SJÄLVPORTRÄTT

Édouard Levé : Självporträtt  (2010) (2005)

Översättning och efterord av Kristoffer Leandoer

Jag finner en man som tar sig själv på alldeles för stort allvar. Det är en Schopenhauersk tanke. För att förstå det måste man antingen läsa Arthur Schopenhauer eller boken Självporträtt som består av en mängd konkreta iakttagelser och kommentarer; inklusive efterordet. Som: När jag var två år pratade jag med Salvador Dalí. Jag stimuleras inte av att tävla. Att noggrant beskriva mitt liv skulle ta längre tid än att leva det. Jag undrar om jag kommer att bli reaktionär när jag blir gammal. Meningar om ditt och datt och om och av den tänkta huvudpersonen. Mening läggs till mening och efter hand tycker man sig känna huvudpersonen men ändå inte. En människa kan inte reduceras till trivialiteter. Inte ens av sig själv. Trivialiteter har ju en benägenhet att vara just trivialiteter. Till några saker återkommer författaren. Mindre trivialt med andra ord. Boken är bra. Lever i sin egen rytm. Säger lite om allt men avslöjar egentligen ingen ting. Beskriver den självporträtterade som tinget för sig. Sammanhanget; tinget i sig, får läsaren lära känna av översättaren i efterordet. Om det nu var meningen. Då är boken också annan och kan med ny behållning läsas en gång till. Få böcker ges den egenskapen. Dessutom lockar den till efterlevnad.