kapitlet Nordens hjärta som författaren finner vara naturlitteratur och mörka vatten som han hittar i översatt Nordisk litteratur hos flera författare och då tänker man naturligtvis genast på den mörka vattenspegel som Sara Stridsberg nämner i sin senast utmärkelsevinnande bok och namnkopplingen till Joseph Conrads Mörkrets Hjärta verkar inte helt händelsevis och då ligger ju inte Apocalyse Now långt borta.  Men varför i all världen söker författaren den nordiske urtypen/cellen hos Hamsun om inte för att få något att polemisera – negativt identifiera mot i konstruktionen av en annan, det vill säga sig själv, enligt modellen – Här kommer en annan.  Kanske som de första utflyttarna till Amerika som till skillnad från övriga européer gifte in sig bland indianerna. Jonsson väljer att vänta ett tag innan vi väljer det nordiska i vägen. Det är Garbagetime; vilket på hockeyspråk betyder att det är dags att låta lagets enforcer investera för nästa match i några minuter. /Ds

2:a Ps:et

Ja nu har jag läst en essä till betitlad Demokratins ursprung. ”Ett folk griper till självhjälp? Är det ett annat ord för demokratins ursprung?”   I andra essän på raken behandlar Jonsson ett ursprung; en urcell. Som om Nilen har en källa? Tänk om det är Heidegger som spökar?  Om den härskande klassen rätt att skjuta en massa; om massans organism; om massan bara är en massa när den är organiserad medan den som oorganiserad består av handlande individer? Individualiserat av Kraus,  Demoniserat  av  Dodere och Självförbrännande av Canetti.

Jag förstår allt mindre vad Per Svenssons anmälan handlade om. Rättvisan ljus skiner och bländar. Om att ljus ska sättas under skäppa? Jonas Cornell i Expressen är skarpare:  ”Genom att låta vedertagna sanningar framstå i ett främmande sken vill han avtäcka dem som ideologi, som maskerade råa egenintressen.” Nordmannen som kolonisatör? Verklighetens folk som främlingar? Teorierna om massan som självskräck? Ja varför inte. Så läst är Stefan Jonsson skarp. Man måste tro för att förstå säger Hegel, men kanske räcker det med att vilja förstå till skillnad från ovilja. Vi lever i syntesen men vad var tesen och antitesen? Eller har det som somliga säger aldrig hänt något. Samma folk som söker Nilens källa. Förstå för att slå. Kanske har Svensson rätt i alla fall  –  fast han sa det inte. Kulturkritik är en lagsport. Och nu ska jag gå ut och röka.

3:e Pset

I Estetikens fakta och journalistikens fiktioner dyker Heidegger och Hegel upp och jag inser att jag kan nog det här nu. Det är i en sådan stund det kommer ett avgörande. Ska jag fortsätta läsa eller sluta här? På Teven ser jag ett program av Dan Josefsson om den svenska Novemberrevolutionen 1985 vilket faktiskt bekräftar lite av vad jag nyss läst. Journalistiken har sina begränsningar. Herrarna som la om Sverige sitter faktiskt och ljuger inför öppen kamera. Med en liten snutt om kroppsspråk och vittnespsykologi kunde programmet hittat in i det faktiskt kriminella hur makthavarna gör sig dumma för att inför sig själva slippa ansvar. Såpass ansvariga kände de sig att de ljög utan att någon krävde svar. Vad de ljög om? Att de visste vad de gjorde. De hade en konstnär aldrig missat.

Ex

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: