Lars Åberg: FEM KÖK OCH EN SAXOFON (2015)
Tack för maten. Den var kul … och den var billig. Inte minst. Lars Åberg med vänner har skrivit en vänbok till Staffan Asker, en i sina kretsar välkänd restauratör med fransk esprit som kunde konsten att sälja klass billigt. Eller i alla fall försökte. Det är egentligen inte mycket att säga om det. Boken är helt okej men den så att säga överglänser inte Staffan Askers gärning och nog hade Staffans gärning fler vänner än denna rätt så trånga krets som här kommer till tals. En gärning som bestått i att vara lite mera människa än de flesta andra. Hans restauranger var helt enkelt inte som andras. En restaurangernas jazz. En äkta hipster utan malmöhipsterns alla assesoarer. För att fånga hans personlighet tänker jag på Lisa i familjen Simpsons, en som också alltid vill förbättra världen och som alltid i varje läge drar sitt strå till stacken så diggar hon Sonny Rollins. och är också lite förbannad i bland.
Däremot så stör det lite när Åberg sätter entreprenören i ett kultursammanhang som bara är den gängse malmöborgarens rätt så historielösa gnäll på socialdemokratin. Staffan själv förstår sin roll som gentrifierare medan författaren ersätter den trånga ”alternativa” utegångskretsen med alla. Smaka på det här perspektivet: ”I stort sett alla som har rört sig genom Malmös moderna kulturhistoria har passerat genom de askerska vardagsrummen”
05 04 2016 at 9:41 f m
[…] på rotvälska. Artikeln jag hänvisar till är skriven av Lars Åberg som jag recenserat tidigare här på bloggen och i mina ögon mest intressant för hur en bakvänd historieskrivning kan bli till. […]