TEXTER 1998-2015

 

Kajsa Ekis Ekman: TEXTER 1998-2015 (2015)

Kajsa Ekis Ekman skriver bra, utomordentligt bra, om ganska så självklara saker men eftersom hon verkar rätt så ensam om sitt perspektiv bland journalister, som i flesta fall också är mitt, så verkar hon vara lite solokvist i branschen.  I TEXTER tar hon upp alla möjliga saker, skriver enkelt och konkret och backar inte för det som kan verka svårt. Jag antar att det finns lika många texter till som inte fick komma med så det är för mycket sagt att man lär känna författaren men en bra början är det nog. I alla fall så är de nittio till antalet och låt oss titta på den första artikeln som ett exempel på den tänkande och skrivande Kajsa Ekis Ekman. Artikeln har sorterats under rubriken Debatt: // Nej, det privata är inte politiskt. ”När folk ska citera 70-talets kvinnorörelses slagord händer det allt oftare att de skriver ”Det privata är politiskt”. Men det är ju fel! *Här kan man förstå att Kajsa går igång på när andra har/säger fel. Det hette ”Det personliga är politiskt” och det är inte alls samma sak. Det är det verkligen inte. Just denna formulering härstammar från THE PERSONAL IS POLITICAL by Carol Hanisch 1969. Begreppet är lösningsinriktat vilket ungefär betyder: ”Dagis till mig är dagis till alla”.  Personlig betyder mänsklig, privat betyder enskild, enligt Norstedts synonymordbok. När till och med redaktörerna för antologin ”Könskrig” säger ”privat” i en intervju måste det vara mer än en freudiansk felsägning- det handlar om en privatisering av det personliga!

I själva verket representerar de två begreppen motsatta rörelser. Att röra sig från det personliga till det politiska innebär att man inser att ens liv är en del av något större, och att istället för att fastna vid det egna ser man strukturerna.. Men de som säger att det privata är politiskt menar tvärtom, att vi kan tala om våra privatliv istället för att prata om politik, för att det på något mystiskt sätt alltid skulle vara samma sak. Då kan man känna sig trygg även om man går på om sina frukostvanor, smak eller klädstil, för allt är automatiskt politik, man behöver inte ens nämna politiken.

Den privatiserade skildringen av livet dyker upp i vecko- och kvällstidningarna, där alla stora frågor som anorexi och skilsmässa görs privata och tas ur sitt sammanhang. Det privata jaget påträffas också i dagspressens och krönikornas tvångsmässiga användande av ”jag”. Det här jaget är sällan det riktig jaget. För det personliga jaget är läskigt att visa – därför är det lättast att dölja sig bakom det privata, som är låtsat vågat men inte avslöjar någonting. Det privata håller oss kvar i det enskilda, medan det personliga förbinder oss med andra människor. Det privata är detaljer, händelser, vem som gjorde vad och hur och när – det personliga är känslor, förståelse, bakgrund. att privatisera politiken betyder att undandra politiken det allmänna, alltså att avdemokratisera politiken

Det privata jaget är med andra ord inte alls personligt, och oftast urtråkigt. Hur folk kan vara intresserade av sina egna privatliv förstår jag inte, och då höras om andras? Men om det nu ska göras – låt bli att knycka feministiska slagord som ursäkt!” //

Kanske betyder det också att gå in i politiken med hela sin person, att hela det politiska också är personligt, att vara politisk är ett heltidsjobb som varar dygnet runt. Hela livet är politik, varför man till exempel bor i kollektiv, inte för att man tycker om det men för att det är det politiskt riktiga. Människan är en helhet. Då blir plötsligt det knyckta slagordet anarkistiskt. Eller kanske som en kvinnlig lärare och hip-hop artist uttrycker det Men jag tänker att låta bli att raka sig fortfarande är ett statement för feminism. Jag jobbar på skola, och när jag har på mig ett linne och mina håriga armhålor syns, så är det alltid någon av ungarna som säger att jag har glömt att raka mig. Vid sådana tillfällen blir jag påmind om att jag gör den här musiken för att jag måste.”

Googlar man på ”Det personliga är politiskt” så hittar man många texter i ”våra” stora tidningar som tar upp begreppet men ingen före sommaren 2008 då Kajsas text publicerades i Dagens nyheter. ”Tongivande” står det i baksidesannonsen och det stämmer uppenbart i det här fallet..

* Det röda är tankar och bokstäver från min egen penna medan det svarta är Kajsas text.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: