SPORTJOURNALISTIKKER

Sportjournalistik är ett ämne för sig. Förmodligen det ämne jag kan bäst; alltså ett ämne för mig.  Sedan jag lärde mig läsa i första klass har jag tagit del av sportskrivande i stort sett varje dag. Det blir många artiklar. Bättre eller sämre genom tiderna är omöjligt att säga. En match skildras annorlunda idag och kringsnacket är mera utspritt och gedigna upplysande skildringar var förmodligen lika sällsynta då som de är nu. Niva till exempel är ett undantag men han finns, och i samma tidning Biffen. Man får själv plocka upp lite här och lite där för att skapa sig en bild. Det är väl som det ska vara. Det är gott att det är fritt. Det är inte Zlatans App. Reklamen för den är braskande. I alla fall där jag går ut med hunden. Bakom det hela står en entreprenör som inte tycker att ordet ska vara fritt och att det bästa skribenterna ska få verka. Det framgår i hans memoarer. Det borde man kunna läsa om på sportsidorna särskilt som vederbörande också nyligen inköpt Svenska Mästarna av Damallsvenskan. Rosengård ska bli ett varumärke; ungefär som Acne kan tänka. Det nya med Zlatans App som idé är att nu har Företaget en egen tidning. Den subjektiva rapporteringen kommer inifrån och all analys är borta; en personaltidning för allmänheten redigerad av företagsledningen.  Apparatchick är här. Någon mer än jag, tycker man, borde få fjärilar i magen.

Inte för att jag har med det att göra men visst minns man den mutmistänkte Kommunalordföranden. Hur var det nu? Vad är det som rimmar på hut går hem ?