Kommentarer i Samtiden

Ja vad säger man. ”När Samuel Becket var 26 arbetade han under ett år som lärare. Det var 1932. Han avbröt sin bana. Han sade: ‘Jag kan inte stå ut med det absurda att lära andra vad jag själv inte bryr mig om.’” Man läser bloggar, tidningar, kommentarer och ibland så tittas det teve. Somt absurt somt bara surt. Som fotboll då. Se alldeles för lite fotboll numera för att egentligen kommentera men en målvakt som inte kan placera en försvarsmur, presspel högt i banan med försvarare som omöjligt kan hinna tillbaka, de bästa anfallarna som yttermittfältare, chansbollar över ett mittfält som aldrig kommer med i matchen. Svenska damlandslaget i fotboll blev utmanövrerat i går, både taktiskt, tekniskt och fartsättningsvis och man kan undra varför inte nya spelare kan komma med i detta landslag. Svensk strategi? Någon gång tycker jag att någon sportjournalist skulle ställa frågor. Uppdragssvek? ”förhållande är komplicerat, som det skulle ha stått på Facebook” Vad vet jag som inte nyttjar Facebook? Det finns troll där! ” den gamla tidens väsen lever än.

Richard Ford som jag läst med stort nöje, apropås sportsjournalister, visade för ett tag sedan en inte så nöjsam sida. Apropå sociala medier också.  Sånt kan man inte alltid veta även om det stått i tidningar både här och där. Min kommentar här blir att beställa Colson Whiteheads THE UNDERGROUND RAILROAD som malmöbiblioteket faktiskt köpt in i fem exemplar och alla är utlånade. Det är vad en pensionär kan göra.

Annars har jag bott i ett torp på Österlen i en vecka och den planerade stora samlade omläsningen av David Thoreaus efterlevande skriftställning kom av sig. Jag började i utgåvan med att läsa vad som samlats om honom under rubriken criticism längst bak och upptäckte något kufiskt att den gode David nog inte var my cup of the anymoore. Så kan det gå. Istället blev det alternativläsning med några deckare av GW Persson & Roslund/Hellström. Lite svensk strategi a la Ford?, här också med idel utländsk knapadel. Det borde någon analysera. Är det verkligen så här illa? Varför läsa deckare? Ja jag vet faktiskt inte. Kanske för att det inte är på allvar. Ungefär som idrott hur arga folk än är på varandra. Varför skriva? Tja; Pengar är väl allvar nog! Men man riskerar att spilla mjölken och tappa bort allvaret. Som pappa Alsterdal skrev om elefanterna på Grönland. Det borde dotter Tove tänka på. Hon skriver alldeles för bra för att hälla innehållet i deckarformen. (Som att sockra på maten.)* Mer om det kanske en annan gång.

  • Den här lilla anmärkningen är svår att förstå om man inte läst eller skrivit boken ”VÄND DIG INTE OM” men sådan är tyvärr min stil. Själv läser jag alla böcker. Tid finns det nog. Tyvärr borde kanske bloggen heta. Eller Tyvärre. Länkarna jag lägger ut är också nödvändiga för sammanhanget. Man kan väl vara gammalmodig också på internet.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: