Återkomster

Så var det åter dags för Malmöbasketen att kämpa på i landets högsta serie – Basketligan. Första matchen mot Jämtland. Det gick med ett nödrop bra; det vill säga vinst efter förlängning. Något onödig förlängning kan tyckas då förlängningen orsakades av en bonusstraff efter foul på lay-up. Som värdemätare är det svårt att säga. Dels var det ett tag sedan jag tittade basket och dels så verkade Jämtland vara ett något ojämnt lag. Bra förstafemma men när bara tre femtedelar återstod i slutminuterna så liksom bara försvann försvaret och anfallet reducerades till två hot. Däremot så fanns det absolut mycket att glädjas åt i Malbas. Först och främst centerspelet. Malbas/Mataki/Heta Skåne har haft många bra centrar genom åren men aldrig ett genomtänkt centerspel och förmåga att hitta passningar inside. Plus till coachen. Det varierade försvaret ställde till det för Jämtland och det kommer det att göra för många lag framöver. Plus till coachen. Uppspelen var säkra och togs till förlängda strafflinjen och inte så ensidiga som alltid enligt mig varit Malbas genomgående stora problem i hop med turnovers som följer av det. Det skulle betyda mycket för hela klubben om man fick ordning på den detaljen. Alltså mera plus till coachen. Inga organiserade snabba uppspel eller press. Men det kanske kommer; eller inte. Den nye amerikanen fick kanske alltför stor betydelse. Så fort han satt på bänken föll Malbas. Det duger inte. Ett basketlag måste ha ett defensivt b-spel som kan spela jämnt. Set-offense var underbart med flera lösningar som jag tyckte om. Dubbelspelet där två spelare rör sig följa-John lyckades flera gånger, den isolerade trepoängsskytten, det vill säga överbelastningen på bollsida, insidepassningen som kom ut igen och utnyttjandet av armbågarna; alltså positionerna på straffkastlinjens kanter. Mera plus till coachen. Däremot så såg jag ingen boxa i försvaret (jo det förekom i den offensiva returtagningen) och vid flera lay-ups, i och för sig snygga, så hamnade layupparen en bra bit utanför banan och Jämtland kunde kontra i två lätta poäng. Många plus till coachen men det var spelarna som gjorde jobbet och de var duktiga och genomgående mycket kvicka i fötterna, alltså smart tränade. ”Rade” satt som assisterande och det var inte lite. Mycket talar för att han är Sveriges mest underskattade coach (= egentligen den kunnigaste). Arangemanget kunde varit bättre. Fråga EOS-Malbas-spelare i publiken som också var där då Chirseberg Bulls & Cherries skötte pausunderhållningen (2-ball) och lagets entré då det begav sig. Sist men inte minst: Det bästa: Musiken!!! Den vanligtvis så störiga musiken som omgett basketarrangemangen var ersatt av hip-hop av bästa märke. Det kändes mycket bra att få vara på plats.

Malbas-tar-kommandot*Hitta Gubben?!*

o-o

Första gången Malbas gick upp till högsta divisionen var förnamnet Herkules, året var 1968, och vad jag minns som spelare så var det ett duktigt tryck på läktarna. Det är skräp av Malmö fritid att inte kunna ordna bättre förhållande 50 år senare.

*ovanför 33:ans axel*

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: