The Girl in the Spider’s Web

När nu Norstedts låter publicera ännu en bok om Lisbeth Salander så gör man ett grovt övertramp, i alla fall på engelska. Boken presenteras som ”Millennium series Book 4″, som om Stieg Larsson skrev de första tre delarna i en serie som ska fortsätta. Så är det knappast. Stieg Larsson skrev en alldeles särskilt ovanlig trilogi och hade en idé att likt Sjöwall-Wahlöö skriva tio romaner men det var bara det att de sju följande skulle bli helt vanliga ”shortcuts”. Så kom igen nu Norstedts, 544 pages, jag tror visst att du tappade tråden och öppnade för vem som helst att skriva vidare. ”Det går an”, som han Almqvistaren skrev, och det går säkert En och Ann och tänker på det.

Jens Liljestrand är först ut att recensera skvadern som dessutom enligt Aftonbladet är stulen en gång till. En skavdruppel med andra ord. Nåja. JL tyckte inte den var bra och det hade han säkert tyckt om ”Män som hatar Kvinnor” också om han varit lika underdånigt snabb på det. Därvidlag liknar ju faktiskt Lagercrantz och Liljestrand varandra. Men hur herr Jens kan man likna Stiegs Trotskyism vid ”upplyst socialism”? Aningen löst, eller hur? Stig Larsson däremot liknar ingen annan och han har läst om trilogin och menar att den håller för tidens tand. Särskilt första boken. Artikeln är en pärla. I den gömmer sig också förklaringen till att varken Kungen eller Akademien tycker om Milleniumberättelserna: Det tillhör inte min (läs: deras) verklighetoch är därför inte intressant” och dessutom en bra förklaring på det ”svenska deckarundret”: ”Frågan (läs: tanken) om hämnd.” Kanske är Sverige för präktigt för människorna där och då läsarna i världen.

Nåja. Nu ska jag leta fram min gamla Kindle och läsa boken på engelska. Milleniumtrilogin var enligt ”alla” vedersakare sämre (läs: bättre) på engelska och det lär väl gälla för Lagercrantz också.

ps till Stig: Jonas Sandberg fick upplysningen om Samirs Gryta via avlyssning av Malin Erikssons mobiltelefon.

ps till David: Det är okej att fortskriva på Salandertemat. Kanske är det en väg till det stora konstnärskapet. Det är Norstedts som inte är okej. De vill göra boklanseringen lika hemlig som släppandet av en ny mobiltelefon eller bil. Släppande i hemligrum är en mycket privat historia i vår vantrivda kultur.

O-O

Efter släppet kan man konstatera konsten att inte behöva ha läst det man recenserar/ anmäler, som i DN, eller att inte ha en aning som Sydsvenskans man, som inte kopplat ens vad marknadsanpassat översättandet består i. Kulturen i pappersmedia är verkligen i kris, den sortens kris som statliga myndigheter per preference legio hamnat i. Journalisten som byråkrat. Byråkratiförnyelseprocessen hackar.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: