MAJ SJÖWALL

Maj Sjöwall som dog i går skrev ihop med Per Wahlöö en Dekalog underbetitlad ”Roman om ett brott” fördelad på tio polisdeckare som i förstone nog kan sorteras in bland de rapportböcker som vänsterförfattare började att skriva på nittonhundrasextiotalet. I alla fall så samsades de i stora upplagor på samma bokhyllor där senare Caveforsböckerna och nittonhundrasjuttiotalets vänsterböcker skulle hamna. Alla tyckte de illa om Socialdemokratin. Troligen handlade antagonismen mer om borgerlig uppfostran än utvecklat politiskt tänkande men deckarparet gjorde det i alla fall möjligt för den liberala vänsterklassen att läsa deckare. De fann kanske inte en motståndets estetik men väl en mörkrets marknad under det geografiskt inspirerade samlingsnamnet Nordic Noir väl beskriven i Michael Tappers ”Snuten i skymningslandet”. Underfundig titel, eller hur? Sammanfattande anspelning? Nåja. Jan Guillou berättar i AB. medan Kalle Lind töntar till det i Sydsvenskan. Mitt eget förhållande till historierna om Martin Beck är nog mera typiskt proletärt, det vill säga att jag nog läst alla Ed McBain innan jag förstod att det också fanns vänsterprosaiska svenska deckare. Böckerna om Martin Beck är ett stort stycke svensk kultur.