”Vi kallar det ärtsoppa!”

Gustaf den andre Adolf dog i dimman vid Lützen. Kalla den ärtsoppan. Jag läser Björn af Kleens intervju med Horace Engdahl i Dagens Nyheter och tar med mig ärtsoppan från Svenska Akademins torsdagsmiddagar på Gyldene Freden. Ett annat namn på en präktig middag. Veckans belöning för en livslång dom i litteraturkulturens tjänst.  ”Vi har faktiskt ärtsoppa minst en gång om året på Gyldene Freden. Det tycker vi är en principsak. Annars kan vi inte sanningsenligt påstå att vi äter ärtsoppa. De övriga måltiderna är en rikt varierad kost.” En annan insikt jag tar med mig kommer från: ”Min upplevelse av den händelsen var inte ett civilisationernas krig eller en konflikt mellan religioner. Utan ett uttryck för den här nya oordningen. Det var inte en attack på Frankrike eller på yttrandefriheten. De sköt ju killar och tjejer som var som de själva. De hade inte ens läst Koranen. Det var inte ett strategiskt våld mot centrum. Vad vet de här killarna om centrum? De kan inte hålla mark! Terrorn var en explosion ur den nya oordningen, priset som vi betalar för den.” Det hänger i hop med ärtsoppa och det rimmar med ”lost in translation”, det vill säga nihilism. Oordning, ett annat ord för ordningens fiasko. Också ett perspektiv. Carl von Clausewitz skrockar i sin himmel där han ligger på en soffa och samtalar med Sun Zi som ligger jämte på en annan soffa. Som jämtar gör. ”Social ångest, vad är det?”