PRÖVNINGAR

Robert Musil: OM DUMHETEN

Milan Kundera: OBETYDLIGHETENS HÖGTID

Slutsatserna i de båda böckerna påminner om varandra; anspråkslöshet och obetydlighet. Svaret på den förhärskande dumheten kan inte vara vishet, men anspråkslöshet och kanske inte helt utan humor. Detsamma torde gälla allt betydligt. Det finns inte. Det är Arthur Schopenhauers idé om världen som vilja till föreställning som gäller; det då betydliga kan bäst betraktas med humor, betraktas som obetydligt. Vilja är individuellt och ändå har exempel på kollektiv dumhet setts. Det på går ett europeiskt projekt – hypotetiskt prövande – sedan århundranden – bort från det absoluta. De av Jean-Paul Sartre ställda frågorna om essensen och existensen ingår där såväl som arbeten av Robert Musil som Milan Kundera, för att inte tala om Miguel Cervantes eller Robert Burton; betydligt dumt att inte veta det.

Båda böckerna torde ingå i det välsorterade klassikerbiblioteket