KONKURRENS TILL DÖDS

Michel Houellebecq: KONKURRENS TILL DÖDS (2002) Extension du domaine de la lutte – 1994

Översättning: Kenneth Klemets

En datanisse i trettioårsåldern tappar meningen med livet och deppar ihop. Ungefär så. Det hela slutar med en sjukskrivning.

Det första yttre tecknet på det förestående sammanbrottet är att huvudpersonen vid en enkel förfrågning på jobbet börjar gråta. I går fällde Barack Obama en tår vid undertecknandet av den nya vapenlagen. Kanske var det den sittande presidentens största ögonblick. Synkronicitet a la Jung är inte alltid av denna världen. Michel Houellebecq nämner den likt författaren själv ibland lätt morbida Patricia Highsmith i boken och häromdagen åsåg jag filmatiseringen av hennes Carol. En mening/iakttagelse i den som ”Hon och Mrs. Robichek tryckte sig in den tättpackade kön vid tunnelbanenedgången och de sögs sakta och obönhörligt ner för trapporna, som flytande avskräde i ett avlopp” är MH inte i närheten av.

Michel Houellebecq har i boken upptäckt att den kapitalistiska konkurrensen också konstruerats att omfatta tjänstemännens sexliv vilket inte så lite påminner mig om att jag borde utveckla mig lite om det kapitalistiska produktionssättet logiska utvecklingsstatus och  tjänstemannasektorns sexlivs närvarande subsumtion under densamma. Det kunde ju vara läge för det. Det är förresten alltid läge för det. Det, eller att läsa essäsamlingen De gamle och lögnen av Ingemar Hedenius där författaren påpekar den filosofiska kretsens ständiga intresse för Platon. Det är ju ändå trettonhelg på gång.