Kan en häst skratta?

Robert Musil: HISTORIER /  översättning Peter Handberg (1992)

”En ansedd psykolog skrev följande sats:”… ty djuret kan varken skratta eller le.”” Så inleder således Robert Musil en  historia bland många flera om en skrattande häst och beskriver således en invändning mot det först sagda och förankrar det hela således i en av honom upplevd verklighet och avslutar: ”Således inskränker sig det lärda tvivlet på djurets förmåga till att det inte förmår skratta åt vitsar”

Kalla det vetenskapskritik eller perspektivförskjutning eller vad som helst, men roligt var det. Mest på bekostnad av den citerade psykologen men också för att den iakttagande historien är angenäm att läsa i sitt eget själv. Så roligt att det kommande skrivna i historiesamlingen knappast kan bli så mycket roligare. Berättelsen om den skrattande hästen kommer som nummer fem av trettio. En tidig höjdpunkt i boken och som en dålig älskare drar jag mig för att läsa vidare. Jag är nöjd. Jag drar mig ur. Det räcker för i dag. Jag kan läsa tidningen i stället. Den är fylld av historier och felaktigt usurperade iakttagelser som sällan stämmer överens med min verklighetsuppfattning och få bekräftad historien jag nyss läst många gånger om. Eller lyssna på radio. Eller se på teve. Eller så kan jag befinna mig fördomsfritt avläsande i verkligheten som den är. Ärad vare verkligheten på marken.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: