Ja Goddag, …

… det var ett tag sedan, men jag antar att det är något man får räkna med. Emellanåt.

I dagarna har den stora Åsiktskartellen, och med det menar jag ett antal dagstidningar, bestämt sig för att hålla igen på allmänhetens kommentarer. Det passar sig inte längre eller nåt. Konkurrensinstitutet är underättat. Ärligt talat så hänger jag inte med i argumenteringen. Folket i allmänheten har taskiga åsikter. Det borde inte vara en nyhet för journalister. Folket i allmänheten har det taskigt därför har dom också taskiga åsikter. Särskilt som barn. Det kunde journalisterna skriva om ibland. Men det gör inte journalister. Journalister tillhör inte allmänheten. Längre. Det har sina orsaker och privilegier och det är i alla fall Åsa medveten om. Då och då. Pinsamt medvetet måste det vara. Kanske skriver hon en artikel om det någon gång. Då får hon bra betalt. Det får inte jag. Det framgår inte om Åsa också måste vara med på Facebok för att få kommentera i Aftonbladet. Det borde vara så. Jag slipper.

Så kan man också, så här i marginalen där jag befinner mig, fråga sig hur denna kartellaktighet (läs; samtidighet) kan komma sig. Psykologiska försvaret kanske?

Det är ju Breivik som det egentligen handlar om. Det kan man ju förstå. Om man vill. Eller inte. Om man inte vill. Bakom alla hatiska åsikter om människor som man själv inte är släkt med finns ett ännu ouppgjort än häftigare hat mot socialdemokrater. Tänka sig. Främlingshatet är en skenmanöver. Precis som Moderaterna är ett skenparti. Socialdemokrati är vad det hela handlar om. Eller modernitet. Tänka sig. Kommentatorshatet är en reaktion. Allt modernt är här ett hot och i detta förvridna sammanhang är det socialdemokratin som får stå för det moderna. Också kommersialisering. Förstå det?! Men det är precis vad det är. I första hand. Inte en åsikt hit eller dit utan bara mot. Naturligtvis kombinerad med en sociologiskt obegripbar rädsla, möjlig att förstå bara på en psykologisk nivå. Ett alldeles särskilt omöjligt begrepp har uppstått – kulturmarxism. Det står för någon sorts konspiration där ideella verkande vänsterkrafter styr den politiska helhetens hegemoni genom skapandet av en mothegemoni. Det går inte. Snacka går, men snacka så det går går inte. Ens autonomiskt. Att använda ordet kulturmarxism är en är markering – så här tokig är jag – högerextremister emellan och demonisering. Det finns ingen ursäkt för det. Är man finare på det, skriver man gramscianism och alla som inte förstår det förstår. Flummigt, eller hur?!

Jag tror etablissemanget börjar förstå och man behöver nog inte undra över vad de kommer att hitta på. Det finns handgripliga handböcker utan fotnoter och förklaringar. Åsiktskartellen först, sedan får vi se.

Annars verkar Endimensionaliteten, och med det menar jag avvikelsen, både till höger och vänster,  numera ha läst 1984. Det är en sådan. Fursten är en annan. Visst är det besynnerligt. De är inte särskilt nya.

Det nya skrivs i hemlighet. Obegränsat. Det är nu bara en fråga om metod.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: