Omskapelser

Stieg Larsson: Milleniumtrilogin (2004)

David Lagercrantz: The Girl in the Spider’s Web (2015)

Akira Kurosawa: Three Villains of the Hidden Fortress (1958)

George Lucas: The Star Wars Saga (1977)

I går såg jag ”Den vilda flykten” av Kurosawa på Spegeln och den var på många sätt riktigt bra. Så bra att George Lucas tjugo år senare omgestaltade filmen till ”Star Wars”. I amerikansk filmkultur är det inte ovanligt alls och legio är hänvisningarna hit och dit till förkommande filmer. Så skrev Stieg Larsson också Milleniumtrilogin och likt en deckaraktig James Joyce så lånar SL emellanåt skrivstilen en eller två sidor från olika deckarföregångare och läser man om trilogin liksom Ulysses kan man upptäcka att de båda är riktigt roliga på sina ställen. I filmerna upptäcker man det direkt då timing är en av filmdygderna. Kurosawa har förmedlat det japanska krigaridealet ”den klichétuggande samurajen” till Västerlandet som kan dyka upp varhelst man inte anar det som till exempel hos Lisbeth Salander med ”Aim for their weakest point. Be a warrior” Men Nietzsches existensiella tänkande likt titeln ”Det som inte dödar stärker” kan också få duga. Populärkulturen förmedlar ofta ett tydligt krigarideal eller krigarideologi om man så får säga och om man ska lyckas med en bok, eller film, så måste man balansera det med något annat. Det lyckas Kurosawa, Lucas och Larsson med men det gör inte Lagercrantz, men bortsett från att den mångsidiga boken är ensidigt kampinriktad och ändå utan samhällskamp så är DL:s uppföljare helt okej, men ärligt talat så tror jag ändå att den efter släppdatum inte kommer att växa så mycket som originalarna gjorde. Larsson har lagt mallen Lagercrantz följer den. Inte exakt men på Lagercrantz´vis. Där Larsson alluderar på detektivromaner så syns Lagercrantz referenser vara TV-serier. ”Big Bang Theory”s Penny till exempel som får stå modell till Lisbeths syster Camilla och dessutom får bidra med några repliker. Men vi får inte reda varför egentligen Lisbeth Salander bär sin punkutstyrsel och vi får inte reda på varför nördarna i BBT som älskar Star Wars inte uppmärksammar Kurosawa. Det hade Stieg talat om. Däremot så får vi reda på det verkliga skälet till att Lisbeth blev mobbad i skolan. DL skriver att det var Camilla som låg bakom allt. Nåja. Det är inte bara långsökt men undergräver helt den psykologiska trovärdigheten i Salandergestalten som Stieg Larsson formade henne och det är lätt att se att det finns en hel del i Milleniumberättelsen som en Lagercrantz helt enkelt inte kan förstå och heller inte vara insatt i. Det är lite som när GP får en ny chef som är högkonservativ istället för högerliberal; alltså i stället för en vänsterradikal så blev det här någon sorts liberal; det bidde med andra ord en tumme. Nåja. Tummen upp ändå alltså.

o-o

Med tack till SvD så har jag kollat världen runt med mina betalda skrivande kolleger. Dom är långt i från lika snälla som jag men så har dom också läst många deckare och thrillers. Pålästa och välformulerade. På köpet fick jag också en bra analys av varför Stieg Larsson lyckats bättre än alla andra i Patrick Anderson´s recension av tredje Milleniumboken. Lysande!

o-o

Nu ska jag läsa en ännu tjockare bok om Djursholm. Det är det som kallas balans.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: