Kategoriarkiv: Åsikten

Javisst, ja.

Nobelpris: Lätt den här gången: Joyce Carol Oates eller Michel Houellebecq. Förresten så skickade jag efter ”Underkastelse” av Houellebecq i dag för att inte bli av med en födelsedagsrabatt. Förbeställde också Leonard Cohens nya skiva. Cohen är ett musikgeni, akribist och en människa med sträng känsla för platsens ande. ”I’m ready, my lord” sjunger han, hineni (här är jag). Kanske är det dags för en tidens ande. Kanske är det det som Nobelpriset handlar om. En avsutten världsande där värde går före värld. Nåja, världsandar finns det ju både här som där som medborgare Cornelis sjöng. Bob Dylan är dock en sträng vassare. Läs för övrigt i The NewYorker om the servants bådda.

Åsa Linderborg som jag alls inte har någon anledning att polemisera mot lyckas helt förbigå problemet, den söndervittrande svenska staten, när hon vill att vi ska prata med sverigedemokrater. Själv pratar jag med sverigedemokrater varje dag när jag går ut med hunden. Fast man vet inte. Enligt Etablissemanget, antirasisterna och Åsa Linderborg så är det skillnad på sverigedemokrater som är partiaktiva och sverigedemokrater som bara löper med. Så skulle man aldrig betrakta socialdemokrater. Kanske gör sverigedemokraterna det? Åsa Linderborg förstår inte att hon, antirasisterna och Etablissemanget är en del av problemet medan Sverigedemokraterna är ett symptom.

Jag råkade höra lite absurd riksdagsdebatt i går på bilradion som en bekräftelse på ovanstående. Förre ministern-någonting Skurklund kritiserade Statsminister Lövfden för att minska pengarna till omsorgsapparaten vilket vederbörande dementerade med att det var en ideologisk fråga för honom att inte göra så. Han hade bara minskat byråkratin inte reglerat den. Men det gör den så bra själv, det vet alla, och alla vet också att Alliansarna gräddfilsvägen garanterar vård och omsorg till sig själva. Om verkligheten kan man annars läsa varje dag i tidningen, till exempel om att indragen assistans leder till den omsorgsberoendes död. Mord med andra ord. Här är problemet! Lös det! Säg inte att det inte finns. Och kan ni inte lösa det så frågar folk någon annan. Då handlar det om tro och förtroende och kanske om valet mellan pest och kolera. Vill Åsa prata med nazister så är det hennes grej och så pratar vi inte mer om det.

Ps: På Aftonbladets kulturtipparsida kan jag se att Åsa Linderborg helst ser att Les Murray får Nobelpriset den här gången. Jag kan inte se att det förvånar mig. Ingen vinnare den här gången heller. Greider är inne på mina banor. Övertramp? Till Kristian Lundberg som säger att Adonis är lika intetsägande som ett diabeteskex vill jag säga att Lina Wolff, vars ”Bret Easton Elis och de andra hundarna” jag läser nu, säkert hade kunnat skriva en fantastisk novell om ett diabeteskex. Vad hon hade kunnat göra med en titel som ”Vin, kvinnor och diabeteskex” kan jag bara drömma om.

Ps. Nobelpriset till Bob Dylan är väl också bara att drömma om. Texterna. Om jätten.

PPs. Bob Dylan, som bara representerar sig själv, utom möjligen Robert Allen Zimmerman då, kan mycket väl komma att tacka nej till priset. Som Jean-Paul Sartre gjorde. Av samma skäl. Det vore kul. Lika kul som att han fick det.

PPPs. Ett särskilt tack till Jonas Gardell som tycks förstå värdet av värden.


Kolla – en bra story!

Fredrik Virtanen skriver bra (Bah) i Aftonbladet om kulturkriget där en del tappar bort sina identiteter. Det som skulle vara sant var lögn. Kanske hittade de ingen parkeringsplats för den här hybriden? Följ länken så länge den varar. Jag upptäckt att länkar till en del media efterhand försvinner; ungefär som böckerna på Malmö stadsbibliotek. Undergrävande min Hypertext.

Kommentar: Åsa Linderborg gick bort sig när hon stegade över och öppnade grinden för Olle på bokmässan. Brasklappen, eller är det ägarens självinsikt, ”Bokmässan är en mångmiljonbusiness där vi bygger varumärken, kränger böcker och saluför åsikter som det självgoda majoritetssamhället accepterar. Det har ett värde i sig, men stoltare än så är det inte.” duger för mig. En gång är ingen gång men nu blev det två.

Sartre: ”Man väljer sina steg och nästa steg utgår alltid från det förra.

 


Åskådning

Åskådarens lott är att titta på och egentligen inte närmre veta hur nära han eller hon än sitter eller står eller hänger på det berömda staketet. Men fundera kan man ju.

Just nu är det många som funderar på den nyss utflugna ljusblå örnen. Särskilt kanske i Sydsvenskan. Närmast kommer kanske Rosenberg: ”Jag vet inte om det handlar om att vi visar ett minusresultat, …”, som har lärt sig det här med pengar. Kanske ryker någons bonus med röda siffror i bokslutet. Så fungerar ett affärsföretag nuförtiden. Malmö FF är en fotbollsförening bara till formen. Visserligen med medlemmar och allt men inte med mycket till insyn. Till och med pressen håller sig utanför staketet. Hur är det ens möjligt? Förmodligen borde MFF vara ett aktiebolag. Vem har bestämt att MFF inte ska spela i Europa? Ett fotbollslag med 100 miljoner på banken kan omöjligt förlora mot Landskrona Bois från division ett. Så är det bara. … Ps: Kan inte låta bli att så här i efterhand lägga in ett citat som jag nyssen läste: ”Och kanske har han/dom rätt. Hans Håkansson har med sina 341 mål i MFF-tröjan ett rekord som aldrig kommer att slås. Skulle MFF i framtiden få fram en sådan målspottare så skulle han vara såld långt innan han kom upp till 100 mål.”
Malbas med framgångsrika ungdomslag börjar åter om med A-laget.  Fast med andra spelare. Det tål att tänka på. Säsongen som gick såg vi inte så ofta de egna ungdomsspelarna där de borde vara. Alltså i representationslaget. Men det gick bra för Malbas och det var ett nöje att åskåda. Kan man hoppas på en fortsättning? Förra gången Malbas spelade i ligan hade sex spelare börjat sin basketbana i Chirseberg Bulls. En riktig förening. Det tål också att tänka på, men det var ett elände att se. Dessvärre var det ingen som funderade på hur det kunde komma sig.

Men med konståskådning är det värre. Samarbetet med Lund visar sig än en gång förödande. (Den sjuka sjukhusorganisationen) Vem har bestämt att Konsthögskolan i Malmö ska bort? Vem har bestämt att regionens resurser ska plottras (kluddas) bort i Lund? ”En konsthögskola i Lund är lika sannolik som om Venedigbiennalen, världens viktigaste konstutställning, skulle flytta till Eslöv.

Apropos Lund och sjukhusakuten så läste jag ”In a grove” av Ryunosuke Akutagawa, ja, den heter något annat på japanska förstås (Yabo no Naka) och den var alldeles särskilt bekant och som jag slog upp det framgick det att den är en del av Rashomon, filmen ni vet, av Kurosawa. En samuraj blir mördad men åskådaren får inte säkert veta av vem. Det kan vara hustrun, boven eller samurajen själv men i den gamla gaten (Rashomon) tar en avpolleterad samuraj hand om ett litet barn och det får bli filmens hoppfulla slut (fast då är det boven som bär, förstås). Mycket symboliskt om man vill, eller så bara en bra historia som var två. Också med tanke på ovanstående. En historia kommer sällan ensam. Också med tanke på kontexten skulle Delouze ha sagt. Kanske?

 


om att Hålla sig för skatt

När Lena Andersson i en Ledare i Dagens Nyheter under rubriken ”Skatt är den nya girigheten” ondgör sig över den moderna formen av den gamla ledungen och i slutklämmen skriver ”Det är sant att girighet orsakar skatteplanering, nämligen skatteverkets, som nitiskt samlar medel så att någon annan alltid kan betala.” så ägnar hon sig åt att tillverka nyspråk. Det är en Orwellsk tanke. Om det inte bara är förvirring så ligger det inte långt borta att tänka Dagens Nyheter som en yttring av Sanningsministerium a la romanen 1984. Där arbetar protagonisten Winston Smith med att klippa bort historiska ”felaktigheter” ur gamla tidningar och ändra beskrivningarna så att det passar dagens totalitära tankar. Jag gör en sökning på ordet ledung i Dagens Nyheter och får fem svar. De tre första handlar om ledung i bemärkelsen härnadståg, den fjärde är ett namn och på den femte som verkar handla om en insamling, alltså ungefär i betydelsen som jag använder ovan får jag svaret: ”OJ.  Någonting gick fel. Sidan du försöker nå finns inte.” följt av versalerna ”TA MIG TILLBAKA TILL DN.SE” ”Oj,” tänker jag, redan påverkad av plakatet. http-adressering skrivs alltid med små bokstäver, men alltså inte här. Är Magdalena Ribbing underrättad? skulle kanske Red Top ha frågat. Sanningsministeriet markerar sin rätt att skriva enligt nyspråkliga (nys) regler. Likt André i Förrädaren söker jag inte en andra gång svaret på min fråga av rädsla för konsekvenserna. Lena Andersson skrev förordet till senaste svenska Orwellutgåvan och jag tänkte då stilla: ”varför skriver en ny liberal förordet till en socialists gamla tankar” och tänkte väl inte då att det fanns en genomtänkt tanke. Det är precis som om sylten klibbar. Kanske inte. Man ser dessa omvända begrepp dyka upp här och där. God och godhet är begrepp som nu också kan betyda sin motsats. Snart kanske betyder det bara det andra som det tidigare inte betytt.

