Medelklassens begränsade nytta

Ja vad ska vi ha medelklassen till? Egentligen! Det är en högeligen intressant och aktuell fråga. Nu när medelklassen röstat fram borgaralliansen, för det får man väl ändå säga att dom har, var främsta mål består i att sänka löneninivån och den vägen öka profiterna i samhället. Risken är nämligen att profitökningen inte kommer medelklassen till del medan den sänkta lönenivån defenitivt knaprar in på möjligheterna. När arbetaren drar in på sin morgontidning så blir journalisterna färre. När skatterna krymper så blir lärarna inte fler fast folkmängden ökar, särskilt i skolåldrarna. Det blir på sikt färre morgontidningar av det också. Föra att inte tala om skola och daghem. David Boyle skriver om det i BROKE: WHO KILLED THE MIDDLE CLASSES Ja, i England alltså. Traditionerna knakar i fogarna när klassen får svårt att reproducera sig. Ni har väl hört talas om Gentrifiering; när mellanskikten tar över arbetklassens upparbetade trivselområden genom att amorteringsfritt låna till insatserna istället för att som traditionen bjuder köpa hus. Kolla Möllan i Malmö. Dom bullrande fabrikerna är borta och snart lägger man väl ned Folkets Park och så funderar man: ”vad tyst det blev??? Så vad gör medelklassen egentligen?! Vad är deras bidrag. Vad fyller de för funktion? Tillhör de samhällets produktion eller reproduktion? Betalas de från profiten, revenyn eller representerar de rent av en omkostnad eller ännu värre kostnad. Behövs det en ideell eller materiell analys? Var ska de lättrörliga skikten ta vägen? Ska de rent av börja befolka arbetsplatserna med sin misantropiska åsikt om avtalsenlig lönesättning? Queer, inte sant!