Kulturnytt på SVT, vittnesbörden och det etiska samtalet

Som tidigare antytts så kan det slira på innehållet (läs: sanningen) i kulturdepartementet med underavdelningar och detta som påpekande i det vi kan kalla det kulturella samtalet. Det är en fördel tycker jag att veta vad man pratar om och vet man inte så får man faktiskt tala om vad det man säger kommer ifrån; en god hänvisningsordning.

I anslutning till mårdhundsdebatten har uppståt en debatt om naturfotografi som övergått i en diskussion om dokumentärfotografi som också spiller över på konst och reklam. Förmodligen hänger alla delarna ihop och slutar i ställningstagande för Möjligheten eller Etiken. Möjligheten att tänja på fuskgränserna och etiken att inskränka ramarna för densamma. Det finns en existentiell dimension dasutom i debatten för sig och naturligtvis då också i sig. Det är den jag är intresserad av. För att debatt ska uppstå måste det finnas skillnad och den stora och utmanande skillnaden här är AUTENCITETEN. Detta konstaterade jag i denna blogg och eftersom jag på internetvis skummat hela debatten så tror jag mig veta att det är jag som öppnat detta fält och jag tycker gott att Kulturnytt i SVT (efter 4.30)  kunde hänvisat till detta autentiska faktum.  I Autenciteten finns också Etiken. I det etiska samtalet som följde hänvisade bildläraren som uppträdde till sin egen åsikt om bilden som vittnesbärare; att naturfotografiet var skapat som vittnesbärare, vilket för övrigt inte kom att gälla Konsten som alltså är en annan sak. Vad vet bildläraren om detta? Mårdhunden har ju installerats i bilden som alltså de facto är en installation. Det är själva installationen som här är autentisk som en tänkt verklighet och att utge den för att vara sann verkliggör den. Utifrån kan man se den som ett inlägg i många diskurser och debatter. Direkt blaj, blaj, som här och som Tecken och tydning; Ortografiska sällskapet; m. fl. och många mera. Mårdhundsprojektet har i dagarna plockat ner sin övervakningsinstallation medan konceptualisten Viiks trosvisst spikar vidare på sin.

… och för all del Korrespondenterna. 

läs ”Cocaína” av Magnus Linton så förstår ni vad jag menar. Det är direkt oanständigt att inte i reportaget/programmet nämna källan till storyn.

 

… så ett litet ps så här i efterhand:

Jag tror att jag händelsvis kommit över två skedar elitistisk arrogans inte utan en del intellektuell ignorans och inte särskilt diskret. En gång är ingen gång medan två är genomgående för alla. Upphovsrätt och källor borde rimligen också gälla SVT eller är det bara så att man inte vet hur man gör?!

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: