Från pottebläck till skrällguld

När Sveriges U-21 landslag blev semifinalklara i Europamästerskapen i fotboll så var redan det en smärre bragd på ungdomsnivå för svensk lagidrott. Senast det bragdbegav sig var när Flickor födda 1988/89 som tog en silvermedalj i basketVM för några år sedan. Det är alldeles märkvärdigt att Sverige kan lyckas så bra med tanke på hur mycket det satsas på andra håll i världen. Ta Danmark till exempel där man var helt säkra på att högsta medaljvalören för svenskarna skulle bli pottebläck. Det är inte helt utan skadeglädje jag hänvisar till det. Egentligen så tycker Ekstrabladet fortfarande att det är Danmark som rent moraliskt är de nya Europamästarna: ”Hjemme i Danmark kan landstræner Jess Thorup sidde og tænke tilbage på, at det lige så godt kunne være blevet til dansk guld.” Nåväl. Något är de tydligen i alla fal Europamästare i. I Portugal håller man inte med. De tycker att Portugal är bättre och därför borde vara mästare. I den i dag glada svenska pressen kan man också läsa konstiga saker. Som den här raden till ett annat exempel: Det här är ett lag av alla sorters svenskar så som Sverige ser ut 2015. Vad menar Sportledarskribenten? Finns det olika sorters svenskar? Är inte alla som är svenskar svenskar? Varför göra skillnad? Eller är det?: Skåningsvensk; Arabsvensk; Kvinnosvensk; Hindusvensk????  Kan man läsa det i passet? Hör han vad han skriver ? Det finns fler grumligheter uttänkta i krönikan och det är alldeles uppenbart att det blir allt svårare att vara liberal och demokrat samtidigt. Välvilja kan ibland vara lite skum och saknar inte sin konnotation. (pojkaktig leklust med orden)

Om spelarna och laget har jag egentligen bara överord. Farten och tekniken är helt överväldigande och det enda som liknar mina egna fordomliga erfarenheter är att man också förr kunde köra slut på motståndaren med mera uthållighet och energi. Är svenskarna väsentligt bättre på något så är det taktik. Både Danmark och Portugal var tydligt lästa, kanske för att spelarna ganska så nyligen mött båda lagen; alltså spelarintelligens. Inte omöjligt att det faktiskt var så vilket i så fall pekar mot ett jämförelsevis öppet och affirmerande ledarskap vilket vi i så fall tackar för. Då stämmer nämligen teorierna. Stämningen och sammanhållningen är ytterligare en faktor som talar för samma sak. Motståndarlagens sämre andra halvlek (= hårtork i pausvilan) talar för motsatsen i deras fall.

Pottebläck är lika med fjärde plats. När jag var mycket liten så visade mig Gripen Bengtsson sin pris- och medaljsamling som var lika diger som att Malmö FF var bästa laget i Sverige på den tiden. Inte allt för imponerad, man är ju från Malmö, frågade jag, torr och törstig, det var nämligen en solig dag och vi var uppe i lägenheten för att dricka taft (som helgesonen sa), efter den långa genomgången: ”Haur du inga pottebleck?” – det hade han inga och sådana skrällen som Skrällguld hade han nog inte hört talas om.

För övrigt så kan det i det här sammanhanget, ”den gula väggen” och så, kanske vara viktigt att påpeka att landslaget är gult och BLÅTT;

för övrigt finns det blått ett lag:di blåe 1950

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: