Författararkiv: Klas

Om Klas

Författare in Sight

Shame on Washington Capitals

Nu blev det hockey igen, men säger man A så får man säga O. Alpha och Omega.

Tom Wilson, Washington Capitals erkänt brutale forward som är lite större starkare och snabbare än de flesta gick över alla gränser i matchen mot New York Rangers i måndags då han fattade tag i Rangersstjärnan Artemi Panarins hår och kastade honom med huvudet före i isen. Det kunde gått riktigt illa. Nu inskränker skadorna kanske till att Panarin bara är bort för resten av säsongen. Washingtontcoachen tyckte att aktionen efter omständigheterna var helt normal, domarna på banan utdömde tio minuters misconduct och NHL-organisationen utdömde 5000 dollar i böter. Inte mycket faktiskt. Med tanke på Tom Wilsons förhistoria borde han stängts av för all framtid. Washington Capitals som naturligtvis är den ansvariga organisationen är tysta och tycker tydligen att det är helt okej medan New York Rangers i starka ordalag att NHL bör ompröva beslutet inklusive att avskeda vederbörande som tog beslutet. Larry Brooks som inte skräder orden menar att nu återstår det för Rangers bara att ställa på isen en som är bättre på att slåss än Tom Wilson. Det är match mellan lagen igen denna dag. Det är läge för spelarna i Capitals, inklusive svenskarna, att ha en åsikt annars faller medlöparskammen tungt också över dem.

Det är mycket med sport som är svårt att förstå.

Update:

Mer shame on Washington Capitals nästan nollställda och lite fega attityd, särskilt när man skrev en hyllningstweet till psykot som också var lite gränslöst och raderades så småningom. NHL har en skitsig hållning till våld i nära relationer men det speglar nog den övriga amerikanska kulturen som påfallande många gånger också är svensk. Särskilt i ishockey. Till den efterföljande matchen var den Rangerska ledningen sparkad och tokige Wilson och uppenbarat fege, spelade två och en halv minut och fejkade sedan skada och lät lagkamraterna ta emot de fortsatt smått bisarra ojustheterna från blåskjortorna. En avklädd invägningsbild med den lille Panarin bredvid den store Wilson skulle förklara en hel del. Men alltså inte defekta NHL som inte kan förstå sina otäcka problem. Hjärnskakade som de uppenbart är.

Nästa gång du läser att sporten bryr sig om huvudskador. Tro dem inte!


Hockeymystik

Jag läser gärna amrikansk sportjournalistik; i all enkelhet, för att den är lite intelligentare än den svenska. Både till innehåll och språk. Som Mike Vaccaro och Larry Brooks i nypost.com mycket gärna. Men när han skriver sig undrande till Mika Zibanejeds målfabrikation, som alltså är outstanding mot sämre lag men undermålig mot bättre så undrar också jag. Nu om Brooks. Lag inom de flesta idrotter och alltså också icehockey förhåller sig olika till de andra lagens stjärnspelare. Antingen kan man lägga allt tryck på stjärnan eller inget alls. Allt tryck innebär punktmarkering eller särskild uppmärksamhet av alla och en lite extra tackling så fort man kommer åt. Då blir det få poäng för stjärna men öppnar upp för övriga spelare, särskilt om den vanligtvise målfabrikanten också är en duktig passare. Inget alls innebär att man försöker isolera stjärnan så att han inte får passningar, alltså att övriga anfallare får extra uppmärksamhet och när han väl får bollen så är det i stort sett fritt fram för hen. Det kan ge stjärnan många poäng men laget för lite för att vinna matchen. De bättre lagen har möjligheter att göra det tufft för motståndarstjärnan som de sämre inte har, men det innebär också alltid att stjärnans medspelare får det mindre tufft. Det borde Brooks ha lagt märke till. (Inom parantes sagt så tror jag att den gode Larry Brooks har det men gillar att skriva så att läsaren gillar att läsa.) Lösningen är att ha två stjärnspelare. Typ dynastin Pittsburg Penguins med Sidney Crosby och Jevgenij Malkin.

Update: I går fick vi se ett bra exempel på ovanstående då St Louis Blues måste vinna över Minnesota Wild för att kunna gå till slutspel och helt neutraliserade Wilds rookiestjärna Kirill Kaprizov.

Second update: Klyschorna paraderar gärna i sportspalterna som segel på en gammal tremastare men så händer det att det kommer en rookie: ”The only way the coach wins is if his team does.” En ofta förbisedd truism. Fortsättning lär följa i många ledarskapsböcker framöver. Naturligtvis är det Larry Brooks som apostroferas i en artikel om slaget om New York. Det mellan Rangers och Islanders och som den här gången avgör vilket lag som går till slutspel. Jag tippar skäggen, alltså Rangers. För att få spela i Islanders måste du raka av skägget!


EN PORT TILL ANDRA VÄRLDEN

Aldous Huxley: En port till andra världen. 2020 (1954)

I Lydia Sandgrens ”Samlade verk” överger en mamma sina barn för den intellektuella världen och försvinner. Barnen växer sig stora och kommer henne på spåren och boken slutar med att barnen står utanför mammans dörr i Berlin och knackar på. Nu kanske de ska de bli varse världen mamman övergav dem för. Mescalin rimmar på Berlin och det är vad Aldous Huxley intar för att som den förste att beträda/varsebli och dokumentera ett outforskat intellektuellt fält som ligger öppet för den som kan se, där se också är att förnimma. Kanske sammanfattar/omfattar den ena boken den andra.

Huxley beskriver starka intryck av blomdelar och tygstycken ungefär som motsatsen till den materiella världens klichéer perceptionen inte längre prioriterar. För det handlar om perception och inte en annan värld som bokens svenska titel tycks vilja säga. En omvandlad värld möjligen. Till det många lärda citat.

Carl-Michael Edenborg har skrivit ett förord och recensioner från förr av Erik Frykman, Gunnar Ekelöf och Gunnar Brandell bifogas som eftertexter.

Mycket har hänt sedan det begav sig, som man säger, och kanske vill utgåvan säga att det har det inte. Soma behövs. ”Pillret” av Ingrid Carlberg beskriver den kommersiella sidan av utvecklingen. Nu är vi här. Vad göra? Behöver något tillfogas?


Ships in the river

Ships in the river

Något outgrundigt kom Gösta Larssons ”Ship in the river” att på svenska heta ”Kajerna vid Hudson River” men annars så står uttrycket för själar som inte kommit i hamn. Nog så poetiskt. Recensionen i New York Times den 7 april 1946 menar att Larsson slarvar med autenciteten och har några anakronistiska beskrivningar i ”the Waterfront drama” men annars bra.

Utanför Long Beach i Kalifornien ligger många av Världens containerfartyg och för all del Supertankers stackade och väntande av andra skäl än proppen nyss i Suezkanalen. Disproportionalitet i kommerslogistiken möjligen pandemiskt orsakade. Eller? Ja möjligen vet man man inte men det är så här det kan gå till ibland. Både förr och nu. Äkta autentisk anakronism. Just in another time.


Stuck in the Canalypso

Ett fartyg större än de flesta och längre än kanalen är bred kör fast i fören och driver på tvärs med aktern. Nästan. Så långt det nu gick.

Hur gick det till? Grafiken ovan kanske visar förloppet. Fartyget tappar styrningen i den kraftiga blåsten och manövrerar upp mot vinden samtidigt som det sätts full fart i maskin, båten wobblar fram och tillbaka och styr så med full kraft, 13,2 knop, i styrbordssidan in i sandbanken/kanalkonstuktionen.

Under normala förhållanden sitter fartyget omöjligt fast men en ovanligt full måne räddar situationen. Stark flod lyfter efter några dygn containerpråmen som med hjälp av världens för tillfället största bogserbåtar kan dras loss. Tacka månen för det!

Att styra ett så stort fartyg i en smal kanal är en grannlaga uppgift även i lugnt väder. 1968 stod jag som lättmatros till rors på TT Walentinian om 100.000 dwt under flodfärden på Elbe till Hamburg. Det var smalt och svettigt. Högt upp och inget vatten att se. Ordergången på bryggan är att lotsen råder Kaptenen som ger order till rorsman som med rorspinnarna i händerna håller ögonen på kompassen och håller det angivna gradtalet. Små och snabba angivelser som jag rättade direkt från lotsens tunga. Ännu hade inte skoltyskan helt evaporerat. Förutom att hålla gradtalet så måste man hela tiden parera fartygets rörelser och på en supertanker som svarar långsamt på roderutslag måste man till och med ligga lite före. Innan fören vill gå babord så måste man reglera styrbord. ”Steady as she goes” är inte så lätt som det låter i en smal kanal. ”En grad Styrbord” betyder att styra lite styrbord och så direkt räta upp rodret med en motrörelse åt babord och liksom ”fånga” båten till den rätta graden.

Om man idag fortfarande använder sig av rorsman vet jag inte men tappar fartyget styrningen så är det svårt att återfå den. Tydligen så har man försökt med att öka farten men över styrfart, som brukar ligga på 4-5 knop, så ställer man bara till det.


Jodå, det är sant

Sverige som jag kände det finns inte längre. Värderingar?. Var tog de gemensamma demokratiska spelreglerna vägen. Postdemokrati. Brevutdelning två dagar i veckan? Nej. Huggsexan om att bli vaccinerad som pågår bland underhuggarna och överhuggarna som letar ursäkter och förklaringar. Sicket spektakel. Det kan vara på sin plats med en filosofisk diskussion om vad det är som gäller. ”Den som har ögon kan se”, som ett gammalt kinesiskt ordspråk lyder. Och den som har tillgång till Internet kan läsa tidningar. Ännu, får man tillägga. Redan är det en prisfråga. Vad som gäller är det demokratiska samhället som krackelerar just nu.

Oregerligheten ligger på flera plan. 1) En demokrati som inte kan upprätthålla regelsystemet. 2) En byråkrati som är nedsolkad av kriminella element i ledningsfunktionerna. 3) Chefer som låter sig gå före underställd personal.

Dessutom, kan man tillägga. Chefer och andra som tror att inte alla kan se och vet det man inte ens försöker att dölja. Det är många som kommer att avslöjas. Skamlösheten är en brist på samhällsmoral som bara är alltför verklig. Apokalypsen är här.

 

Repris på gamla inlägg:

Det oerhörda och falska landet Sverige. Hörde i bilradion på väg till arbetet att nu så gäller det vårdpersonalen först i kön till vaccineringen i hela landet och alla landstingen samtidigt som Folkhälsomyndigheten uttalar att äldre självklart ska skyddas först. Länken kan inte misstolkas. Men alltså icke. Vaccinet har knappt landat och huggsexan är igång. Borgerliga värden prioriterar. Verkligheten är en satir. Kanske dessutom ett kreativt sätt att korta vaccinationsköerna. Den nya vaskvarianten trendar (äldsta årgången bort) -Falskt, sa Måns. -Oerhört falskt, sa Bill. -Bara ljug, sa Bull

Det bästa, det goda och det fula

Det bästa ska inte stå i vägen för det goda brukar man säga när man är på det humöret och förmodligen är det ett etiskt ordbruk. Det diskuteras nu vem och vilka som ska covidvaccineras först. Hur kan ens en sådan diskussion uppstå? Äldre dör medan unga och medelgamla blir sjuka. Det finns faktiskt inget att diskutera. Och ändå. I det här sent kristnade landet får den skyddade sjukvårdspersonalen redan gå före medan äldre hamnar längre bak i kön. -Fullt, sa Måns. -Fult, sa Bill. -Oerhört fult, sa Bull Avlivningsdiskussionen pågår. Nåja. Det är väl bara att köpa ett blått skåp och ställa in ättesupen. Snart kan ingen berätta om hur landet fungerade när det fungerade och också de gamla fick leva och ha hälsan.

Nu väntar vi bara på att alla landstingspolitiker ska räknas till vårdpersonalen (alla fall majoriteterna) !

 

 


Det är inte sant

Det oerhörda och falska landet Sverige. Hörde i bilradion på väg till arbetet att nu så gäller det vårdpersonalen först i kön till vaccineringen i hela landet och alla landstingen samtidigt som Folkhälsomyndigheten uttalar att äldre självklart ska skyddas först. Länken kan inte misstolkas. Men alltså icke. Vaccinet har knappt landat och huggsexan är igång. Borgerliga värden prioriterar. Verkligheten är en satir. Kanske dessutom ett kreativt sätt att korta vaccinationsköerna. Den nya vaskvarianten trendar (äldsta årgången bort) -Falskt, sa Måns. -Oerhört falskt, sa Bill. -Bara ljug, sa Bull

Här kommer en repris från gårdagen:

Det bästa, det goda och det fula

Det bästa ska inte stå i vägen för det goda brukar man säga när man är på det humöret och förmodligen är det ett etiskt ordbruk. Det diskuteras nu vem och vilka som ska covidvaccineras först. Hur kan ens en sådan diskussion uppstå? Äldre dör medan unga och medelgamla blir sjuka. Det finns faktiskt inget att diskutera. Och ändå. I det här sent kristnade landet får den skyddade sjukvårdspersonalen redan gå före medan äldre hamnar längre bak i kön. -Fullt, sa Måns. -Fult, sa Bill. -Oerhört fult, sa Bull Avlivningsdiskussionen pågår. Nåja. Det är väl bara att köpa ett blått skåp och ställa in ättesupen. Snart kan ingen berätta om hur landet fungerade när det fungerade och också de gamla fick leva och ha hälsan.

Nu väntar vi bara på att alla landstingspolitiker ska räknas till vårdpersonalen (alla fall majoriteterna) !


Det bästa, det goda och det fula

Det bästa ska inte stå i vägen för det goda brukar man säga när man är på det humöret och förmodligen är det ett etiskt ordbruk. Det diskuteras nu vem och vilka som ska covidvaccineras först. Hur kan ens en sådan diskussion uppstå? Äldre dör medan unga och medelgamla blir sjuka. Det finns faktiskt inget att diskutera. Och ändå. I det här sent kristnade landet får den skyddade sjukvårdspersonalen redan gå före medan äldre hamnar längre bak i kön. Fullt, sa Måns. Fult, sa Bill. Oerhört fult, sa Bull Avlivningsdiskussionen pågår. Nåja. Det är väl bara att köpa ett blått skåp och ställa in ättesupen. Snart kan ingen berätta om hur landet fungerade när det fungerade och också de gamla fick leva och ha hälsan.


Pudeldoodless

One pudeldoodle coming up: alltså en dubbel pudel. President Trump ångrar att han ångrade: ”Behind closed doors, he made clear that he would not resign and expressed regret about releasing a video on Thursday committing to a peaceful transition of power and condemning the violence at the Capitol that he had egged on a day before.” Vilket väl visar att den trumpska linjen är mer impressionistisk än genomtänkt.

Long ago; alltså för längesedan gav analysen att nästa fascistiska land i stor scala skulle vara amerikas förenta stater. Jag minns faktiskt inte hur man kom fram till det men jag minns övertygelen. Förmodligen åt den disparata Frankfurtskolan till. Då främst med Adorno- och Horkheimercitat antar jag. I vilket fall så tycks tendensen luta åt det. 20% direkta stödjare och 30 % vad man förr skulle kalla sympatisanten utgör i alla fall en stark högertendens som förhoppningsvis ännu inte är mogen att ta makten. I USA alltså. I Sverige tycks det vara något värre om än inte lika uttalat. Kärnan är mindre men det omgivande köttet mera. Om än lika impressionistiskt som Trump om än saktfärdigare. I Lund ska en präst forska på Trump även om man tycker att den svenska dysfunktionaliteten för att inte säga svensk epistemologisk patologi borde ligga närmre ett svenskt kristet klappande hjärta. Men då är vi inne i cybernetiken och där kanske inte en teolog ska vara. Balans (läs Job)  är ju inte Guds starka sida precis.

Coming President Biden drar sig inte för att dra in nazisten Goebells i sammanhanget: ”On Friday, Mr. Biden had harsh criticism for Senators Josh Hawley of Missouri and Ted Cruz of Texas, Republicans who had lodged objections to his Electoral College victory on Wednesday amid the mayhem at the Capitol. As some leading Senate Democrats called on them to resign, Mr. Biden said the pair had perpetuated the “big lie” that his election had been fraudulent, comparing it to the work of the Nazi propaganda minister Joseph Goebbels.” Och i Sydsvenskan övertygar en skribent sig om att Trump är fascist.

Det finns skäl att återkomma i ämnet.

 

Ps: stavfel i texten rättades. Ett än blev även, och lite till. För övrigt och till förfrågningar så har jag privatiserat mina sidekicks som till exempel Textmagazinet tills vidare för ommöblering. Återkommer, efter moget övervägande, i kommersialiserad form. Kanske.


I pandemins tecken

När ska astrologerna komma på den pandemiska banan. Kanske är de redan här. Dragandes med Saturnus och Mars och omloppsbanornas konjugationer.

I alla fall så är danskarna här. I stora omlopp. I København har man lukket boutikkerna, så nu kommer de. Dragandes med sina inköpsvagnar. Far som tättingar. Man kan inte ha mycket för andra människor när man för döden över sundet. Osunt. Skidt med det. Hjuleglædje. Så tvärtoms den egna agendan lyssnar den svenska regeringen på malmöiterna och stänger gränsen mot Danmark. Det är inte helt tätt. Molnen får fortfarande passera. Borgerligheten lyder tveksamt den svenska bristen på politikk. Håller sina köpcenter öppna. Bara IKEA som är internationella förstår lite bättreI Man lyder sina egna rekommendationer. Är det stängt i København så är det stängt i Malmö också. I Sydsvenskan ömkar man dem som trotsar reserekommendationerna att inte resa. Precis som danskerne. I Berlingske kan man läsa om politiker som er forbausede och förbistrede för att inte de danske Bornholmere har fri passage. De tycker att stängningen som var sen var alldeles för tidig. Remember Kastrup säger vi som inte har något Alamo. Annars har vi glömt det mesta. Spanska sjukan, Asiaten. Hur virus lever sina liv innan de levererar död. I virologiska vågor. Dödar de första svaga men överlever i de starka och tilltar i  styrka. För att åter komma med ny kraft. Andra vågen som skulle ha testats, spårats och krantäniserats, dränerats, bort. Det glömdes …. bort. Borde blev bort. Lort. Hukommelsetabet. Varats olidliga lätthet. Corona og klaver. Danskar är hyggliga.


Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.