Elise Karlsson: Klass (2017)
”Då gjorde jag i alla fall ett försök att tränga in i den borgerliga kulturen och läste en massa och snackade en massa skit för mina kompisar, men det rann snabbt av mig igen. Krockarna och mötena. Klasstillhörigheten. Det antiakademiska. Motståndet mot allt tillgjort, pretentiöst, borgerligt och finkulturellt. Jag har aldrig känt någon samhörighet med den världen.” säger Peps i en kulturartikel om honom i Sydsvenskan. Vad Peps säger gestaltar Elise Karlsson i KLASS, och uttrycker naturligtvis. ”Jag är den som kom till den här platsen utan att betala för det. Jag kan inte ersätta det. Jag är innanför men det är inte inuti mig. Utanför finns och jag har det i mig. En dag ska jag kanske lära mig vad det våldet kan användas till” Héléne har sin sympati i klassen. Den är äkta. När blod är tjockare än vatten så är det verkligheten man talar om. Våldet är klassens verklighet. Boken är bra, mycket bra
17 05 2017 at 12:34 e m
[…] går jag och handlar på torgets gentrifierade Konsum. Konsum är en gentrifieringskraft. Så ock Héléne i förra boken KLASS. Det lärde jag där. Duktighetens gentrifierande (och utarmande) kraft. På […]