M Train

Patti Smith: M Train  (2015)

Översättning: Ulla Danielsson

Vad händer om man dricker mycket kaffe? Jag menar mycket, mycket kaffe. Man drömmer. Man blir rastlös. Ingenting får fäste. Allt tumlar omkring. Tankarna klättrar på varandra. Man kanske skriver en bok. Problemet blir att få boken att hänga samman. Patti Smith klarar uppgiften bra tycker jag. Författaren vandrar i tankarna, drömmarna och världen medan hon helst sitter i en avsides hörna vid ett ensamt cafébord  och tänker, minns och skriver. Och dricker kaffe. Jag dricker också mycket kaffe och många av Pattis hjältar och de är många, är också mina hjältar. Davy Crocket och författaren till Rashomon för att nämna två.  De bästa böckerna av Bolano och Murakami har hon ett nära förhållande till och det går alldeles utmärkt att läsa boken som en lång essä. Stilen är personlig och Patti Smiths personlighet också mycket personlig. Boken handlar om ingenting och om allt vad ingenting kan vara.Jag tycker om henne och boken läser jag med sympati. Om det som händer i boken händer i verkligheten vet jag inte men det kan kanske kvitta. Patti väver in verkligheten i drömmarna med säker hand och hon är inte främmande för att jämställa figurerna i dagens tevedramer som till exempel The Killing med figurerna från litteraturens klassiker. En romantikers version av franska revolutionen kanske.  Boken böljar hit och dit och infallen är ibland drastiska. Så också Patti som uppenbarligen kan flyga omkring i den världsliga världen lite hur som helst och någon gång bara av en tillfällighet och leta reliker och platser i litteraturens värld. Författarnamnen är många och en litteraturlista likt fotolistan i slutet på boken hade inte varit fel. I förra boken ”Just Kids” är Patti ung och fattig och måste arbeta i en bokhandel för att få in pengar. Det var ingen tillfällighet. Boken är illustrerad med författarens egna fotografier.

Sista stycket beskriver boken: ””Jag älskar er”, viskade jag till alla och till ingen. … Och sedan gick jag ut. Jag gick rakt genom skymningen i min dröm. Det fanns inga dammoln, inga spår efter någon, men det brydde jag mig inte om. Jag var min egen lyckas smed. Öken landskapet var oföränderligt: en lång sträcka som bredde ut sig framför mig och som jag en vacker dag skulle roa mig med att fylla. Jag ska minnas allting och sedan ska jag skriva ner det. En aria till en rock. Ett rekviem över att kafé. Det var vad jag tänkte i min dröm då jag såg ner på mina händer.” Nota bene: sedan hon tidigare skrivit att den som ser sina händer i en dröm dör.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: