Mellertid är nu

Idag byts namnet på min blogg och faktiskt hädanefter ska försöka att vara en mer seriös bloggare. I grunden bloggar jag för att vänja tankarna vid tangentbordet och har inget annat syfte än att övningarna ska bli bättre med tiden. Det är inte första gången som bloggen byter namn och förmodligen, som han sa som mötte Livingstone, inte den sista. Existensen föregår essensen. Med det menas här att även om intentionerna är goda så finns det en upprepningens tendens som pekar mot att jag raskt startar mig en ny blogg när en ny tanke randas.

Jag vill inte säga att läsa mycket är ett arbetsamt åtagande men det håller en vaken. Som regel in på nästa dygn. Likväl går jag upp varje morgon klockan fem och gör i ordning en kaffebricka till frun, så att jag slipper ha henne i köket där jag sätter mig vid datorn och kollar om några affärer influtit under natten. Både världens och mina. Är jag trött ligger jag  på kökssoffan och slumrar lite för att klockan sex gå ut med hundarna två. Medan jag slumrar så tänker jag. Eller rättare. Jag tänker bäst när jag slumrar. Denna morgon tänkte jag på skillnaden Camus och Sartre. Den är tänkvärd. Det går ett stråk av klass i skillnaden inte bara på ett utan flera sätt. Den ägande klassen och dess eftersägare håller helst på Camus medan den egendomslösa tyar sig till Sartre. Det finns flera skäl till det men egentligen ingen anledning. Camus är en skarp iakttagare av det som är medan Sartre är en mindre sorterad skapare av det som blir. Tankar som repellerande möts och blöts i verkligheten. För att förstå måste man omfatta och det är svårt att omfatta både Camus och Sartre samtidigt. Däremot så rekommenderar jag båda att läsas i original och nogsamt undvika trendiga tolkare som brukar dyka upp närhelst förlagen hittar en anledning att jubilera. Om det nu ska vara tolkningar så är tidiga tolkningar att föredra framför senare.

Bernur, som är en favoritbloggare för mig, skriver att säger man Sartre så ska man också säga deBeauvoir. Det ligger mycket i det. Bävern är en prövande filosof och det är allmänt känt att de två pratade ihop sig över det mesta den andre skrev. Särskilt kanske Heidegger. ”Vi är människa endast i anslutning till andra människor, säger Beauvoir. Det är Heideggers ursprungliga idé – men det är kontroversiellt att påpeka det, har jag förstått, för det skulle ta udden av Beauvoirs tänkande. Men hon nämner själv Heidegger, och jag tror inte att hon ”förminskas” av sådant. Det kan fungera tvärtom också.”skriver Bernur och har säkert missat att Marx skrev samma sak och säkert var han inte den förste med det heller. Per ser sig själv i Pål. Originaltänkare anger ogärna sina källor.

Däremot så tycker jag att det är osmakligt att nämna Heidegger utan att påpeka att han också var nazist  och att hans credo: ”självförverkligandet går genom folket”, också är en nazistisk tanke.

Som googlar jag på Mellertid så hittar jag till gamle Engström och Skräddar Krantz som alltid inledde sina anföranden med: ”mellertid”. Denne Krantz anger också originaltänkaren Engström som sin vitterhets källa ”Och det var en högtid för mig att besöka skräddaren, ty ju äldre jag blev, ju mera förstod jag värdet av hans lögner. Jag har sedermera på äldre dagar omsatt dem i skrift.”

SEDELMERA kan nog nästa bloggstycke tänkas heta.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: