Truckdragare och krisen i manegementet

Också kardinaler kan göra fel. Det heter ju kardinalfel. Nåja. Cardinal är franska för grundbult och Kardinalsynderna på engelska är dödssynderna som ju är sju. Det handlar kanske inte om en kardinal som gör fel utan att själva felen är kardinala. En zenbuddistisk gkardinalknut i all lagidrott numera är att ta en match i taget, så när blåpåven i Malmö FF fortfarande pratar om möjligheten till guld men i alla fall sämst tredje plats så är han verkligen ute i det himlafärgade blå. Också en ordförande borde förstå att iff iff:s problem just nu handlar om att inte ramla ur serien, att laget överhuvudtaget inte fungerar som det är tänkt. Han tycks faktiskt befinna sig i en annan verklighet. Ja, just det, förstås. Europa.

Tyvärr måste man säga det om sportjournalisterna utan att nämna någon särskild. Precis som Malmös fotbollsspelare får bra betalt för att göra sitt jobb så får journalisterna bra betalt för att skriva en massa strunt. Förmodligen kan de inte bättre. Går man inte på matcherna så får man naturligtvis skylla sig själv men hur det nu är så får man sin information från tidningar och bloggar och lite förväntar man sig att det ska handla om det som händer. Expressen tillhandahåller filmsnuttar från mindre delar av matcherna, företrädesvis målsituationerna, och det är ganska lätt att läsa att malmöspelarna är alldeles för långsamma och har riktigt dåligt positionsspel. Man-manspelet i försvaret är i det närmaste obefintligt och målvaktens agerande halvhjärtat. Samtidigt är de spelare som inte behöver vara oroliga för att förlora sin plats på planen. Det finns vad jag förstår inga ersättare. Det är vad Sportchefen borde ägna sig åt i stället för att leka tränare. Att ingjuta hjärta och energi måste någon annan kunna sköta. En kriskonsult a la Svenska akademien kanske? Varje management och organisationskonsult kallar chefer som lämnar kontoret för att inte arbetsplatsen levererar för truckdragare och menar med det att gå omkring och se ut som om man gör nytta kan någon annan göra. Annars tänker jag att Daniel Anderssons grundidé kan ha varit att plocka fram lite av det italienska erfarenheterna av cyniskt försvarsarbete. Ett par utvisningar till och så kan man kanske sedan vinna över Trelleborg. Vem minns inte när Ingvar Gärd lärde IFK Malmö att spela italienskt. Det var det året man kom före MFF i den allsvenska tabellen och Crischan, då di gule hade övertaget i målräkningen, sparkade ut bollen, och då menar jag verkligen sparkade ut bollen, högt över hela ståplatsläktaren så att den drog i asfalten utanför Stadion och det gick viktiga minuter innan man hämtat in den och kunde få i gång spelet på nytt. Det enda svenska bidraget till Krigets teori är bivacken som tillkom i trettioåriga kriget och ett skäl till att svenskarna kunde vara mera utvilade vid dåtidens frukostbataljer. Det svenska bidraget till fotbollsspelets förbättrade framförande är att spela med många bollar. Ja, en i taget förstås, men så fort en boll passerar en dödlinje så kastar man genast fram en ny istället för att ödsla tid på den bortsparkade. Det var svenskarna som hittade på det och vem vet, kanske hade vederbörande minnen av kanariefåglarna i Malmö. Sista kvarten var alltid di gules. För säkerhets skull om inte den italienska strategin räckte så hade IG låtit vintern gå till många extrarundor i Pildammsparken för spelarna som sedan aldrig kroknade i kortpassningsspelet när man väl hade bollen. Guldtränaren Antonio Duran som några år senare hörde talas om det satte di blåe på samma löpande koncept vilket ledde till en rad allsvenska segrar. Det var med andra ord ett konditionsstarkt Malmö FF som den mera bolltränande Bob Houghton tog över. Nu kan man nog se att det är di blåe, för övrigt i helsvart, som kroknar mot slutet. Lika historielöst som emblemen man bär på bröstet. Hjärta och energi åstadkoms i Pildammsparken på vintrarna! De många skadorna antyder att den fysiska statusen gått ner, och kanske också långsamheten, om den nu inte är medfödd.

Lite vid sidan av ämnet kanske.

Tom Wolfe var fordom absolut en av mina skrivande favoriter och som han dog häromdagen kom det att stå mycket om honom i många tidningar. Nu när jag har läst och förstått att han var en ärkekonservativ kan jag inte säga att det bryr mig så mycket. Det gör honom ju inte till en sämre tänkare. Identitet och tanke är inte alltid samma sak. Säkert bär jag på ett antal konservativa drag fortfarande även om en del också klingat av. Nåja. Jag bor ju på en numera gentrifierad gård och tog mig för att fråga lite bland medboende advokater, läkare och kulturjournalister om Tom Wolfe och det visade sig att ingen knappt hade hört namnet utom då kulturjournalisten som läst det nyligen i tidningen. Det kunde ju vara kul att prata om honom särskilt som den svenska varianten av radical chic ju var de som drog i gång gemenskapandet på gården, tänkte jag, men fick alltså tji. Nåja. Mera om Tom Wolfe senare.

 

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

One response to “Truckdragare och krisen i manegementet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: