Brushanen

Svante Nordin: Sven Stolpe – blåsten av ett temperament (Riga 2014)

Han gjorde en snabbvisit på fem minuter i det låga sjuttonhundratalshuset, så bar det av igen. När han var borta, låg en vas med några blommor kullslagen och droppade vemodigt. Det var ingen ovarsamhet som åstadkommit detta, endast blåsten av ett temperament” är ett citat i boken som blev till titeln som också kunde varit ”Själ i brand”. Eller inte. När det gäller Sven Stolpe kan man inte så noga veta. Det är i alla fall intrycket när jag läser Svante Nordins biografi över Sven Stolpe. Enligt baksidestexten den första heltäckande. Boken är nog så omfattande och källorna många och så också böckerna som föremålet skrev; 94 förtecknade men bommar ändå Stolpes inställning till Tyskland 1940. Förmodligen en helt avgörande inställning för Stolpes egen del i umgänget med övriga i kultureliten efter kriget och framöver så varför tiga om det?. Med Sven Stolpe kan man som sagt inte så noga veta, men varför gör biografen biografin till densamma och hamnar i raden av retuscherade teveprogram som Hylands hörna, Här har du ditt liv eller Gäst hos Hagge? Jo, man kan veta att han med tiden blev tämligen katolik och här kanske man kan finna den grundläggande förklaringen till fritänkarens förhållande till auktoriteten och det fria tänkandet till det ofria och kanske också biografens. Viktiga frågor som skulle bli besvarade blir inte det för att det helt enkelt inte är möjligt. Stolpe ser ofrihet och ger auktoritära svar … och så är han skojig. – Nu pratar vi om något annat, och drar en rolig historia. Någon rolig historia skriver dock icke biografen. Knappast vetenskap heller … eller … Vetenskap i knappaste laget … och vem vill vara med i det laget. Fråga professorn! Så, vad ska vi med vetenskap till om inte vetenskapen är vetenskap? Så, vad ska vi med bilverstaden till som visserligen säger sig vara heltäckande och putsar på lacken men inte bryr sig om bromsarna. Utan att tala om det. Känn dig blåst. Blåst av ett temperament.

Det där med bilen hämtade jag från en av mina gamla chefer som pedagogisk i överkant alltid drog fram hur man skötte bilen när han menade bageriet. Kanske ett försök att göra det instrumentella arbetet personligt?! Samma instrumentella arbete behöver inte vara instrumentellt för alla. Detta kanske om de numera alltmera instrumentaliserade politiska uppgifterna.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: