Kategoriarkiv: Åsikten

om att Hålla sig för skatt

När Lena Andersson i en Ledare i Dagens Nyheter under rubriken ”Skatt är den nya girigheten” ondgör sig över den moderna formen av den gamla ledungen och i slutklämmen skriver ”Det är sant att girighet orsakar skatteplanering, nämligen skatteverkets, som nitiskt samlar medel så att någon annan alltid kan betala.” så ägnar hon sig åt att tillverka nyspråk. Det är en Orwellsk tanke. Om det inte bara är förvirring så ligger det inte långt borta att tänka Dagens Nyheter som en yttring av Sanningsministerium a la romanen 1984. Där arbetar protagonisten Winston Smith med att klippa bort historiska ”felaktigheter” ur gamla tidningar och ändra beskrivningarna så att det passar dagens totalitära tankar. Jag gör en sökning på ordet ledung i Dagens Nyheter och får fem svar. De tre första handlar om ledung i bemärkelsen härnadståg, den fjärde är ett namn och på den femte som verkar handla om en insamling, alltså ungefär i betydelsen som jag använder ovan får jag svaret: ”OJ.  Någonting gick fel. Sidan du försöker nå finns inte.” följt av versalerna ”TA MIG TILLBAKA TILL DN.SE” ”Oj,” tänker jag, redan påverkad av plakatet. http-adressering skrivs alltid med små bokstäver, men alltså inte här. Är Magdalena Ribbing underrättad? skulle kanske Red Top ha frågat. Sanningsministeriet markerar sin rätt att skriva enligt nyspråkliga (nys) regler. Likt André i Förrädaren söker jag inte en andra gång svaret på min fråga av rädsla för konsekvenserna. Lena Andersson skrev förordet till senaste svenska Orwellutgåvan och jag tänkte då stilla: ”varför skriver en ny liberal förordet till en socialists gamla tankar” och tänkte väl inte då att det fanns en genomtänkt tanke. Det är precis som om sylten klibbar. Kanske inte. Man ser dessa omvända begrepp dyka upp här och där. God och godhet är begrepp som nu också kan betyda sin motsats. Snart kanske betyder det bara det andra som det tidigare inte betytt.

Nåja. Åsa Linderborg skriver i dag som vanligt piggt och rappt om Lena Anderssons klurigheter och omvända betydelser som ledarskribent på Dagen Sannheter men jag tror hon har fel. Åsa kan inte argumentera gymnasialt. Meningen: ”Inte heller Lena Anderssons aversioner mot att betala skatt är nytt tankegods som får världen att skälva” alluderar på Ayn Rand och Atlas Shrugged och kanske är inte det helt fel. Om elitismen blivit mainstream är kanske för mycket sagt men gentrifiering pågår. Rappat och klart var det. Det framtagna och nyslipade gamla furugolvet ska vitmenas med lut, knäskuras med såpa och eftertorkas med kallt vatten. Varning för travesti!: ”Vi är inte rädda för gamla hus utan för regelverket” Oss emellan tror jag att Lena förläst sig lite på Michel Houellebecq, vilket inte betyder att hon har fel men slinter kanske för fort fram i spåret.


Ovetandet

Det är mycket som man kan ha en aning om men egentligen inte vet. Bara för att nämna tre. Som Karlsson om Zlatans viktökning. Som skatteverkschefernas korrupta etik eller det faktum att min mamma som i en ålder av 97 har stort behov av ett ålderdomshem, tilldömd ett sådant av den juridiska rättsinstansen, nu tillfälligt på grund av stamrenovering i bostadsrätten evakuerats till ett äldreboende som håller på att läggas ned. Förmodligen på grund av korruption.

Det är klart att allt vad Karlsson vet om träning och viktökning pekar mot att Zlatan la på sig kilon på konstlad väg. Han anar men han vet inte. Det man inte vet ska man inte prata om. En tidig Wittgenstein påpekade det i det vetenskapliga sammanhanget. Zlatan åt mycket pasta när han spelade för Juventus. Det vet man. Av döma från bilderna på Zlatan från den tiden så är inte alla kilona muskler. En form- och viktkurva på Ibra i sammanhanget hade inte varit fel. Jag tror att Karlsson vet alldeles för lite och anar alldeles för mycket och det kan ju vara lite beklämmande, också för de andra som deltog i samtalet. Stefan Holm till exempel borde (också) veta att om man känner till fusk så ska man anmäla det. Hellre än att prata om det. ”Vi var många som undrade. De var så enormt mycket bättre tränade än alla andra”, säger Bengt-Åke Gustafsson om ryska hockeylandslaget på 70- och 80-talet. Sedan så la de ryska träningsmetoderna grunden för det svenska friidrottsundret som också inkluderade Stefan Holm. Så mycket vet man. Kalla det plyometrisk träning, men den var rysk.

Att skatteverkscheferna ännu inte fått sparken eller ens tagit ur tjänst borde vara en gåta. Men det är det inte. Den ickeagerande Regeringen borde också få sparken nu. Så mycket vet man faktiskt. Lagar går inte att bortse från. Ändå så bortser man.

Lagen säger också att kommunen ska ta hand om min mamma som inte kan sköta sig själv längre. Det har förvaltningsrätten bekräftat och dömt.  Istället så överger man henne enligt någon nationell omsorgsplan och kallar det hemtjänst. Jag anar att hela Malmö kommuns förvaltning är korrumperad. I det här fallet i alla fall olaglig. Det vet jag. Fast egentligen så är det också en gåta.

Vuxna människor som ljuger eller inte kan ta sitt ansvar är en gåta. Det är språkbristen som gör att jag kallar dem vuxna. Ett begrepp tömt på sitt innehåll skulle Wittgenstein kanske ha sagt. Det engelska ordet Hollow kom jag att tänka på och jag anar varför. Förslumning. (Kom i håg att ni läste det här först)

Ps.: Naturligtvis är det dåligt underbyggt förtal av en förtjänstfullt skötsam idrottsman. ”Zlatan kommer inte att kunna räkna med att någon åklagare kommer att ta sig an det eventuella förtalet. Om han vill göra något åt Karlssons beskyllning får han således initiera en process själv. Men kanske föredrar han att utkämpa sina strider på fotbollsplan, snarare än i domstolar.” Kanske vill Ibra göra insats för den skötsamma delen av idrottsmannakollektivet?!

Ps2.: Det är inte första gången någon spekulerar fram anklagelser om fusk och doping men nu handlade det om Ibra så det blev stora rubriker. Minns Nicklas Bäckström som fick schavottera under OS senast men som i slutändan frikändes helt.


MORS GRIS

Livet är hårt, sa Ebba

Grymt, sa Horace

Här är det naturligtvis läge att skriva om Den sista grisen  men eftersom jag varken vet vad det står för eller har läst boken (65 för i den digitala kön på biblioteket) står jag nog över tills vidare.

Det där med grisen kan ju lätt förleda tanken till Animal Farm och vissa grisar som är mer jämlika än andra men min hjärna synapsade till senaste nytt från Sanningsministeriet Svenska Dagbladet: här.  Nyskriven Orwelliska. Eller ska det vara Orwellska för att rimma på rotvälska. Artikeln jag hänvisar till är skriven av Lars Åberg som jag recenserat tidigare här på bloggen och i mina ögon mest intressant för hur en bakvänd historieskrivning kan bli till. Nya ord som statsindividualism, som ju inte kan betyda annat än: av staten försörjd individualism ska förklara historiska förlopp men ingenstans om Statens Enskilda Bank. Nej, just det, den var ju Wallenbergs. ”För äldre socialdemokrater var arbetslinjen självklar”, skriver han och tycker man borde veta att arbetslinjen är ett borgerligt begrepp i kategorin corporate bullshit. Uppriktigt sagt så tror jag att LÅ har en egen del i sin låga pension. Ja inte ensam förstås, men tillsammans med hela sitt individualistiska kollektiv. Skrattet åt den språkligt och intellektuellt otympliga devisen Ökad Jämlikhet som återkommer i en något stelnad version många år senare i Ohlssons hörna ”Löfvens brist på språklig precision” innehåller förmodligen hela den fördolda förklaringen. Fördöljningen. Men visst är det komplicerat. Eller ska jag skriva kompiserat? Det dunkelt framförda Mera Orättvisa låter sämre än Göra Skillnad men är lika osympatiskt och knappast intellektuellt tympligt. Kanhända återkommer jag också till detta. Kanske är detta egentligen den grekiska legenden om Augias. Trojas fall var ju också murar som föll. Alltså mera Homeros i stället!


”Vi kallar det ärtsoppa!”

Gustaf den andre Adolf dog i dimman vid Lützen. Kalla den ärtsoppan. Jag läser Björn af Kleens intervju med Horace Engdahl i Dagens Nyheter och tar med mig ärtsoppan från Svenska Akademins torsdagsmiddagar på Gyldene Freden. Ett annat namn på en präktig middag. Veckans belöning för en livslång dom i litteraturkulturens tjänst.  ”Vi har faktiskt ärtsoppa minst en gång om året på Gyldene Freden. Det tycker vi är en principsak. Annars kan vi inte sanningsenligt påstå att vi äter ärtsoppa. De övriga måltiderna är en rikt varierad kost.” En annan insikt jag tar med mig kommer från: ”Min upplevelse av den händelsen var inte ett civilisationernas krig eller en konflikt mellan religioner. Utan ett uttryck för den här nya oordningen. Det var inte en attack på Frankrike eller på yttrandefriheten. De sköt ju killar och tjejer som var som de själva. De hade inte ens läst Koranen. Det var inte ett strategiskt våld mot centrum. Vad vet de här killarna om centrum? De kan inte hålla mark! Terrorn var en explosion ur den nya oordningen, priset som vi betalar för den.” Det hänger i hop med ärtsoppa och det rimmar med ”lost in translation”, det vill säga nihilism. Oordning, ett annat ord för ordningens fiasko. Också ett perspektiv. Carl von Clausewitz skrockar i sin himmel där han ligger på en soffa och samtalar med Sun Zi som ligger jämte på en annan soffa. Som jämtar gör. ”Social ångest, vad är det?”


Kära Sydsvenskan,

Eftersom jag betalar* för varan ser jag gärna att följande textsnutt i rättas till:

”Passagerarna sviker brotågen. Enligt danska DSB har var fjärde resenär nu övergivit tågen över Öresundsbron.”

Ska vara: Passagerarna sviker brotågen. Var femte resenär har nu övergivit Öresundsbron.

Korrigerande fakta står att återfinna i samma artikel.

Är det viktigt? Både ja och nej. Ja, för att det är obehagligt när sanningar vrids och vänds redan i tidningen. Ja, för att fel ska inte vara rätt. Nej, för jag förväntar mig ingen påläst sanningslidelse i Sydsvenskan. Uppenbarat läser man inte ens sina egna artiklar. Dock är det faktagranskad sanning Sydsvenskan säljer. Eller? Därvidlag liknar de alltså lögnare i det här fallet på något sätt.

*Betalar är kanske inte helt rätt för Sydsvenskan har ensidigt sagt upp nätabbonemanget och lovat pengarna tillbaka, men eftersom ingen återbetalning skett hänger det lite i luften.


Kära DN,

Eftersom jag betalar för varan ser jag gärna att följande textsnutt rättas till:

”Om han fälls kan ha få upp till ett års fängelse enligt den nya hädelselagen som Vladimir Putin införde 2013. Då hade punkkonstgruppen Pussy Riot hånat presidenten under en föreställning i Moskvas största katedral. Gruppen fängslades för angreppet på Putin.”

Ska vara: Gruppen fängslades för angreppet på Ortodoxa Kyrkan.

Är det viktigt? Både ja och nej. Ja, för att Pussy Riot inte har något otalt med kyrkan eller religioner överhuvudtaget. De angrep Putin och Ortodoxa kyrkans samarbete med honom på politiska grunder men fängslades för förnärmande hädelse. Ja, för att fel ska inte vara rätt. Nej, för jag förväntar mig ingen påläst sanningslidelse i Dagens Nyheter. Dock är det det DN säljer. Eller? Därvidlag liknar de alltså Putin i det här fallet på något sätt.


… att höra till

Peter Strang: att höra till – om ensamhet och gemenskap. (2014)

Detta är andra boken jag läser av Peter Strang som är cancerläkare och professor i palliativ medicin och det är precis att jag pallar. Jag lär mig en hel del men varför vara så omständlig. Små exemplifierande berättelser från levande livet gör sig bra antar jag på föreläsningar och föredrag men blir till ständiga och onödiga omkväden i en bok. PS medger emellanåt att alla så är vi olika men boken vänder sig till den vanligaste sortens människor som jag antar är lättast att förstå sig på, människor som bygger sina relationer och gemenskaper i den lilla familjen; statistiskt sett den bästa sortens gemenskap. Som vetenskapare tycker jag att Strang ska ta forskningar med en större nypa salt men den stora konklusionen; att vi vet mera om åldrande än som avspeglar sig i vården visar han på mycket bra. Ensamma åldringar mår sämre som ensamna och bör beredas möjlighet till gemenskapande äldreboenden och ålderdomshem. Någon borde räkna på det. Sammanfattningsvis har Peter Strang skrivit en nyttig bok och jag antar att socialtjäntstmyndigheten avfärdar den som: Vårdtjänstperspektivet.

Boken ger dig i huvudsak tre perspektiv. 1) Det historiska; med en beskrivning av den för människan helt nödvändiga relationen till andra människor i livet på savannen och hur olika känslor är lika mycket på plats som tummen i handen för att gripa tillfälle till liv och överlevnad. 2) Det individuella; om att vi helt enkelt inte mår bra av att avstå gemenskapande. 3) Det existensiella: och då är det en fråga om den alldeles egna ensamheten och hur man copar den genom att ha ett mål. Inte illa. Illa är det däremot att läsa ”Den tyske existentialfilosofen Martin Heidegger” (s.185). Var tog nazisten Heidegger vägen? Det är inte okej att 2014 ha missat det. Var tog etiken vägen? Nazister och palliativ medicin. Hur seriöst ska jag egentligen ta övriga källor. Trivs de i sällskapet? Buber, Fromm, Maslow, Putnam, för att ta några som jag känner till?. Knappast. För övrigt så kan man ana varifrån omständligheten kommer. Nåja.

Min mammas typ av ensamhet hittar jag inte i boken men gott om reservdelar till henne i alla fall. Jag skulle vilja kalla typen funktionsensamhet i brist på bättre och i hennes fall är det relationerna som är substituten i verksamheten. Min mamma har av förvaltningsrätten givits rätt till äldreboende men det skiter Malmö i och det finns ingen möjlighet att pröva det vidare. Så hur vänder man sig till en omsorgsenhet som agerar uppenbart kriminellt när man inte följer den rättsapparat som finns? Kommunen lyder inte lagen. I stället tilldelas åldringen hemtjänst i mån av tillgång och då menar jag att när organisationen inte räcker till så får min mamma vackert avstå från utepromenader och avtalade morgonbestyr två dagar i veckan kan klaras av på en annan dag. Om tid finns. Inte heller kommer det alltid någon till lunch och den dagen blir också en medicinlös dag. En eller två dagar i veckan. Aldrig mindre, ibland mer. Doseringslådan är mitt vittne. Först så sparar kommunen pengar på att inte erbjuda äldreboende och sedan så räcker ändå inte pengarna till att leva upp till den service som avtalats och betalas för för och aldrig att det syns på räkningen att tjänsterna inte blivit utförda. Det går inte att försvara; varken juridiskt, etiskt, medicinskt eller ens på avtalsbasis. Med tanke på all skatt som min mamma betalat under ett långt yrkesliv i statens tjänst så finns det bara ett ord som täcker utfallet: Korruption! Pengarna är bortslösade. Nåja. Stycket antar jag avfärdas som: Anhörigperspektivet.

 

 

 

 

 

 


Så länge vi dör

Peter Strang: SÅ LÄNGE VI LEVER  –  Hur insikten om livets korthet kan tydliggöra nuet och dess möjligheter.  (2013)

Var och en dör på sitt sätt och för någon kan det vara en välgärning att få en sådan här bok i handen men för de allra flesta torde det vara bortkastad tid att också läsa den. Läs hellre Seneca!


Stormskada

Ungefär precis när dubbla valundersökningar bekräftar att Fi är på väg mot sin största framgång så skriver Olle i Sydsvenskan att det inte alls är så. Ja, jag vet. Allan Fagerström drog sig tillbaka från allt tidningsläsande och görande ungefär en månad före val för då förvandlades tidningarna till propagandablad och journalisterna till pinsamma propagandister. Därmed en hel del sagt om Pressen … och till Olle.

Ps. Till Anders i Aftonbladet ”Om dessa liberala reaktioner är begripliga på ett idémässigt plan”, vill jag säga. Sluta fjäska! De är obegripliga utom möjligen som Robinson Crusaders. Rena satiren. Obegripligast är dock Ledaren i senaste Neo. Det är satir på riktigt. Läs och njut! Han tycks helt missat att det är der moderata budgetnisse som outsourcar försvaret.  På den idémässiga planeten av samma skäl som det är lika omoderat att göra lumpen som att betala tevelicensen. En riktigt moderat försvarsminister missade inte det!


Brandtal och krokodiltårar

Med darr på stämman frånhänder den gamle mannen påtändaren allt ansvar. Det är det stora bolagets fel. Det är lite patetiskt. Uppenbart har det arbetats utan brandvakt så ansvaret ligger där. Möjligen kan ansvaret delas med regelverket som gör det möjligt att arbeta utan brandvakt eller överhuvudtaget köra brandfarlig skogsmaskin i eldfängt område. För det regelverket eller hellre brist på regelverk ansvarar den borgerliga regeringen. Inför alla människor som höll på att brinna upp. Det är det säkerhetsarbete handlar om. Såvida nu inte skogsbolaget direkt brutit mot någon lag när de låter skogen brinna. För så är det också. Det moraliska ansvaret vilar tungt på skogsägaren som inte skyddar marken men någon lagföring i ärendet är såvitt jag förstår det inte möjlig. Därtill är systemet med underentreprenörer alltför smart. Jag har en gång arbetat på en gastanker. Där var det rökning förbjuden och gnistfria verktyg som gällde. Dygnet runt. Alltid. På en vanlig tanker är det förbjudet att gå till kaj när temperaturen ligger över 45 grader Celsius. Det finns internationella regler för sånt. Alla ombord var anställda av båtägaren, alltså rederiet, som också hade ansvar för arbetsplatsen. Fartyg har också ett skyddsombud. Allt sånt som en borgerlig människa, likt den åsyftade artikelförfattaren inte tycker om. Borgare stiftar bara lagar som passar de rika. Det är inte rätt och inte heller rätt visa.

Det kanske kan vara dags att lagstifta om nu då. I landets invånares intresse. Land ska med lag byggas.


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.