God Morgon!

I dag är första dagen i resten av mitt liv. Det har slumpat sig så att just i dag, dag två i årets april ska jag påbörja en ny arbetsperiod. Arbetsperiod är ett finare ord för mönstra på. I min ungdom, och ännu längre tillbaka, även om det är svårt att tänka så, så gick jag till sjöss. Det var något som jag länge velat även om jag knappt ens hade talat om det för mig själv, men när jag slutade skolan så var det alldeles självklart. För mig men inte för min ensamförsörjande mor som ju nödgades skriva på. För min del alltså. Men hon nödgades inte alls. Det tog ett år av kontorselevande inom Cementakoncernen innan det med mors medgivande bar av ut på Oceanen som motorelev. Jag mönstrade på. Tids nog blev man trött på sin båt och då mönstrade man av. Fri som fågeln och inte mer med det. Jag tycker om det här med att mönstra på och sedan mönstra av. Till sjöss var det på den tiden omgärdat av lite regler. För att få lov att mönstra av i utrikeshamn så måste man ha stått i båten ett år å ena sidan. Å andra sidan så fick man efter 18 månaders sjötjänstgöring fri hemresa var helst man befann sig. Ja inte helst egentligen, men där fartyget befann sig. Begränsningen var väl dock i dagens ögon lite märklig. Det fanns statuter i kontraktet och dom flesta var nog till redarnas fördel. Alltså borde jag ha ett kontrakt. Kan man skriva kontrakt med sig själv?

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: