THE BIG SHORT

THE BIG SHORT

Regissör: Adam McKay

Ja jag vet det är en gammal story, byggd på en gammal best-seller, men ändå satte jag mig att se tämligen ovetandes om vad som skulle komma. Brad Pitt i rollistan säkrar filmens kvalité för mig och dessutom så talar ju några Oscarsnomineringar också för att tillställningen kan vara intressant. Publiktillströmningen var sådär. När reklamen drog igång var jag fortfarande ensam i salongen men när det väl var dags att börja så hade ytterligare ett fyrtiotal medseerskor tagit plats. Majoriteten i salongen är kvinnor. Film ska ju ses på bio och enda skälet till det numera sedan platteve kom till världen är ju att man inte ser filmen ensam. Kulturen är ju kollektiv så en kollektiv kulturupplevelse kan ju inte vara fel. Det är för övrigt filmens tema. ”Det som inte kan vara fel kan visst vara fel.” // Mark Twain (It ain’t what you don’t know that gets you into trouble. It’s what you know for sure that just ain’t so.”) Alla i finanskretsarnas USA tror/trodde att bolån är den säkraste utlåningen som finns tills de minst solventa börjar ställa in betalningarna och det kommer grus i hela lånekarusellens maskineri och övriga ekonomin rasar med.

Inledningsvis är filmen sämre än den senare kommer att visa sig att vara. Filmen handlar om några särpräglade figurer som sätter sina pengar på att den stora bolånekarusellen i USA ska krascha. Figurerna hittar man i en bok av Michael Lewis med samma namn som jag inte har läst och det är för tillfället kö till Stadsbibliotekets enda exemplar så jag antar att det tar ett tag innan jag bekantat mig med denne Lewis. Rollfigurerna lär också gå att hitta i levande livet. Man får väl anta att de är lätt (eller svårt) omgjorda för att passa mediet. Den högst levande bakgrunden till filmens innehåll återfinns i verkligheten och kretsar runt finanskraschen i USA åren 2007-2009 med efterverkningar i hela världen som strängt taget fortfarande inte hämtat sig. Kanske kan man invända att filmen koncentrerar sig för mycket på de udda begåvningarna, människor som normalt inte har en chans i ”systemet”, men som nu alltså kan satsa sina sista sekiner på att vinna mot/i en struktur de inte tror på eller vill rekommendera till någon. Filmen dock rekommenderas härmed.

Bolånekrisen som sådan, för att nu tala om något annat, börjar egentligen redan tidigt 1970-tal, vilken pensionär minns inte att man kunde göra sig en bra hacka bara på att sälja sin plats i villakön, och till skillnad från andra överetableringskriser så självsaneras aldrig bostadsmarknaden då det är politiskt omöjligt att inte hålla den under balkarna. Arbetarlönen räcker med nöd till bil och bostad men näppe till pension och eftersom inte alla som inte har råd har arbete så går helt enkelt inte penningekvationen i slutändan ihop. Därav kris. Nya pengar behövs i systemet.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: