Kannibaler och Moral

Idag rekommenderar jag sär skilt att ni, käre ende läsare, också läser Michel de Montaigne och hans ”försök” om kannibaler och moral. Särskilt med den där nya översättningen av Jan Stolpe som jag ännu inte hunnit bekanta mig med men hört ska va bra. Dagmars översättning från 1923 däremot tycker jag framhäver den franske filosofens egotistiska skrivande ganska bra. Men vad vet jag som varken tänker eller läser i den franska memetiken. (Nay*; i uppriktighetens namn, så läser jag Montaigne i en uppiffad engelsk översättning av Cotton från 1645-6 i min faktiskt rätt så smarta telefon.) Min anknytningspunkt här är intellektualiteten som den kan framspringa hos en liberal och tydligen så kan jag inte utan vidare släppa omständigheten. Jag tror det är viktigt att komma ihåg att Marlowes Faust ingår vårt västerländska kulturarv och inte i någon annans men att han uppträder först på 1500-talet.  Min yngre hund Wilde, en renrasig korsning mellan A Call in the Wilde och Oscar Wilde, infångade en mindre plastpåse; en brödpåse, och sprang stolt i förväg hem med den; ”mördandes” den på vägen. Väl inkommen på gården intog Wilde den mindre gräsmattan och slet påsen i stycken och sprang sedan iväg med den största biten till en trygg plats på kullen där han snusade vidare i ”bytet”. Allt var lek och det visste Wilde om. I verkligheten beter sig Wilde annorlunda. Wilde är en mellansofti eller weeten som man säger i Limhamn och som sådan en mycket effektiv kaninmördare. I Kirseberg finns det lika många kaniner som i gamla Östberlin och många inhängnade fält att öva på, och övat har Wilde. Alla upptänkliga strategiska manövreringar och taktiska moment har han prövat på och förfinat. Hans motorik är enastående och framgångsfaktorn är hög. Han kan både driva och sätta in nådastöten och äger han bara överraskningsmomentet så klarar han hela processen på egen tass. Men när det kommer till kritan; liket, så tillhör kroppen flocken. Aldrig att Wilde rör kaninen han nyss dödat. Antingen så ignorerar han den helt eller så sitter han vakt i närheten. Annorlunda nu i leken med påsen. Då är han herre på täppan; flockens ledare och både styckar; sliter sönder förpackningsmaterialet och springer iväg med ”sin” del av bytet. Hunden hanterar alltså olika sorters moral och klarar av olika beteende. Verklighet och lek. Undras vad Skinner skulle sagt om det? Inte nog med det. Det kommer mera. Grannen som är från ett annat land har kaniner i små burar på gården. Ibland är de lösa och då bryr sig den annars så blodtörstiga terriern inte alls. Hitintills, kanske jag ska tillägga och det tror blir sens moralen i detta lilla stycke som jag ska vidare utveckla någon annan stans. Återkommer!

* Nay, detta fina gamla utryck, som nog kom till Frankrike med Gånge Rolf; nay, Rollo var det nogare, har börjat användas av självaste Zlatan med råge och malmöitisk diftong.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: