Det ljuva livets sälta

Patricia Highsmith: CAROL (2006) The price of salt – 1952 (pseud. Claire Morgan)*

Översättning: Karin Lindeqvist

CAROL (2015) Film

I helgen såg jag Carol på Spegeln. En film så bra att den nästan var för bra. För mycket Hollywood skulle Antonioni sagt. I alla fall på slutet. Rooney Mara i huvudrollen liknar en ung Patricia Highsmith som ju skrev boken. Boken, skulle jag vilja säga, är bättre än filmen och det säger alltså inte lite. Meningen: ”Det ligger kanske inte i tiden. Många skulle säga att människosläktet håller på att begå självmord. Vi tycks försöka komma ikapp våra egna förstörelsemaskiner.” hittar man inte i filmen. Däremot andra om människans förändring som man inte hittar i boken. Boken hittade till svensk översättning först efter femtiofyra år. Svenska läsare är bara att gratulera till en välskriven prosa (så här lite i efterhand) som inte är så vanlig numera. Här hittar du en bra anmälan av de båda.

Ursprungstiteln är underfundig och syftar på att man måste utstå en del för att kunna krydda (läs: njuta av) livet och att vara sann. Det är Jesus som står för kontexten. (Matt. 5:13-17) När det utståndna är färdigt med en så kastar man bort hen/den/det och går vidare. I boken illustreras det med en sliten gammal omtyckt tröja. Inte sparar man den! Därför känns det lyckliga slutet lite pålagt; efterkonstruerat.  Ingen Dickensk Christmas Carol med andra ord.

• Snart i ny upplaga på Modernista

o-o

När livet är en trasa (läs:gammal tröja)

Det hände sig i Kirseberg i början på nittonhundrasjuttiotalet att byalaget firade midsommar med samkväm, mat, några tidsenliga förmaningar och några tal. En äldre herre rent av en före detta agitator som varit med då det begav sig reste sig då gärna mot slutet och läste utantill denna dikt.

”Misstag, gode borgare,

Vi hatar dej inte.

Ett gammalt ruckel

Som tjänat ut

Och står och skräpar

River man ner

Och forslar undan.

Men inte hatar man det.

Din tid är förbi,

Du kan dra åt helvete.

Men inte hatar vi dej.”

Kanske hade dikten passat bättre till Valborg men den gamla nomadtraditionen var inget som byalaget firade.