Desillusioner

Desillusionen fortsätter även denna dag då jag läser TEXTASEN. Ja företalet alltså. Horace Engdahl kan inte låta bli att ge ”dåtidsvänstern” en känga eller två. Jag kan tycka att det är lite opassande, att det inte hör hemma i sammanhanget, men jag är inte så säker på att HE riktigt förstår vad Barthes menar med ”läsandets njutning”, eller ens med ”njutningen” som sådan. Menar Horace att ”vänstern” inte läste romaner eller menar samme Engdahl att Karl Marx inte skrev njutbar prosa, om än översatt. I Lund för övrigt läste alla på tyska. Kapitallogiken krävde det. Under rubriken Subjekt drar Barthes fram en njutläsningens topologi och nog finns det väl en klass också för kortbyxade stalinister därsom går att njuta i läsningen av marxismen i språkvetenskapen. Om det däremot var tillåtet kan bara en som blev utesluten svara på. ”Ett historiskt subjekt … ett anakronistiskt subjekt på drift.” (s.95) Avbetecknad skulle Horace ha sagt.

Däremot så är Lydia Wistisens efterord alldeles lysande. Mycket glipande skulle Roland Barthes affirmerat.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: