Författararkiv: Klas

Om Klas

Författare in Sight

SEROTONIN

Michel Houellebecq: Serotonin  (2019)

översättning av Sara Gordan

Herr Michel Houellebecqs första bok hette ”Konkurrens till döds” och det kunde också ”Serotonin” ha hetat. ”Konkurrens till döds 2” med den skillnaden att i ”Serotonin” så dör också protagonisten. Florent-Claude är en statligt anställd jordbruksexpert som hatar sitt förnamn men aldrig brytt sig tillräckligt för att byta. Han tycker också illa om sin stil, sitt sätt att leva, han lever i stort som alla andra, artificiellt, och bestämmer sig så, med hjälp av serotonin att likt Piraten att slutligen bättra sig och inte längre skjuta upp sin död till morgondagen. På de sista sidorna kommer han ut som Guds teckentydare, lite likt en Jesus. En jordbrukare, likt Kain, som också är ordbrukare, likt Dostojevskij, Proust och Thomas Mann som nämns i romanen. Synen på den lilla vita artificiella tabletten som en tolk, för vad gör en tolk om inte tolkar är en vinkning till Umberto Eco och ”Rosens namn”. Rosens namn är ju som ingen vet Kärlek. (obs. tolkning) Naturligtvis är boken bra och väl värd att läsa och man kan lära av Houellebecqs, ofta artificiella,  iakttagelser men kanske inte ta dem på lika stort allvar som Helena Granström. Och när du väl håller på: Läs de andra också; ”Konkurrens till döds”, ”Elementarpartiklarna”, ”Refug”, ”Kartan och landskapet”, ”Underkastelse”, och tolka ”H.P. Lovecraft” på nytt. Gåtans lösning kanske är got. Livet är inte gott. Det är got. Själv föredrar Houellebecq Conan Doyle och Sherlock Holmes som föredrar opium.

 


Per-Olov Enquist

”Per Olov Enquist var en av det svenska 1900 – talets största författare, kanske den allra störste” skriver Björn Wiman i DN (27 april) med anledning av författarens frånfälle. Det var han naturligtvis inte, men han hoppade högst. 1 och 97. Saxstil. Svenska saxstilsrekordet höll ”Svängsta” på 202, satt 1952. När andra dök (Benkeskolan) så höll PO på den gamla stilen. En duktig författare, naturligtvis, men inte riktigt min stil.

Själv hoppade jag 1 och 77. En enda gång. Dykstil. På det placerade jag mig norska sjöjuniormästarskapen 1968. Jag seglade på T/T Valentinian om 93081 dödviktston som lättmatros. Tävlingen som hölls i sjögång på lätten i sydatlanten var en del av norska sjöfolksmästerskapet avverkades på däck på tolvfyravakten annars hade jag nog inte varit med. Som alla sjöfartsinitierade vet så är det lättmatroserna som tillsammans med andrestyrman håller ställningarna på tolvfyravakten.

1968. Samma år som Warszawapaktens intåg i Tjeckoslovakien. Samma år som Enquists Legionärerna kom. Tyska legosoldater repatrierades till Sovjet efter andra världskriget. Händelsen kallades Baltutlämningen. Inget konstigt med det men det blev ett himla liv. Enquist rapporterade. Boken blev för mig en ögonöppnare. Modigt att skriva och avslöjande. Enquist avslöjade att motståndet till Baltutlämningen byggde på fake news. Det som var självklart fel för mig var inte fel längre. Inte fel i varje mening. 1968 var också Sara Lidman, Ove Allansson, Ivar Lo, Birgitta Trotzig.

Över Enquists skrivande vilar ett stråk av gammelkommunism och gammelkyrklighet som jag alltid har haft lite svårt att förlika mig med men som tydligen omfattas av många, av alla storslagna hyllningar att döma.


Corona och klave

Polsk rondellkörning. Måste ses! I Polen är det ibland tvärtom. I Polen har trafiken på väg in i rondellen företräde.

Andra halvlek. Världen stängslar av.

Coronabacken tycks ha planat ut i Sverige när grannländerna Danmark och Norge känner att det är läge att så smått frisläppa befolkningen. Småttingarna alltså.I svenskbygdernas Minnesota tvärtommar man. Hundratals demonstranter samlades på fredagen utanför guvernören Tim Walz hem. Demonstranterna protesterade mot att man förlängt ordern om att stanna hemma. Den gäller nu till den 4 maj. Demonstranterna eggades på av en tweet från president Donald Trump som på fredagen twittrade ut ”Fria Minnesota”.Guvernören menar att han inte vet vad som låg bakom presidentens twitterinlägg. (snott från DN.)

– Jag har helt enkelt inte tid att ta reda på varför något sådant skulle hända. Jag måste bara leda från Minnesotas perspektiv, säger Walz.

Guvernören menade att han stöder demonstranternas rätt att höras – och förstår deras frustration, men samtidigt menade han att demonstranterna borde ha hållit ett säkerhetsavstånd mellan varandra – och att de genom att inte göra det förespråkade ”ett vårdslöst beteende”.
På en av skyltarna som bars av demonstranterna stod ”Be Like Sweden” att läsa. Trump verkade stödja demonstranternas önskan också om han tidigare tyckte tvärtom – Dislike Sweden. När Trump twittrar vidare om ”Befria Virginia och läs det fantastiska andra tillägget till författningen; under belägring, om amerikaners rätt till att äga och bära vapen; då lackar det mot att på riktigt trumpa i klaveriet.
Det är läge nu, myntet är singlat: Twitter — which has a policy that it will not tolerate posts that are “a clear call to action that could directly pose a risk to people’s health or well-being” — permanently suspended.
-o-o-
I Sverige härskar Axel Oxenstiernas idéer om tvärtomstyre sedan 1634, kanske för att nickedockestyret inte hindrade Wasaplumset 1628. Från en katastrof till en annan. Det är det som skiljer Sverige från övriga världen. Stöd Wasamuséet!
-o-o-
Vissa saker borde man inte räkna på men gör det ändå
Då lutar det åt cirka 11.250 döda i Sverige enligt formeln 75% av 10 miljoner x 0,0015. Det är vad Löfven också räknar på. Stat är förmodligen ett annat ord för Statistik. En demokratisk stat styrs med vetande och statistik. Rädslans vålnader styr med stängsel. Med färre döda blir det en tredje halvlek om inte ett vaccin hinner komma emellan.

När Coronan går

Besserwissern i mig tycker om att Coronapolitiken styrs av vetande i Sverige. Sydsvenskan vet att berätta om en pandemisimulering som heter duga och utfördes i Malmö. Den bekräftar och understryker vad epidemiologerna vet och underlägger inskränkningspolitiken som förs i Sverige.

”– There’s a special place in hell for women who don’t help each other,” sa Madeleine Albright och det torde gälla också för folk i allmänheten. Folk som inte vill följa de allmänna riktlinjer statsepidemiologen stakar ut. Allt från skidåkare, sommarstugeägare till allmänt umgängesglada. Reaktionära reaktioner. Jag kan tänka mig utegångsförbud för moderater och likasinnade för att zooma in problemet. Dåliga människor alltså. Det finns fler dåliga människor än moderater och alla moderater är inte dåliga människor. Långt därifrån. Det är ju bra. Långt härifrån alltså. Men nära kan jag se spontana gårdsfester med inbjudna från när och fjärran och samma människor som sedan spelar träningsmatcher i fotboll. På instagram kommuniceras påskfester och annat allmänt umgänge så det är bara inte så illa att det är trängsel i bussar och på Lilla torg. Allmänheten varnas! Allmänheten är lös!

I Dagens Nyheter är det den statliga epidemiologenheten som varnas men egentligen är det det politiska styret man är ute efter. 22 moderata professorer som tycker sig veta mera än myndigheten sällar sig till policyn och gör lika grundligt bort sig som DN när man i efterhand försöker rätta bort felen. Men det var ju intentionen som var fel kan man som Alexander Schulman tänka.

Annars så kan man av Expressen få lära sig att förebygga corona om man kan betala för det alltså. Det finns inte bara dåliga människor, det finns deras dåliga tidningar också. Det är dåligt att ockra på corona.

För övrigt så går karantänsflaggen i ockra. Såg den en gång på ett ankrat fartyg utanför Singapore.


March sadness i själ och hjärta

Till skillnad från de ibland lite själlösa NBA-proffslagen i den nordamerikanska basketligan så bjuder collegebasketen på vanligtvis på själsligt överskott när det speciella slutspelet March Madness ska avverkas. Det toppar det mesta. Till skillnad då från Buffalo Sabres i NHL-hockeyn som regelmässigt dippar i mars och missar slutspelet. Då är det March Sadness som gäller. Laget har många svenskar som platsar, Victor Olofsson, Marcus Johansson, Johan Larsson, Linus Ullmark och några till och från med farmarlaget Amerks.

Ganska kul om det nu inte hade varit så okul.

Pandemi är inte kul.

Krian får utgå.

