GOD FORTSÆTTNING

Bernur; kvalitetetsbloggare,  skriver att det är beroendeframkallande att läsa MIN KAMP i Karl Ove Knausgårds version, dessutom i svensk översättning. Exakt skriver han: ”Vad jag tar med mig av del två i Knausgårds serie är just den där atmosfären, den koncentration han för fram. Att läsa honom är beroendeframkallande.” Var det inte Honda som körde med ”beroendeframkallande” i sin reklam och är det inte de sportiga positivpsykologerna som lurat  sportutövare ”ta med sig” något från matchen de nyss förlorat? Läst så håller jag med. Jag har nämligen också läst Knausgård och känt att jag spillt tiden; hela första delen på norska och lite här och där i de övriga. Nåvälskådning tycker jag. Diskbänksrealism, kunde man sagt för fyrtio år sedan så Köksbordsrealism kanske går hem idag. Som Bernur så riktigt påpekar så är allt skrivande hitte på; fiktivt. Man behöver inte komma ihåg så mycket för att t.ex. skriva om sin barndom, eller för all del julevangelium som det finns fyra stycken av. Själv blir jag ofta osäker när jag tänker tillbaka. Särskilt på kvinnor.

Knausgård sitter och hittar på sin realism i ett hus på Triangelen i Malmö som jag passerar varje kväll på väg hem från min egen diktarlya på Köpenhamnsvägen. Jag sitter där och skriver några timmar varje kväll. Sedan kommer jag plötsligt på att tiden går fort när man har roligt och får skynda hem.  Cyklandes. Det är mitt bidrag till äldrevården. Rödljusintervallade omständigheter gör att jag får stanna vid ett trafikljus i höjd men en gammal prenumerantkverulant, när jag nu någon gång emellanåt inte skiter i det. Därifrån kan jag blicka mot Knausgårds fönster. På så sätt binder oss minnena, arbetet, resandet och litteraturen samman. Inte på något vis kan jag också säga. Däremot, och det var väl det jag hade att säga i saken; det svenska kulturintresset för Knausgård, och för all del norska också, säger en hel del, och att Vårt Livs Nåväl också är ett gångbart uttryck för densamma.

Skandinaver kan sin skandinaviska, särskilt när det handlar om skandinavelskådning. Skandinavien är ett annat namn för Storskåne och det är nog bara Gustav den andre Adolf med sina geopolitiska insikter och kejserliga ambitioner som förstod och praktiserade folkutrotning i Blekinge och Skåne därefter.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: