The Last Dance

Så var sista dansen som blev mot Utah Jazz slut och alla tio timmarna av serien sända och tittade på. Kul för den intresserade men inte lika kul för allmänheten. Det är för mig, en skånsk tevetittare; skillnaden på en skånsk och övrig svensk tittare är att dansk teve många gånger varit bättre på att presentera NBA-basket, inte så mycket nytt. Michael Jordan dominerar bilden, ibland också motståndarlagens stjärnor, men det är knappt att man får veta vilka övriga i Chicagolaget utanför förstafemman var. Tex Ritter, en högklassig assistentcoach och Phil Jackson, headcoach för att inte tala om triple post-systemet tillåts knappt vara med utom i några utvikningar trots att de var en viktig del av dansen medan mobbingkulturen som riktas mot både med- och motspelare får komma fram. Mera fokus på spelet kan jag tycka. Som dansens sista minut då Bulls ligger under med tre och väljer att ta en säker tvåa för att sedan dubbla på Karl Malone – säsongens MVP, sno bollen och ännu en hyfsat säker tvåa. En rätt så säker dubbling som sparades till sista anfallet. Showbusiness på hög nivå.

Pippens trashtalk till Postman Malone, känd för att alltid leverera, sista matchen: ”The Postman never delivers on Sunday”