 


VERNON SUBUTEX

Despentes, Virginie:  Vernon Subutex. 1 

översättning: Kristoffer Leandoer

Här var tanken att skriva om Vernon Subutex som jag nyssen inte läst. Genom ett förbiseende missade jag att det är dags att lämna tillbaka boken idag trots att jag som sjuttioplussare nog inte bör besöka biblioteket. Hundra sidor hinner jag i alla fall med och upptäcker att det inte är min kopp te just nu men att stilen är driven och språket fantastiskt. Kanske likt Thorsten Jonssons översättningar av Hemingway bättre än originalet men vad vet jag som inte kan franska. Kanske kan någon som kan franska och läser detta berätta?! (Gäller inte Kristoffer Leandoer)

I alla fall så återkommer jag någon dag när solen skiner till Despentes, Virginie; som jag inte ännu har läst.

När Coronan kommer!

EU stänger Sveriges gränser. I tidningarna kan man läsa att det är den svenska regeringen som stänger gränsen. Så är det inte. Det är EU som bestämmer. Det är därför EU finns. Om länderna själva får bestämma så blir det fis, som man säger på danska. Krig alltså. Det är det som är tanken med EU. Det finns de som säger att allt är skit med EU utom tanken på att det inte ska bli krig. Nu blev det krig i alla fall. Danskarna till exempel tog sig en rätt de inte har, att stänga sina gränser. Minns att de öppnade sina gränser och blev ett okontrollerat transitland till Sverige för vem som ville för inte så länge sedan. Det var olagligt då också. Nu får svenskar är det inte längre fritt att flyga från Kastrup. Var tog den fria rörligheten som EU bygger på vägen? Bara nu EU prövar juridiken och inte ser mellan fingrarna. Man måste kunna lita på juridikken. Måtte de överlevande skåningarna komma ihåg det och låta bli att flyga från Sturup i stället. Till Köpenhamn kan man åka för att jobba. Men inte mer! (Nu går det i praktiken bra att resa igen)

Tidningarna i Sverige har nu uppdaterat sina rubriker och låter EU vara den som bestämmer. Min poäng är att man inte längre kan lita på vad som står i tidningen. Inte ens i Dagens Nyheter. DN har alldeles uppenbart en alldeles egen borgerlig agenda som leder evigt ond regeringskritisk cirkel. Från demokratiskt funtad tidning till propagandacirkulär. Peter Volodarskis ledarstick är falska och fulla av svek. DN tappade just sin trovärdighet, men inte bara här. En stor artikel om att Sverige avrustat mobiliseringsförsvaret inklusive uppföljning i ledare utan att med ett ord nämna att det var med borgerlig regering och på borgerligt initiativ som Sverige skrotade femtio fältsjukhus och 630 respiratorer, fler än vad som finns tillgängliga i dag. Kåsören Swartz svartmålar svenskheten men skriver i hastigheten ”Vi är landet som aldrig haft en sprinter eller en stor filosof” och glömmer Owe Jonsson som Europamästare på 200 meter och Lennart Strandbergs deltagande i en OS-final på 100 meter och till sist och kanske mindst Henrik Schartau vars skrifter fortfarande penetreras på amerikanska universitet. Dessutom så tycks Swartz ha glömt att det var den Parmediska tanken om sköldpaddan som vann. Dum, dummare, DN. Dummast är nog fyrtiotalisten som vill gå ut när alla andra sitter inne. Med mindre än 600 respiratorer i landet borde också en ledarskribent på DN förstå att varje litet bidrag kan betyda ett liv.

Beware, Fake News are in production, för att nu uttrycka sig som han i den röda basebollkepsen. Serialiserat skulle Sartre ha sagt.

För övrigt är numera basebollkepsen en borgerlig markör. Undras bara av vilken valör?

 


JAG FOR MED MOR OCH BROR

Karin Smirnoff;  Jag for ner till bror (2018)
                             Vi for upp med mor (2019)
Så har jag läst en bra bok till. Eller två. Huvudpersonen som är kvinna och trettiofem år lämnade som ung byn i Västerbotten för att bland andra överlevnadsliv konstutbilda sig i Stockholm. Det gick väl sådär men saknaden efter tvillingbror blev stor och till barnbygdens hemskheter hon åter for. Där händer och har hänt mycket. Mest hemskheter tycks det. Patrikalismen står stark och våldsam och kanske är det så. Det är död och våldtäkter och livslånga förtryck, men ändå går livet vidare. Trots egen uppväxt i staden så känner jag igen mycket av det som händer på landet, till och med i Västerbotten, kanske som minnen från tidigare generationen, tillräckligt mycket för att vara hemmastadd i text och miljö. Det är lite och alltmer av Lisbeth Salander över Jana som tycks veta och klara allt, fast dock med ett undantag. Staffan Tapper torde inte bekymra sig för mycket om den ökända straffen mot Polen 1974. Straffen var välplacerad men Tomaszewski rörde fötterna för tidigt enligt de regler som då gällde och straffen borde ha fått gå om. Egentligen inte mer med det. Folk som spelat fotboll vet att en match omfattar mer än en straff. Varken Lisbeth eller Jana verkar vara typen att sjunga med änglarna.

Nej, Jag har inte fått sparken

Det förekommer att det frågas om jag slutat blogga, men; kan jag svara; Så är inte fallet. Kanske är en ändrad inriktning på gång. Jo förresten. Det är det. Men fortfarande så sparkas det med vänster ben.

Inom all företagssamhet hör det till vanligheten att då man byter coach, huvudtränare eller allmänt ansvarig så byter man också ut medhjälparstaben och assistenterna. Utom då på Dagens Nyheter. I häromveckans tidning kan man läsa att en vicechef på Aftonbladet inte fått förnyat förtroende. Ja egentligen så vet man inte för den nya chefen hade inte tillträtt ännu. Men ändå. Kanske kan det också handla om åsikter.

Nu är i alla fall den nya chefen på plats. Aftonbladets alltså och formulerar sig tänkvärt om idékapnigen i Fokus. Jag tror att vad som gömmer sig i tankarna är att kunskap i allmänhet specificeras alltmer. Kunskapen om det allmänna löses i specifikationerna. Årets svensk i Fokus är ett skämt och kan bara vara årets svensk i Fokus. Han är de rikas val. Årets svensk i Sverige är en svenska. Kanske kan Aftonbladets kultursida brytas om till en allmängjord kritik av specialiceringen. Från innerspalten över ytterspalten till allmänspalten. Det ska spaltas i tid, det som allmänt ska bli.

Fler måste få tillgång till alla pengarna som finns.

 

 

 


Milkman

Anna Burns; Mjölkbudet. (2019)

översättning: Peter Samuelsson

Det förekommer mig att jag har läst en bra bok. En sällsynt bra bok. En bok som beskriver vad världen handlar om. Den handlar också om nu. Ett kluster av hierarkier. Henne det här handlar om nämner sig redan i den första stycket tillsammans med två män som från olika härader stalkar henne för att få henne under sin kontroll. Under sina vingar kunde det sagts i en annan kontext. Protagonissan lever i en massa olika hierarkiska mobbar som blandar sig med varandra som olika vatten i ett öppet kärl om än i slutna sammanhang. För att hålla sig utanför alla konstiga och farliga kontexter går hon och läser gamla böcker när ska hit eller dit och hon går mycket. Hon vill hålla sig utanför alla systemen. Det väcker uppmärksamhet och så blir hon indragen i alla fall. Till och med mer än kanske alla andra. Men boken handlar bara om henne. Och om hennes familj. En mamma som verkligen gör så gott hon kan, om systrar, bröder och ingifta svågrar och om en pappa som är död. Hon har en kille också. Kanske. En kanskekille. Som hennes mamma. Mammans kanskekille är mjölkbud och inte den som hon gifte sig men en som vill vara sig sjäv och är det också. Alla kvinnorna i trakten älskar mjölkbudet ”som inte älskar någon”. Det är vad han kallas. Hennes kanskekille är också sin egen men kanske inte på samma sätt. Det konceptuella äventyret vindlar i ett Nordirländskt religions- och statskrig som nästlat sig in i regionens alla system. Från sjukhuset till krogen. Alla beteenden noteras i befolkningen medan militärer och paramilitärer övervakar och agerar. Alla agerar och interagerar. Mycket mörker och mången död medan livet pågår i den sega massan. Realism är en kuslig genre. När jag läser tänker jag på  Peter Weiss, Claude Simon och naturligtvis George Orwell, det här är Winston Smiths ingenmansstad och respektive nogozoner. De övervakande helikoptrarna saknas inte. James Joyce för att den är svart rolig i kanterna och James Frazer som visste allt om heliga mobbar. Och kanske kanske, allas vår Joseph Conrad och Heart of Darkness  med det bortsprängda katthuvudet i tiominuterslandet och Marlowes ”I’ve done enough for it to give me the indisputable right to lay it if I choose for an everlasting rest in the dustbin of progress, amongst all the sweepings and, figuratively speaking, all the dead cats of civilisation” Oerhört bra. Man bokar och tackar!


BLOGGOMENT

Snacka inte bara

vardagar

keep calm & carry on

Textmagazinet 1271

Hic salta - Hoppa nu

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.