RASTERisterna

Ivar Arpi, Adam Cwejman: Så blev vi alla rasister (2018)

”Läs en bok och bli klok”, sa envarsmannen från Lund, men det här är faktiskt en bok som jag inte blir riktigt klok på. Jag kan hålla med bokens huvudsyfte, om det nu är det?, att det är dumt att blanda in hudfärg, etnicitet, uppväxtförhållanden och liknade i meritokratiska sammanhang. Kvotering är inte bra. Punkt. Men författarna blandar in så mycket annat att man stillsamt anar motsatsen. Problemet är ju att kvotering redan förekommer i många till synes meritokratiska sammanhang. Kompisföreträde eller likhetsföreträde eller kalla vad du vill. Se problemet! Lös det! Men författarna vill inte se problemet utan ger sig på de kanske dåliga lösningarna istället. Inte så svårt för en liberal verkar det. I grunden menar man att resonemanget att alla är rasister är ett övertagande av den kristna arvsynden. Det är bara det att svenskar inte är katoliker även om den politiska högern ofta går på samma linje. Alltså faller hela resonemanget. Exemplet med Juridicum i Uppsala som borde kvoterat åt andra hållet är roligt, exemplifieringen från Brasilien besynnerligt och att främja anekdotisk bevisföring med tjejen som bytte namn eller att dra in sin egen härkomst i boken är lågt och för övrigt också anekdotiskt. Lite koka soppa på en spik. SR:s mångfaldspolitik är inte bra. Själv tycker jag att förändringen, läs: försämringen, av OBS kulturkvarten var dålig mångfaldspolitik men så uppskattar jag också gärna stora delar av den traditionella intellektuella kulturen och Fredrik Pålsson som blev av med jobbet. Vilket inte hindrar att jag var i Watts 1966 och sedan dess uppskattar Hiphop och Monterey året efter och fortfarande tycker om att lyssna på Janis Joplin och Ravi Shankar. Vi (läs:jag) är som Gunnar Ekelöf diktar inte en utan många. Förmodligen är de flesta många fler. SR:s licensbetalande publik är mångfaldig och det borde återspeglas i programutbudet. Se problemet! Lös det! Medan jag arbetade på Kockums Varv i Malmö så förolyckades fem arbetare. Inte någon gång frågade de tillkomna journalisterna någon arbetare om orsakerna. Det hade inte varit fel med arbetarerfarenhet i den skånska tidningsbranschen då. Det sättet att se problemen har inte författarna utan upprepar att det är det goda som står i vägen för det riktiga (bästa) och tycks inte förstå varför det är så (och behöver aldrig berätta om sitt eget bästa recept). Författarna skriver om tankeraster som socialism, marxism, marxism-leninism, liberalism och kristendom men ser inte sitt eget moraliserande raster. Kanske en falsifiering så god som någon. Som sagt; den här boken blev jag inte riktigt klok på. Däremot så tipsar de om Steven Pinker och Lynn Hunt i slutkapitlet liksom för att lyfta sig i håret men helt kan de inte släppa sin förvirring: ”I den nya maktpyramiden motsvarar den vita majoriteten den ägande klassen inom marxismen” och visar att de inget kan om marxism och vet förmodligen inte vad ”vänster” är heller.

Om Klas

Författare in Sight Visa alla inlägg av Klas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: