Oldkill

Intresset för krig är stort och tenderar att bli större. Varför? Ja det är det ingen som vet. Högerut satsar man på personlighetsförklaringar och makthål att utfylla och vänstersett kallar man det hela omfördelningskrig, alltså i grunden ekonomiska förändringar som får sina gränser rättställda. Forskningen tror ofta på många förklaringar samtidigt men egentligen så är det faktiskt ingen som vet. Det kan vara bra att veta. Peter Englund är krigshistorikern som sitter i Svenska Akademin och hellre skriver berättelser än bidrar med översiktligt tänkande och han gör det mycket bra. Kanske var det detta som gav ”den samtida novellkonstens mästare” Alice Munro det senaste Nobelpriset i litteratur. Nu har han kommit ut med Stridens Skönhet och Sorg 1914 för andra gången och påbyggnadsverket kommer att också omfatta 1915, 1916, 1917, 1918 och tillika supplement som en sjätte arkiv- och registerdel. Får man göra så? Jag menar att jag har ju läst boken en gång och nu kommer han här och rumsterar om i den. Hur går det då med mitt minne? Jag skrev om boken här i bloggen tror jag apropos en anmälan som snubblade på ordet koncept. Anmälerskan minns jag vart kränkt men jag minns inte riktigt på vad så jag låter den saken bero. I alla fall så tog jag i all vänlighet bort mitt inlägg och det ångrar jag naturligtvis nu. Jag tycker bättre om fred än krig och det gör mig förvisso inte till pacifist men knappast till krigsivrare heller och, för att använda en militär formulering, gällde det det om man tillhörde problemet eller lösningen. Peter Englund med sitt krigsältande tillhör definitivt problemet men därmed inte alls sagt att han ska ta bort sina inlägg. Livet levs och böcker skrivs. Däremot är det lite märkligt hur lite intellektuella har så svårt att förstå det här projektet. Kontexten finns inte! och någon kollektivroman är det absolut inte heller. Historikern tycker inte om det! Helheten har ersatts av enskildheter och här fungerar det, i fictionen, då vi själva kan fixa sammanhanget men det fungerar inte i verkligheten. Dock är det samtidigt nog den nya verkligheten vi lever i. En verklighet där en 95-årig kvinna, panisk rädd för att bo ensam hemma inte längre har någon samhällelig plats där hon kan tillbringa sin sista tid. En plats som hon med sitt beskattade arbetsliv betalade för men helheten och pengarna är borta och i tomrummet nya aktörer, en sorts opolitiska personligheter som intar de regeringslösa enskildheterna. En sorts omfördelningskrig pågår. Klasskrig säger en annan. Dock duger historien rätt berättad bra som en enskild berättelse. Med allt omsatt i berättelser så tappar vi förmågan att förstå helheten. Eller som en annan bloggare skriver ”Vilket inte innebär att man behöver gå miste om sanningsbegreppet.” alltså tvärtom!.

©

Ps: I sydsvenskan skriver Per T Ohlsson bra om det kalla krigets återkomst. Någon återkomst är det naturligtvis inte. Det är ett nytt läge. Det måste vara grunden för en analys. ”Historien återvänder inte annat än som fars” Inte heller är den rasism vi nu ser uråldrig, inte ens årets röstfiske är det.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

One response to “Oldkill

  • Vanäras den som vanäras bör | nya © MELLERTID

    […] medievärlden ställning för det unga, vilket i sin förlängning blir till en verklighet där en 95-årig kvinna, panisk rädd för att bo ensam hemma inte längre har någon samhällelig plats … För att förklara världen behöver man uppenbart inte förstå den och någonstans kan man […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: