Författararkiv: Klas

Om Klas

Författare in Sight

Den kritiska massan

Strömningar i tiden. När den kritiska massan når sin kritiska massa röstar man på Trump. Ungefär så. Men Intellektualiteten har också nått magen. Tanke och känsla. Istället för att diskutera fenomenet Donald Trump i ideologikritiska temer, för övrigt namne med Donald Duck, så kommer man dragande med den ena psykologiska varianten, föra att inte säga psykologisistiska, efter den andra, för att inte säga den andre. Trump är idealist och likt andra idealister så vet han inte vad han pratar om, men också likt andra idealister så kommer han inte att ge sig. Läsning: ”Alla kungens män” av Robert Penn Warren i översättning av Nils Holmberg. En gammal Pulitzervinnande klassiker som med protagonisten och politikern Willie Stark ganska så bra beskriver den trumpska typen.

Det stora som har hänt i den västerländska världen, det som man kan kalla ett inskränkt paradigmskifte, är att Estetiken med stort E inte längre förmår att göra motstånd. Den som vill veta vad som här menas med estetik kan tillgodogöra sig Peter Weiss´”Motståndets estetik” på drygt, men inte dryga, tusen sidor. Fantastisk läsning. Lena Andersson antyder problemet i ett inlägg i Dagens Nyheter den sjunde i elfte efter att ha läst Allan Blooms ”The Closing of the American Mind”. Se bara upp för högerskruven. För övrigt kom Blooms bok ut några år efter ”Motståndets estetik” Christopher Lasch med kultklassikern ”Den narcissistiska kulturen” från 1979 är också inne på temat.

Problemet ypperligt aktualiserat i Dagens Expressen, 17/11, av Filippa Mannerheim.


Morgonrapport från SVD

”Dagens namn: Viola

Morgonrapport, torsdag 29 oktober kl. 06.32

God morgon Clas. 

Flera av Europas största ekonomier stänger ned sina samhällen för att stoppa en andra våg av coronaviruset och i kväll lämnar flera av världens största techbolag sina kvartalsrapporter. Här är torsdagens viktigaste nyheter. 

Framröstade av morgonredaktionen?

EU:s två största ekonomier, Frankrike och Tyskland, inför nya hårda restriktioner för att stoppa coronasmittan. På onsdagskvällen gick Frankrikes president Emmanuel Macron ut och meddelade att landet stänger ned fram till första december. Strax innan hade Tysklands förbundskansler Angela Merkel meddelat att barer, restauranger och gym måste stänga i Tyskland för att hålla en andra smittovåg borta.

Macron gick ut och sade att alla ska hålla sig inne medan Merkel menade att smittovågen som redan är inne ska hålla sig borta.

Massarbetslöshet kan vänta om inte permitteringsstödet förlängs efter nyår. Det uppger tjänsteföretagarorganisationen Almega som varnar för att uppemot 58 000 personer kan bli arbetslösa om inget görs. Det var i mars som regeringen införde möjligheten för företag att korttidspermittera anställda, men har inte gett några signaler om att stödet kommer att förlängas efter årsskiftet.

Sådana är kapitalisterna. Aktörerna hotar med lockout och står samtidigt med mössan i handen utan för porten till Staten, läs: Satan. Hur var det nu med de stora vinsterna som behövs till dåliga tider?

Oroligheterna i kölvattnet av mordet på den franske läraren Samuel Paty och nya publiceringar av Muhammedkarikatyrer i satirtidningen Charlie Hebdo fortsätter. Nu går Miguel Ángel Moratinos, chef för FN-organet Unaoc som arbetar mot extremism, ut och uppmanar till ”ömsesidig respekt”. Tidigare i veckan sa bland annat Turkiets president Erdogan att Emmanuel Macron borde ta ett psyktest på grund av hans uttalanden om islamism.

Uppenbart är Turkiets statschef också Turkiets Charlie Hebdo.

I kväll lämnar många av världens största techbolag sina kvartalsrapporter, bland annat Apple, Amazon, Facebook och Googles moderbolag Alphabet, i skuggan av nya börsras i USA och Europa. Tidigare i veckan redovisade Microsoft en kvartalsvinst på 120 miljarder kronor i sin rapport. Samhällets och företagens flytt till molnet är en av de viktigaste orsakerna till den explosiva tillväxten, säger analytiker till SvD Näringsliv.”

Tipset går till Almega: Här finns pengar att hämta!


Rubrikon

Rubriker ska vara roliga och själv tycker jag att jag är halvbra på det. Den roligaste fick jag i ögonen direkt i morse, di da: Kent Leijon Jönsson: Redhawks behöver tänka utanför boxen i Sydsvenskan. Bredvid en riktigt dålig, da dum: Lena Andersson bombar skiten ur hela postmodernismen. Mera krig än nödvändigt. Jag är inte pacifist men tycker att krigsretoriken ska lämnas till de som gör lumpen.

Update: Nåja. Kanske var inte rubrikerna så roliga i alla fall. Med ”utanför boxen” menade herr Kent ”utanför Percy Nilssons dyra nöjesarena” och att kanske anpassa verksamheten till verkligheten, d.v.s. in i boxen och vad kulturisten menar med sin rubrik förstår jag efter att ha läst Lena Anderssons senaste bok inte alls. Lingvistikens förvandling till lingo har mera med den gamla grekiska phalanxen att göra än med postteoretiska förnumstigheter.


Sim sa Labim

Hvornor blir du forvirred nor du leser avisen!

Hvergang.

Nåja, men i alla fall så får man sina fördomar bekräftade. Ja, betydligt fler fördomar än jag själv kan åstadkomma.

Det är fullt möjligt att ha olika namn i etern och politiken och olika åsikter också. Särskilt till höger får man väl också säga. Särskilt roligt är det när Mikael Hakim uttalar sig på Darknet framgår det i Brightnet, alltså DN. ”Hamid Zafar säger att det han skrivit om judar och sionister är ett exempel på hur han tidigare befann sig i vänsterkretsar som ville förklara vad som hände i Sverige och världen med den amerikanska och israeliska utrikespolitiken”.

Nyvarande Moderaten låter dåvarande vänster kretsa sina kastanjer.

Ha!

SVT som inte har några egna åsikter, eller chefer för den delen låter meddela ”Programmen är inspelade och planerade för sändning inom kort. Vi behöver ytterligare tid på oss för att besluta hur vi ska gå vidare”, först måste det mötas och blötas innan man låter bli att tvätta sin byk.

Ha,ha!

Tidningen Fokus som utsåg honom till årets svensk 2019 tar sig för hjärtat ”Vi visste inte att han var vänster”. Allmänheten varnas: Bli inte årets svensk.

Ha,ha,ha

Eller som man säger i Aftonbladet: ”Löss i den röda fanan saknas nämligen inte.”, Lidforssare som man är.

Ha,ha,ha,ha!


Pandemisk diskurs

Kanske borde man läsa Imperial Collage News varje dag men vem har tid med det, apropos ”Halva Månen” som jag såg på Intiman. I går skrev man i alla fall om överdödlighet, alltså när folk dör mer än vanligt och kunde konstatera att i Sverige så dogs det bara lite mer än vanligt och att det förmodligen mera beror på ekonomin i hälsosystemet än pandemin. Överdödligheten kommer alltså att fortsätta vara lite mer än vanlig så långt gamlingarna nu räcker. Inte många fler män än kvinnor har dött än som är vanligt trots att motsatsen stått att läsa i samtliga tidningar. Så när Marian Zaremba har rätt i det lilla så har han fel i det stora. DN har fel överhuvudtaget = fler poliser betyder mindre hälsosystem och mera av Kapitalets subsumtion = Finanskapitalets inflytande omgjordar formuleringarna i Region Stockholm till dödlighetsbringande instruktioner = uppenbarat fascistiskt inflytande, betyder mindre pengar till vård. Den ökade effektiviteten handlar bara om att dra in mera vinst än vanligt och alltså mindre överlevnad. Däremot så har Malmö stad infört munskyddskrav i äldrevården nu när man kommit på att det är staten som betalar munskydden. Efter 8 månader! Däremot så är det en bra fråga om varför läkarna viker sig. Hellre lyda penningpolitikens order än följa sin påkostade utbildnings credo. Det är alltså skillnad på teori och praktik. Särskilt privat praktik. Läkaretik är det ingen som betalar för. Eller? Jämlikhetskommittén får utreda. Enligt artikeln i Imperial Collage News handlar överdödlighet om jämlikhet och ekonomin i hälsosystemet. Så det så! Vetenskapen och statistiken har talat.


Halva Månen

Roland Schimmelpennig: Halva Månen

Teater på Intiman i Malmö. Teater är alltid inspirerande och Halva Månen inget undantag. Ensemblen ska ha stort beröm för engagemanget. Pjäsen lite absurdistisk med ett triangeldrama som tema och lek med tid och rum. Mera rum än tid. Tidvis var rummet en cirkus. Upprepningarna var många och varierade som en illustration till tidens ständiga återkomst och upplösande i rummet. Nästan som en sorts estetik. Etiken torde vara Schopenhauers om man får vara lite filosofisk. Kioskbiträdet Olga förälskar sig först i ”Kinesen” och sedan i ”Libanesen” och tar också över kiosken. När vilket sker är vi osäkra på. ”Kinesen” är inte kines och ”Libanesen” inte libanes och kanske är Olga inte heller Olga. Fram till att hon söker arbete så har hon varit osynlig i området för frukthandlaren Kinesen som tror sig känna alla. Han fångar henne med sina fruktinspirerade historier och Libanesen lockar med äventyret. Olgas scenkostym är röd och svart medan Libanesen sitter fast i en orange overall och frukthandlaren helt vanligt klädd. Där är en cirkusdirektör och en lindanserska som Olgas känslor kanske och det brister bland alla brister för Kinesen och Libanesen som byter identitet och går upp i varandra och som en faller från höghuset på vars tak Olga byggde sina drömmar. När pjäsen är färdig är man kanske inte klar över vad man sett men bra var det.

På idrottsscenerna kör man nu i coronatider med fejkade publikreaktioner meddelst applådmaskiner och det kanske inte hade varit helt fel här heller. Teater som teater.


Läget

I gamla Arbetet, tidningen på Bergsgatan i Malmö, fanns då och då en kolumn betitlad ”Läget” som tog upp just det; läget. Tyvärr så finns inte tidningen längre. Den borde få ha levt vidare. I alla fall som en sida och lite motverka ensidigheten i den malmöitiska pressen, som för övrigt inte är särskilt malmöitisk längre. Kanske är det det malmöitiskt numera. Jag tror att det var Axel Danielsson som grundade tidningen. Han är också död. Det leder naturligtvis tankarna vidare, men nu var det: ”Läget”. Om Axel Danielsson får jag skriva en annan gång.

”Läget” är dubbeltydigt då det det både är en hälsningsfras, då lite frågande, och i det har fallet ett fiskeläge, nämligen Simrishamn som skribenten bodde i eller i närheten. Malmö är också med Limhamn ett fiskeläge. Ursprungligen faktiskt en ”grushög”, Malmöghe, och transportnav för sillen från Falsterbo. Då var det ett annat läge, borta vid Baltiska Parken.

”King Henrik” lämnar New York Rangers för Washington Capitals för att lämna ett mindre kapitalt avtryck där. Av tävlingsjämlika skäl måste alla NHL-lag underordna sig en gemensam summa, NHL Salary Cap, lika för alla, för spelarkostnad. Henrik Lundqvist kommer att kosta Capitals 1,5 miljoner dollar , att jämföras med 4,3 miljoner dollar för Holtby som lämnar. Med avgångsvederlaget på ett antal miljoner från Rangers kommer göteborgaren ersättningsmässigt lika.

I Dagens Nyheter kan man läsa en avslöjande debattartikel om ”kapitalets subsumtion”. En term som Professor Bo Rothstein gick bet på då han var vänsternisse och prokurator på Smålands Nation i Lund. Det var nästan ett halvt sekel sedan, men ändå. ”Kapitalets subsumtion” står för olika samhälleliga verksamheter som inordnas i den kapitalistiska sfären utan att vara direkt produktionsdrivna. P – V – P+, kapitalförmeringsformeln, blir till P – F – P+, där F får stå för Förädling. AIK är i den länkande artikeln inte en fotbollsförening utan mera ett förädlingsbolag. Det är spelare som med hjälp av idrottsvetande förädlas. Eller blir lite äldre och växer till sig. Varför de ska få ta del av ett extra statligt stöd som föreställt ska gå till idrott kan bara den dumme fråga sig?! För övrigt egentligen en bra fråga.

Läget hade också en tredje (och förmodligen många fler) betydelse, Nämligen; arbetarmaktens position, outtalat i hälsningen mellan krismedvetna marxister. Marxegeter kanske man skulle säga i dag.

 


Hålla sig vid liv

Michel Houellebecq: Hålla sig vid liv – en metod (2020)

Översättning: Mats Leffler

Originalets titel: Rester vivant (1991)

Efterord: Kristoffer Leandoer

Efter förra boken skrev jag att det nog var den den sista eftersom protagonisten togs av daga men nu har jag läst den senast utgivna på svenska som också var MH:s första. Maximer heter den inte men väl Hålla sig vid liv. Alltså maximer för att hålla sig vid liv. En nypa luft är allt man behöver så boken är liten. Ett schopenhauerskt program för en skrivande karaktär och karriär. Undertiteln – en metod, är inte utan anspråk. Som Descartes, Marx, Sartre och surrealisterna eller varför inte Jahve.

Första meningen – ”Först av allt lidandet” rättar J:s ”I begynnelsen var ordet”, första ordet blev ett skrik.  För Cartesius tanken och för Karl Marx är det varan som är det första och för Sartre att hitta sin stil. Jag skriker, alltså skriker världen. Det är förunderligt hur väl Houellebecq lyckas genomföra sitt program i tiden och av världen få förväntade otidigheter tillbaka.

Första stycket: ”Världen är ett utbrett lidande. Vid dess ursprung finns en knut av av lidande. Varje existens är expansion och sammanbrott. Allting lider, in i minsta del av sitt väsen. Inte skälver av smärta innan det övergår till vara: i en motbjudande paroxysm.” Lite pompöst men så fick Heidegger också komma med.

Nåja; varje mening och stycke i boken är värd att upprepa. En sällsynt pärla är den. Läs! Den kanske inte förändrar läsaren men väl uppfattningen om författaren som i motsättning till det mesta varit sig själv hela tiden.

 

 


TENETs Tecken

I går var skrivaren av dessa då och då återkommande bloggrader på bio. Det händer. Det dundrade duktigt i salongen som var just en salong med servering och fullständiga rättigheter. Salongscineasm. Dock ingen full salong i coronatider. Filmen som jag inte ska recensera var hyfsat bra, (bästa recensionen hitintills, om än kortfattad, läser du på www.maxtio.wordpress.com)  och säkert bäst i sin genre, ungefär som en James Bondfilm eller Nick Carterbok. En bra kioskfilm alltså med många underliggande meningar förutom de vanliga med den enslige manlige hjälten och den hysteriska kvinnan och lösningen i att slå vakt om det bestående. Tanken flög till H.G. Wells: ”Världarnas krig” och Skapelsen av den Nya Människan och nittonhundratrettiotalets problem. I TENETs anda om entropi, en ny BIG BANG, och farfarsparadoxen och därtill hörande Apokalypsen. Men visst var det lite frimureri över det hemliga tecknet av sammanflätade fingrar. Minns då att de första frimurarna var de ”fria resande” som byggde de katolska katedralerna. Det ”svarta hålet” saknades dock.


The Show Must Not Go On

Hockeysolidaritet. Hockeyarbetarna ställer in matcher för att visa sin solidaritet med minoriteterna i USA och om möjligt bidra till att stävja våldsvågen. Strejkar är kanske en sannare beskrivning men nu ställer NHL-organisationen också upp på sina spelare och kanske publikintäkterna. Att plånböckerna också säger ifrån är en stor sak. Basketen var ett dygn snabbare men då var det spelarna som lämnade banan. I hockeyn spelarorganisationen. Det är skillnaden på direkt aktion och centralisation. I världens bästa hockeyblogg ger Per Bjurman aktionens belackare svar på tal. Stort tack för det.


BLOGGOMENT

Snacka inte bara

vardagar

keep calm & carry on

Textmagazinet 1271

Hic salta - Hoppa nu

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.