Ett ord i sinom tid

Per Lindström och Lars Westerberg: Två Lund (2015)

Uttrycket ”Två Lund” är ett talesätt bland folk i lundanejden för att det finns två Lund. Ett för folket som håller till i utkanterna och ett för akademikerna i mitten. Ibland åker folket in till stan och går runt bland akademikerna. Boktiteln här antar jag att det står för två individers syn Lund. En fotografs och en kåsörs. Litet av ett snyggt reklamtryck där tyngdpunkten onekligen är akademisk.

Trots att den politiska vänstern bara är en liten del av Lund bjuder kåsören stora bitar men man får enligt egen utsago inte ta det han skriver på allt för stort allvar. ”Själv följer jag stenhårt den lundensiska principen att aldrig fördärva en god historia. Akribi är i det här fallet något uppsaliensiskt.” (sidan 21.) Nåja, jag ska i alla fall ta det han skriver med en nypa salt. Det stör mig att han påstår saker som är osanna. Det handlar om Smålandsnationen och Dackekuriren.

  1. ”Sekten”. Det fanns ingen sekt. LW får nog någon gång bemöda sig om att beskriva denna sekt, vilka som var med och varför han kallar dem sekt.
  2. ”Trakasserier.” Det fanns inga trakasserier. LW får nog någon gång bemöda sig om att berätta om vad dessa trakasserier bestod av.
  3. ”Blekingegadebandet” agerade kriminellt, utförde bankrån och mördade en polis. Här gör LW en koppling ”guilty by association” som inte står Josepharna McCarthy eller Stalin efter. Hur får han ihop det ens om de utpekade tycker samma saker? Den berättelsen återstår.
  4. ”Blekingegadebandets” kommunistiska ideologi var maoistisk och vilade tungt på Lenins tes om ”arbetararistokratin” vilket gjorde att de tog avstånd från den danska arbetarklassen och kom att ingå i Palestinabaserade PFLP som bland annat gav dem i uppdrag att utföra en kidnappning i Lund. Tankar mycket främmande för dem LW vill skuldbelägga. Studentfackligt arbete är ungefär motsatsen. Det återstår alltså att bevisa dessa tankar.
  5. ”Ta över nationen” Så var det inte. Nationen ville avsluta det studentfackliga arbetet som byggts upp under många år men aldrig fått styrelsens fulla stöd. Nu fanns en majoritet för att lägga ner den framgångsrika verksamheten som kanske aktualiserades av den pågående universitetsreformen. Alltså handlade det rätt och slätt om att avskeda den personal som anställts just för att arbeta studentfackligt. Med det perspektivet inser man att Ordförande och Prokurator (som för övrigt var två personer. LW tror i boken att de två var en) handlade föredömligt och skickligt. Allt studentfackligt arbete försvann från universitet för lång tid men har alltså till Professor Harrissons harm återuppstått i ny regi.
  6. Om ”kapitallogik” vet LW ingenting och det kanske är bäst så. Prokuratorn visste heller inte så mycket och däri bestod den där debatten där man skällde på varandra. Inte helt olikt Sokrates ”ingen kan veta”- dialog.
  7. ”Sparken” Det är egentligen inte så mycket att orda om. LW fick aldrig sparken från Dackekuriren. Det är den obefintliga spiken han kokar sin soppa på.

För ungefär en månad sedan fyllde min syster jämnt och som boende i Lundabygden bjöd hon på middag på Grand och naturligtvis var jag där. Dagen efter kunde jag i Sydsvenska läsa om . yxmannen . , ja alltså epitetet jag går under i LW:s spalter. Inte helt olikt epitetet ishackan som stalinister emellanåt roar sig med. Inte för att jag bryr mig men visst kan man undra på var LW har sin information ifrån.

 

Naturligtvis kommer LW att invända mot ovanstående men det är alltså plockat i boken från nedanstående:

sid. 42. Själv fick jag också en dödsfiende, BR. Jag blev illa trakasserad av en sekt – om jag inte misstager mig samma sekt som i Danmark blev känd som blekingegadebandet – som tagit över Dackekuriren. R. som var kurator (ordförande) valde att förhålla sig neutral och offrade mig. Troligen var han glad att bli av med mig. Sedan försökte sekten ta över hela nationen och där gick gränsen också för R.:s tolerans. Apelianerna eller kapitallogikerna som de kallades förlorade efter en uppslitande strid. Man skällde på varandra på klassiskt marxistiskt vis.

på sidan 46 nämns sigge och adde men inte att de var på plats och röstade bort/avskedade de studentfackligt anställda.

sid 48. ”Jag var en vänsterliberal intellektuell, följde kulturdebatten.”

sid 49. I den korta redogörlesen för vänsterns övertagande kallar han vpk för traditionella vpk-are, men det fanns inte mycket traditionellt över den tidens Lunda-Vpk och så naturligtvis: ”Det kom fler sektstrider. En av dem råkade drabba mig. Den oppponerande sekten, som började med att lägga under sig Dackekuriren, gjorde sin första förtjänstfulla insats genom att få bort L W. Sedan förlorade de striden när de försökte ta över nationen.”

… 58 ”Estetisk elitism kan jag ha svårt för, blandningen av översitteri och godtycke.”

sid 60. ”Universitetet skulle försökt komma tillrätta med samvetsäktenskapet utan att behöva tillgripa relegering. Som när någon avgår frivilligt för att slippa bli sparkad”

sid. 65 LUND är också nederlagens stad, skriver LW och vill skriva in sig i den historien genom att osant påstå att han fick sparken från Dackekuriren

sid. 80 LW kom till Lund 1966 … var i tio år en uppskattad krönikör i Smålands nations tidning dackekuriren. 1977 föll han i onåd …

 

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

One response to “Ett ord i sinom tid

  • den småländska nationen i Lund | nya © MELLERTID

    […] För sisådär 40 år sedan gästspelade jag på universitetsscenen i Lund. Kärleken drog mig dit. Det var ekonomihistoriska scenen som var en professorsvilla, sociologiska kabarén i ett jättestort schabrak i en uppförsbacke, idéhistoria i Kungshuset och Datakunskap någonstans i det tekniska. Basketbollaget jag motionerade i har jag glömt namnet på men jag minns att jag med mina 28 år var yngst i laget som annars innehöll äldre och anställda akademiker med amerikanskt påbrå och att vi vann alla matcherna vi spelade och naturligtvis också den ackademiska turneringen. Vi värmde upp visslandes Sweet Georgia Brown. Det var en go stund. När man vann så fick man en tröja som det stod seriesegrare på och eftersom jag hade två antar jag att vi vann två terminer. En annan tröja jag hade på den tiden stod det arbete-studier-solidaritet på. Det var Smålands. Jag arbetade halvtid där som studieombudsman. En sorts scen på sitt sätt det också. Man hade väl läst Skådespelssamhället och nu har jag på förekommen anledning läst Röd lyser stugan som ska föreställa rödifieringen av den småländska nationen i Lund. En föreställning i sig den också. Underrubriken Berättelser från Smålands Nation får väl gälla här och visst har var och en rätt till sin berättelse. Man kommer ihåg vad man vill komma ihåg och historien kan någon annan stå för. Jag känner att jag redan glömt mycket av trivian jag nyssen läst. Det är liksom inte min verklighet runt 1976 och -77. Vad jag kommer ihåg så pågick genomförandet av en universitetsreform för fullt och studenter skulle väljas in i institutionernas styrelser. Det var stort och nytt och mängder av möten kring det på Smålands Nation men inget som nämns i berättelserna. Vi samlade till seminarium om Kapitalets Teknologi med deltagande av aderton organisationer, alla bokstavskombinationer inklusive SAP,  i Lund vilket för den som kommer ihåg animositeterna på den tiden var stort och i Sverige unikt. Från VPK deltog Joachim Lentz som ju bodde i Åkarp. De Lundensiska vpkiga smålänningarna lyste i sin frånvaro. Förmodligen för mycket verklighet för de overksamma. Tvärtemot vad representanterna berättar så var det fagkritikken som växt fram på Smålands som var problemet.  Den kom naturligtvis att drabba första vänstervågens studenter som nu var lärare, althusserianer och alla med i vpk. I alla fall på Sociologen. Fagkritiken var kanske smålands men inte vpk:s. Linje Lenin, Till frågan om kapitallogiken, dammades av och genom att sprida ut ett rykte om att utbildningsgruppen ville stänga slabben så samlades en majoritet för förslaget att avskeda den teoretiska personalen. Ja, man delade faktiskt ut ett flygblad med det innehållet och de flesta som var där vid omröstningen var inte där när det debatterades utan i en annan lokal och kom i samlad flock när det var dags att rösta. ”En stor stark för VPK!” vann, och politiken på nationen liksom bara försvann. Nåja. CC skriver ju faktiskt på sidan 68: ”Under hösten 77 uppstod inom administrationen en konflikt som till en början var nästan helt präglad av personliga motsättningar. Denna fick emellertid en mycket kraftig politisk överbyggnad.”  Om det ska jag berätta en annan gång. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: