Buenos Böcker

Tim Adams: I HUVUDET PÅ John McEnroe (2004)

John Karlzén: Vägen till paraplyet (1934)

Sportböcker och sportjournalistik är en alldeles speciell genre. Som regel antar jag att läsarna till sportens hejarklack och kraven som ställs på texterna blir därför inte alltför höga. Det är synd tycker jag då sportens fält representerar mycken drama och spänning och framförallt många livsöden och tillkortakommanden såväl som sina segrar. Det finns undantag som Alex Prewitt och Tim Adams som vet att skriva och som försöker fånga verkligheten och der verkliga människorna i sporten. Essän om John McEnroe vill lyfta fram personligheten i tennisspelaren och varför han vinner respektive förlorar mot Björn Borg men också varför han aldrig riktigt kan glädjas åt sina framgångar, särskilt sedan Borg slutade. Stilen tycker jag påminner om Christopher Hitchens; det vill säga boken är skön att läsa, bra empiri och kan varmt rekommenderas; särskilt kanske i raderna om kommersialismen i tennisen och om hur och när träracketerna försvann och en väsentligt del av spelet med dem.

Vägen till paraplyet handlar om den utdragna kärlekshistorien mellan Cathleen McKeary och Eskil Palm och hur både Cathleen och Eskil ändrar på sig under historien så att de bättre kan passa varandra. Tilldragelsen tilldrar sig i Buenos Aires och allteftersom stämningarna skiftar och utvecklas så utvecklas också stilen boken. Det är skickligt. Skildringarna av ungkarlsäventyren som också inbegriper revolutionärt skjutande känner jag igen från mina egna dagar i 1970-talets BA och känslan är nästan som att på plats trampa runt i gatorna runt Plaza de Mayo och likstädes. Vardagssupande och arbetets internationella tristess pikareskas fram medan det uppfordrande livet via ”Hermodisk brevkurs med och mot paraplyet, det vi kanske numera kallar småborgar- eller medelklassliv, skildras stillsammare. En argentinsk syn på kärlek tycker jag också kommer fram och begrepp som ”alibi” och andra visar sig till min förvåning gamla som gatan, i alla fall sedan 1934. En klart bra bok och John Karlzén som är en alldeles ny bekantskap för mig ska jag läsa mera av.

Ps: Man har sina blinda fläckar alt. vita fält. I boken dricker de mate ständigt och jämt, Cathleen även på förmiddagen. Det är en sorts te, och som framgår av länken, av blandat innehåll.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: