Overkill

Egentligen, och det inser jag nu, skriver jag detta för att jag inte begriper vad som menas i meningen ”En hel bransch håller på att förvandlas till Phil Collins.” Nu hamnade jag i stället med ”Det är naturligtvis ologiskt att demonstrera mot radio genom att kasta ut teven. Han kunde lika gärna ha valt diskmaskinen. Men vem kräver logik av en 47-årig östgöte.”  Det är roligt. Vederbörande östgöte för övrigt också känd för att smita från TV-licensen vilket för ett tag sedan i och för sig synts vara initiationsrituellt för moderater och alltså lite modererande småkriminellt jämfört med vad som skulle att komma. Östgöte  bytes alltså lämpligen mot moderat och moderation mot skatteskolk. Staffan Heimerson avslutar sin välartikulerade krönika med: Men jag är kränkt på den goda smakens vägnar. Jag tar bestämt avstånd från att en hel generation välutbildade kvinnor i det hyggliga Sverige talar om sina pojkvänner och pappor, sina söner och arbetskamrater i ett infamt ordval och i den ton Hitler använde, när han talade om judar.”  Det kan han ha rätt i men det är faktiskt så det är. Barrikader håller på att byggas. Det sker till att börja med lite fumligt och inte alltid med de rätta formuleringarna men motståndet mot det kommande kriget växer. Intresset för krigsorden; overkill,stridssignal och ett evigt ältande om gamla krigsupplevelser som till exempel Peter Englund håller på med kantar uppmarschen i tiden. Grammatikaliskt haveri kanske men knappast etiskt. Det står Staffan själv för när han drar fram Hitlerkortet och kanske borde han lite självkritiskt syna sin kortlek.