Den osjälviska genen.

På den tiden jag  spelade basketboll i Herkules i det som då kallades Division II så spelade Malmö Fotbollsförening; MFF;, ishockey i Division I som då också kallades Allsvenskan. Herkuliterna teamade  ut, som det heter numera, till Östra Isbanan i Malmö och tittade på. Den låg i Kirseberg och gör så fortfarande men är numera inbyggd, och med det gamla utomhusdraget kvar i väggarna.

I morse såg jag Washington Capitals i direktsändning på datorn möta Pittsburg Penguins, regerande NHL-champions. Jag skulle ändå bara sova.  Nicklas Bäckström gjorde ett snyggt mål men det roligaste var nog  sportjournalistens undermedvetna felsägning i tevekommentaren: ”there was an unselfish play”  Med det menade kommentatorn egentligen att Bäckströms credo är magiska framspelningar och läckra genomtänkta passningar, likt Foppa och Zlatan,  men när nu ingen var i position för passning så vände han in mot målburen och hängde in pucken själv. Allt för laget!

Spelsekvensen är en alldeles utmärkt illustration till hur ishockeyn har utvecklats over there.  Capitals har en spelare på var sida, en bakom buren, en framför och en vid blålinjen. På pucksidan har man fyra spelare.  Spelarna byter position en man i taget och när Bäckström slutligen söker upp positionen framför buren så drar sig den spelaren över till andra sidan och tar med sig försvarsspelaren så att Bäckström blir helt öppen och ensam framför buren. Ett spel som i mina ögon mycket liknar det som Chicago Bulls exekverade i mitten på 1990-talet. Tripple offense utvecklat av Tex Winter och Kansas University.  Även defensivt tycker jag att Capitals anammat Coach Jackson idéer med kombinationen av zon och man-man vilket bland andra Bäckström behärskar på bästa sätt.