When to going get´s tough …

 

 

Som läsare av denna blog kunnat konstatera så gillar jag särskilt basketboll och när det gäller basketboll så gillar jag särskilt basketbollens fundamentals. De är många från att alltid passa bollen med båda fötterna i golvet till att veta vad man ska göra när bara sekunder återstår av en match som står lika. Så var läget mellan Cleveland och Golden State i förra finalmatchen. Det visste JR Smith när han just missat ett straffskott som kunde avgjort matchen. Han erövrade och säkrade bollen för att lagkaptenen på banan skulle kunna ta timeout. Det missade LeBron och skäller i stället JR Smith för att inte ha fortsatt spela och skapa ett skottförsök. Eller gör han det? Jag tror att LeBron mest är besviken över sig själv. Passivt aggressivt besviken för att han inte tog time out när tillfället gavs. Då hade Kavaljererna kunnat bjuda upp med ett slutsekundspel och vinna matchen. Analysen och svaret är skillnaden på att vara sportjournalist och att själv ha spelat på samma fundamentala nivå. Matchen gick till en förlängning som Warriors vann.

Croneman tangerar ämnet i en artikel om bisittare i teve och Fredrik Ljungberg. Fredrik Ljungberg spelade i ett mycket intelligent drivet Arsenal som faktiskt till vissa delar påminner om Golden State Warriors. Fredrik Ljungberg passade bättre i Arsenal än i svenska landslaget. Tyvärr har jag inte Viasat och kan ta del av klokskapen.

 

Update: I artikeln här lägger LeBron James till ytterligare en dimension: att han faktiskt försökte få till en tafflig timeout men att det inget är han vill snacka vidare om. Han är professionell och spelar vidare med sin brutna hand, precis som Nicklas Bäckström i årets Stanleycupfinal, precis som Stefan Schwartz 1997.

Tillägg till Uppdatte: Det sista var en pik till Isobel om den brutna sanningen i den länkade artikeln. ”Jesper Högström medarbetar i DN Kultur och hans bok recenseras därför av Isobel Hadley-Kamptz, författare och kritiker i Expressen.” står det sist men i artikeln kan man med skribentens egna ord läsa: ”Jag får vara ärlig här, jag och Jesper skrev samtidigt för Expressen och en kort period i en fotbollsblogg med det skolgårdsdoftande namnet ”Tre hörnor straff”. Jag var i alla fall bara med i början och det är presskriberat nu, sen fick jag barn och skrev böcker” Så mycket för den neutralitetsobjektiviteten. Varför hyckla? Varför inte vända recensionsuppdragen till någon utanför det kritiska etablissemanget om man nu ens ska ljuga om att ett kompisgäng inte finns? Okej, dum fråga. Men visst är det lite syskongängande över det hela. Tacka internet för att man ännu kan kuska runt världen efter information som produceras i olika hus. Också det en sport för sig själv.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: