Strömningar i tiden. När den kritiska massan når sin kritiska massa röstar man på Trump. Ungefär så. Men Intellektualiteten har också nått magen. Tanke och känsla. Istället för att diskutera fenomenet Donald Trump i ideologikritiska temer, för övrigt namne med Donald Duck, så kommer man dragande med den ena psykologiska varianten, föra att inte säga psykologisistiska, efter den andra, för att inte säga den andre. Trump är idealist och likt andra idealister så vet han inte vad han pratar om, men också likt andra idealister så kommer han inte att ge sig. Läsning: ”Alla kungens män” av Robert Penn Warren i översättning av Nils Holmberg. En gammal Pulitzervinnande klassiker som med protagonisten och politikern Willie Stark ganska så bra beskriver den trumpska typen.
Det stora som har hänt i den västerländska världen, det som man kan kalla ett inskränkt paradigmskifte, är att Estetiken med stort E inte längre förmår att göra motstånd. Den som vill veta vad som här menas med estetik kan tillgodogöra sig Peter Weiss´”Motståndets estetik” på drygt, men inte dryga, tusen sidor. Fantastisk läsning. Lena Andersson antyder problemet i ett inlägg i Dagens Nyheter den sjunde i elfte efter att ha läst Allan Blooms ”The Closing of the American Mind”. Se bara upp för högerskruven. För övrigt kom Blooms bok ut några år efter ”Motståndets estetik” Christopher Lasch med kultklassikern ”Den narcissistiska kulturen” från 1979 är också inne på temat.
Problemet ypperligt aktualiserat i Dagens Expressen, 17/11, av Filippa Mannerheim.
nya © MELLERTID 
Kommentera