Nåja. Åsa Linderborg skriver i dag som vanligt piggt och rappt om Lena Anderssons klurigheter och omvända betydelser som ledarskribent på Dagen Sannheter men jag tror hon har fel. Åsa kan inte argumentera gymnasialt. Meningen: ”Inte heller Lena Anderssons aversioner mot att betala skatt är nytt tankegods som får världen att skälva” alluderar på Ayn Rand och Atlas Shrugged och kanske är inte det helt fel. Om elitismen blivit mainstream är kanske för mycket sagt men gentrifiering pågår. Rappat och klart var det. Det framtagna och nyslipade gamla furugolvet ska vitmenas med lut, knäskuras med såpa och eftertorkas med kallt vatten. Varning för travesti!: ”Vi är inte rädda för gamla hus utan för regelverket” Oss emellan tror jag att Lena förläst sig lite på Michel Houellebecq, vilket inte betyder att hon har fel men slinter kanske för fort fram i spåret.


Ovetandet

Det är mycket som man kan ha en aning om men egentligen inte vet. Bara för att nämna tre. Som Karlsson om Zlatans viktökning. Som skatteverkschefernas korrupta etik eller det faktum att min mamma som i en ålder av 97 har stort behov av ett ålderdomshem, tilldömd ett sådant av den juridiska rättsinstansen, nu tillfälligt på grund av stamrenovering i bostadsrätten evakuerats till ett äldreboende som håller på att läggas ned. Förmodligen på grund av korruption.

Det är klart att allt vad Karlsson vet om träning och viktökning pekar mot att Zlatan la på sig kilon på konstlad väg. Han anar men han vet inte. Det man inte vet ska man inte prata om. En tidig Wittgenstein påpekade det i det vetenskapliga sammanhanget. Zlatan åt mycket pasta när han spelade för Juventus. Det vet man. Av döma från bilderna på Zlatan från den tiden så är inte alla kilona muskler. En form- och viktkurva på Ibra i sammanhanget hade inte varit fel. Jag tror att Karlsson vet alldeles för lite och anar alldeles för mycket och det kan ju vara lite beklämmande, också för de andra som deltog i samtalet. Stefan Holm till exempel borde (också) veta att om man känner till fusk så ska man anmäla det. Hellre än att prata om det. ”Vi var många som undrade. De var så enormt mycket bättre tränade än alla andra”, säger Bengt-Åke Gustafsson om ryska hockeylandslaget på 70- och 80-talet. Sedan så la de ryska träningsmetoderna grunden för det svenska friidrottsundret som också inkluderade Stefan Holm. Så mycket vet man. Kalla det plyometrisk träning, men den var rysk.

Att skatteverkscheferna ännu inte fått sparken eller ens tagit ur tjänst borde vara en gåta. Men det är det inte. Den ickeagerande Regeringen borde också få sparken nu. Så mycket vet man faktiskt. Lagar går inte att bortse från. Ändå så bortser man.

Lagen säger också att kommunen ska ta hand om min mamma som inte kan sköta sig själv längre. Det har förvaltningsrätten bekräftat och dömt.  Istället så överger man henne enligt någon nationell omsorgsplan och kallar det hemtjänst. Jag anar att hela Malmö kommuns förvaltning är korrumperad. I det här fallet i alla fall olaglig. Det vet jag. Fast egentligen så är det också en gåta.

Vuxna människor som ljuger eller inte kan ta sitt ansvar är en gåta. Det är språkbristen som gör att jag kallar dem vuxna. Ett begrepp tömt på sitt innehåll skulle Wittgenstein kanske ha sagt. Det engelska ordet Hollow kom jag att tänka på och jag anar varför. Förslumning. (Kom i håg att ni läste det här först)

Ps.: Naturligtvis är det dåligt underbyggt förtal av en förtjänstfullt skötsam idrottsman. ”Zlatan kommer inte att kunna räkna med att någon åklagare kommer att ta sig an det eventuella förtalet. Om han vill göra något åt Karlssons beskyllning får han således initiera en process själv. Men kanske föredrar han att utkämpa sina strider på fotbollsplan, snarare än i domstolar.” Kanske vill Ibra göra insats för den skötsamma delen av idrottsmannakollektivet?!

Ps2.: Det är inte första gången någon spekulerar fram anklagelser om fusk och doping men nu handlade det om Ibra så det blev stora rubriker. Minns Nicklas Bäckström som fick schavottera under OS senast men som i slutändan frikändes helt.


MORS GRIS

Livet är hårt, sa Ebba

Grymt, sa Horace

Här är det naturligtvis läge att skriva om Den sista grisen  men eftersom jag varken vet vad det står för eller har läst boken (65 för i den digitala kön på biblioteket) står jag nog över tills vidare.

Det där med grisen kan ju lätt förleda tanken till Animal Farm och vissa grisar som är mer jämlika än andra men min hjärna synapsade till senaste nytt från Sanningsministeriet Svenska Dagbladet: här.  Nyskriven Orwelliska. Eller ska det vara Orwellska för att rimma på rotvälska. Artikeln jag hänvisar till är skriven av Lars Åberg som jag recenserat tidigare här på bloggen och i mina ögon mest intressant för hur en bakvänd historieskrivning kan bli till. Nya ord som statsindividualism, som ju inte kan betyda annat än: av staten försörjd individualism ska förklara historiska förlopp men ingenstans om Statens Enskilda Bank. Nej, just det, den var ju Wallenbergs. ”För äldre socialdemokrater var arbetslinjen självklar”, skriver han och tycker man borde veta att arbetslinjen är ett borgerligt begrepp i kategorin corporate bullshit. Uppriktigt sagt så tror jag att LÅ har en egen del i sin låga pension. Ja inte ensam förstås, men tillsammans med hela sitt individualistiska kollektiv. Skrattet åt den språkligt och intellektuellt otympliga devisen Ökad Jämlikhet som återkommer i en något stelnad version många år senare i Ohlssons hörna ”Löfvens brist på språklig precision” innehåller förmodligen hela den fördolda förklaringen. Fördöljningen. Men visst är det komplicerat. Eller ska jag skriva kompiserat? Det dunkelt framförda Mera Orättvisa låter sämre än Göra Skillnad men är lika osympatiskt och knappast intellektuellt tympligt. Kanhända återkommer jag också till detta. Kanske är detta egentligen den grekiska legenden om Augias. Trojas fall var ju också murar som föll. Alltså mera Homeros i stället!


”Vi kallar det ärtsoppa!”

Gustaf den andre Adolf dog i dimman vid Lützen. Kalla den ärtsoppan. Jag läser Björn af Kleens intervju med Horace Engdahl i Dagens Nyheter och tar med mig ärtsoppan från Svenska Akademins torsdagsmiddagar på Gyldene Freden. Ett annat namn på en präktig middag. Veckans belöning för en livslång dom i litteraturkulturens tjänst.  ”Vi har faktiskt ärtsoppa minst en gång om året på Gyldene Freden. Det tycker vi är en principsak. Annars kan vi inte sanningsenligt påstå att vi äter ärtsoppa. De övriga måltiderna är en rikt varierad kost.” En annan insikt jag tar med mig kommer från: ”Min upplevelse av den händelsen var inte ett civilisationernas krig eller en konflikt mellan religioner. Utan ett uttryck för den här nya oordningen. Det var inte en attack på Frankrike eller på yttrandefriheten. De sköt ju killar och tjejer som var som de själva. De hade inte ens läst Koranen. Det var inte ett strategiskt våld mot centrum. Vad vet de här killarna om centrum? De kan inte hålla mark! Terrorn var en explosion ur den nya oordningen, priset som vi betalar för den.” Det hänger i hop med ärtsoppa och det rimmar med ”lost in translation”, det vill säga nihilism. Oordning, ett annat ord för ordningens fiasko. Också ett perspektiv. Carl von Clausewitz skrockar i sin himmel där han ligger på en soffa och samtalar med Sun Zi som ligger jämte på en annan soffa. Som jämtar gör. ”Social ångest, vad är det?”