DET SISTA MUSEET

Johan Lundberg: Det sista museet : reflektioner om identitetspolitik, kultur & integration  (2016)

Vi måste, för att förstå ursprunget till den sorts identitetspolitik och dess olika konsekvenser, som har diskuterats ovan, gå tillbaka till 1700-talet och till den reaktion, som i slutet av det seklet formulerades mot upplysningsprojektets strävan efter ett ramverk i form av en stat som var så utformad att den skulle kunna garantera individens autonomi och i det avseendet möjliggöra pluralism och mångfald.” (s.61) skriver Johan Lundberg och kliver så i nästa stycke till Aristoteles i sina mångskiftande reflexioner. JL väljer sina exempel efter behag men det får inte skymma det goda syftet att visa att identitetspolitik inte har i det generella upplysningssamhället att göra. Lundbergs argumentation är väl inte alltigenom helt stringent, så akademiker han enligt presentationen ändå är, men det må vara förlåtet med tanke de stora och omspännande kliven som tas och den bortre landningen i kosmopoliten och världsmedborgaren Diogenes tunna tycker jag om. Identitetspolitikern och inte särskilt demokratiske Alexander med tillnamnet den store stod en dag och identitetspolitiskt skuggade Diogenes som för tillfället njöt av det generella solskenet och således ombads att flytta på sig och postulerade då: ”Vore jag inte Alexander så ville jag vara Diogenes.” Kan man tänka sig att förena de två? Jag menar i andamon politiskt. Johan Lundberg menar nog inte det. Det är upplysning eller motupplysning som gäller. Men, även om jag vill hålla med Lundberg, så måste man invända att upplysningsprojektet som ju vänder sig mot absolutismen inte gärna kan bli till nya absoluta tankar. En annan invändning jag kan ha mot reflektionsurvalet är att ekonomiskt-politiska verkligheter inte berörs. Malmö till exempel, vars identitetsomvandling har genomförts med medelklassens särintressen helt för ögonen skymmande att stadens resurser borde investerats generellt och komma alla till del. Här har identitetspolitiska reflektioner en plats. En Diogensk tunna till alla eller ett konserthus till några?  Man kan också lite fråga sig hur JL får ihop det med att världsmedborgaren Marx har identitetspolitiska epigoner. Lite intersektionalitetisk stringens kunde harmoniserat men då har vi kanske det Herderska problemet med att det är svårt att förstå det som man inte omfattar. Själv sjöman så uppskattar jag iakttagelsen av att världsnomaden Harry Martinsons kosmopolitiska vision ”… utgick omedelbart från erfarenheterna till sjöss” Samma torde gälla Joseph Conrad som också nämns i boken. Och mej då.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: