Hö Hö Hö, Högerut

Kalle Lind: HÖGERHUMOR  (2015)

Jodå, jag har armlänkad hoppat i takt och skanderat ramsor i främmande land, det var vänsterhumor då men också samma dag gått i motsatta tåget och i hop med det iscensatt stor humor. I en tid då tanke och verklighet flöt i samma å. Tiderna skiftar och ens åsikter delas. I kvarteret där jag bor kan man se ett antal omkringtrettioåringar med keps och skägg och smala axlar som alla har förlagt sin tweedkostym men behållt rutorna på skjortan och en av dom har skrivit en bok. Ja flera stycken faktiskt, men den jag just har läst handlar om högertomtarnas humor, från lite då och fram till nästan nu. Ja i ett stycke framskymtar yxbocken Kringlans kommande fall och då får man väl säga att författaren känner vibrationerna. Den gode Kalle sonderar i alla skrymslen och lyfter på alla stenar och är viss om att ”det finns högerhumor om man letar” Jag är inte lika säker. Allt är inte glädje som glammar. Skadeglädje är inte roligt. Kverulans och kverulantiskt medskrockande är inte heller humor även om man kan se på det med en viss humor. Storebrors ögas humor. Kardemummas Fibban och hans intelligensbefriade tirader är inte humor men det är det när samma Karl de Mumma köper tidskriften Clarté av en hätskt begabbad vänstertomte på Östermalmstorg. Om Lenin sa att socialism och elektrifiering var ens så var Zätas pojke nu Gubben mot strömmen. Ganska kul faktiskt. I tweedkostym och allt. Också troligen en hälsning till ursprunglige Faust, ni vet han, kolportören. Eller det kanske ni inte vet?! Borgarklassens hat sitter djupt men Kardemummas bildning är större. Kalle kan naturligtvis inte få med allt men han missar inte mycket. Som malmöit är det härligt att Per T Olsson här placeras i humorfacket för rolig är han då inte. Det är skarpt. Senaste klassföraktdröpplet mot den socialdemokratiske statsministern har inte skådats sedan Torsten Nilsson talade i FN nittonhundrasextiofem men dylikt kan bara läsas humoristiskt. Mycket av det Linds pojke skriver om har jag inte hört talas om eller ens lagt märke till men visst är det en intressant expåssé, för att inte tala om historielektion. En lektion om andra intressen än mina. Man behöver inte veta allt, det har min hund lärt mig, intressena är olika, men att dumt också kan vara roligt om man har den rätta läggningen kan vara bra att veta även om det är svårt att förstå. Det är bara att några hummar med så är det roligt. Eller? Men Figge då? Varför fick inte Figge vara med?

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: