BRA SÄMRE BÄST

Nu när det riktiga landslaget åkte ut i åttondelen så kan det vara på plats med lite iakttagelser.

1. Lottningen. Utifrån att Sverige ställdes mot tre lag med högre lottningsgrupp så var en tredjeplats i gruppspelet riktigt bra. Utifrån att Sverige låg femma på världsrankingen så kommer det att visa sig riktigt dåligt om nu inte Tyskland, Kanada och Australien går till semifinal förstås. Den svenska fotbollsbyråkratin lämnade damerna i sticket. ”– Det borde inte vara någon som helst skillnad på om det är herr- eller damfotboll, men uppenbarligen har det varit så, sade Karl-Erik Nilsson, ordförande i Svenska Fotbollförbundet, till Radiosporten i onsdags”. Utifrån den svenska fotbollsverkligheten så vet vi att dess ordförande ljuger. Inte mycket till jämlikhet på fotbollsgalan t.ex. Att inte sportjournalisterna påpekar detta så relevanta i sammanhanget visar att också de i sin yrkespraktik motarbetar svensk lag. Ett övertydligt exempel på det sistnämnda kan läsas i kårbladet Journalisten. Med den försåtliga slutmeningen ”Vid vilken övrig rapportering låter ni politiska mål om jämställdhet, eller något annat, gå före all annan nyhetsvärdering?” menar den ideologiskapande journalisten här tydligen att den överväldigande borgerliga svenska pressen inte också har en politiskt borgerlig agenda. Nåja, han lär hålla på IFK Göteborg. Med i alla fall två sämre lag i gruppen hade Sverige haft större möjlighet att spela in ett lag och bättra på självförtroendet. Gentemot press och allmänhet så isolerade sig Sverige, en identitetspolitik för sämre lottade kanske, men inte bra.

2. Underprestationen. Helt grundläggande i lagbollspel är vad som händer när en spelare får bollen. Första alternativet är att skjuta mot mål eller passa offensivt; alltså framåt eller till spelare som rör sig framåt. Andra alternativet är att passa bollen och därmed tvinga  motståndarförsvaret till positionsförändringar. Tredje alternativet är att själv byta position och därmed skapa en ny situation där alltså tre nya alternativ uppstår. De svenska spelarna valde gång på gång att hantera bollen stillastående för att sedan passa bollen i sidled eller bakåt varpå den mottagande spelare hela tiden hamnade i en allt sämre position tills tyskorna kunde bryta det obefintliga uppspelet. Det är ett främmande sätt att spela och så spelar stressade och tunnelseende spelare som är under en auktoritär ledning med krav de inte kan leva upp till. Blott Lindahl, Sjögran och Rubensson syntes bekväma i sitt spel. Kanske för att de har ett psyke som kunde stå emot.

3. Taktiken. Den såg vi inte. Det fanns ingen framåtsyftande systematik utom enstaka och tillfälliga långbollar som många gånger liknade rensningar till isolerade toppspelare som inte någon gång lyckades hantera bollen. Inte heller mittfältsspelet syntes. Syn för sägen var däremot spelarplatsförändringarna inför Tysklandsmatchen. Kanske var det det som gjorde att tyskorna flera gånger tappades bort i markeringen. Däremot så var defensivtaktiken att tidigt gå på bollen lyckosam i den meningen att Tyskland var så överlägsna att de gott kunde ha gjort fler mål om fler passningar gått fram.

4. Fortsättningen. Sverige kommer att falla i ranking, kanske med tio platser, och många utländska spelare söker sig till bättre ligor vilket i bästa fall kan leda till att fler svenska spelare matchas mot bättre inhemskt motstånd. Kanske kommer man nu att se över hela träningsorganisationen på ungdomssidan så som ishockeyn gjorde och den kan ju bara bli bättre; att fotbollslandet ska med lag bebos sa ju redan Kalle femton 🙂

-o-

Tillagt

5. Sammanfattning. (Jag brukar inte läsa igenom det skrivna mer än en gång för att rätta men nu ser jag att poängen gått förlorad (och Sverige tog ju ändå tre) och jag kanske bör ta mig en funderare på hur jag egentligen skriver; kanske en kurs också.)

Spelarna höll men föll ur ramen därför att ovanstående inte funkade. Coachen kan nog fotboll så det räcker men misstog sig på fundamenta, att tiden inte räckte för att ändra på spelarnas fundamentals. Det blir för mycket att tänka på när spelet inte sitter i kroppen. Svenska landslag måste bygga på svensk tradition. Det är inte fel att ändra men det tar tid. Basketbollen, för att ta ett närliggande exempel, förbjöd länge en mot en-försvar för ungdomar för ändra på zontraditionen vilket ju var ett försök att ändra på den traditionen men man glömde alldeles bort att lära ut en mot en-förvarets alla varianter.

 

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: