Kategoriarkiv: Basket

Om vehicleparkering

Apropås en aktuell diskussion om relativitet och akribi så har jag bokat mig för abonnerad parkering i kvarteret. Det är en speciell upplevelse. Bokningen går emot mitt akribi och jag tycker inte onödigt mycket om relativitet. Men parkeringsbolaget är trevliga och korrekta. Det tycker jag om.

Tack för din bokning! Du är nu bokad enligt följande:

Område: 850001, Backen 25,
Produkt: RP
Antal platser: 1
Pris: 280,00 kr
Startmånad: 2017 Januari
Slutmånad: Löpande abonnemang

Vi kommer att skicka en faktura och eventuellt månadskort/avtal till dig inom kort.
Läs gärna våra allmänna villkor för parkering http://www.pmalmo.se/allmannavilkor
Med vänlig hälsning
Parkering Malmö

 

Däremot så tycker jag inte om att de går omkring i svarta uniformer. De är trots allt inte poliser även om de har tagit över en del av polisens uppgifter. Det tycker jag inte heller om. Malmögröna arbetskläder med gula reflexer hade varit finare.

Det var sista tillgängliga platsen. Det är kommunens parkeringsbolag. Det är lite skumt. Egentligen så får inte kommunen äga några parkeringsbolag. Enligt rikets kommunala regelordning så ska den här typen av tjänster och hyranden upphandlas av konkurrerande fristående företag. Ett utslag av den kommunala självrättfärdigheten kan tänka. Men ändå skumt. Jag tycker inte om skumma förbindelser men vad göra?.

Normalt cyklar jag för det mesta (läs: alltid), men så finns det barnbarn som ska hämtas från daghemmet och annat som inte alltid går att få ihop det med en cykel så jag äger en bil. Ja, jag vet; det finns spårvagn, men vem har tid att åka så fint. I kvarteret råder dygnsparkering längs gatorna så jag får flytta bilen i alla fall varannan dag och det är ju som vi alla vet inte bra för miljön. Dessutom är det bara en tidsfråga innan parkeringsbolaget (går det att skilja från gatukontoret?) placerar ut dagautomater som redan är gjort i övriga Malmö. Nästan. Som kommuninvånare ska jag betala för gatan två gånger är det tänkt. En gång när den anläggs och sköts om och en gång till när jag parkerar där. Det är den nya dubbelbetalningsprincipen. Fast den är kanske inte så ny. Som inkomstskatt och moms ungefär; kanske. Snart blir det trängselavgift också. Då får jag betala en tredje gång för att köra på gatorna. Mera som vistelseskatt kanske. Man får betala en slant till den kommun där man för tillfället vistas. Finns inte? Den kommer! Det är bara att bygga ut trängselavgiften. Som sagt det är trångt på gatorna och det kostar på för miljön. Det byggs en del också i stadsdelen. Byggarna lovar att ta i med hyran så att hyresgästerna inte har råd med bil eller så får de vara med i bilpool så i vilket fall så behövs bara några parkeringsplatser till besökarna och så får det bli. Trots regler om nya parkeringsplatser vid nybyggnation så tillkommer det bara hus och boendet befolkas ändå med bilägare som naturligtvis parkerar i andra områden. Så blev det. Sa jag?,  att det börjar bli trångt! Men. Som sagt. Det är relativt kul att många är ute och cyklar.

 

 

 


Åskådning

Åskådarens lott är att titta på och egentligen inte närmre veta hur nära han eller hon än sitter eller står eller hänger på det berömda staketet. Men fundera kan man ju.

Just nu är det många som funderar på den nyss utflugna ljusblå örnen. Särskilt kanske i Sydsvenskan. Närmast kommer kanske Rosenberg: ”Jag vet inte om det handlar om att vi visar ett minusresultat, …”, som har lärt sig det här med pengar. Kanske ryker någons bonus med röda siffror i bokslutet. Så fungerar ett affärsföretag nuförtiden. Malmö FF är en fotbollsförening bara till formen. Visserligen med medlemmar och allt men inte med mycket till insyn. Till och med pressen håller sig utanför staketet. Hur är det ens möjligt? Förmodligen borde MFF vara ett aktiebolag. Vem har bestämt att MFF inte ska spela i Europa? Ett fotbollslag med 100 miljoner på banken kan omöjligt förlora mot Landskrona Bois från division ett. Så är det bara. … Ps: Kan inte låta bli att så här i efterhand lägga in ett citat som jag nyssen läste: ”Och kanske har han/dom rätt. Hans Håkansson har med sina 341 mål i MFF-tröjan ett rekord som aldrig kommer att slås. Skulle MFF i framtiden få fram en sådan målspottare så skulle han vara såld långt innan han kom upp till 100 mål.”
Malbas med framgångsrika ungdomslag börjar åter om med A-laget.  Fast med andra spelare. Det tål att tänka på. Säsongen som gick såg vi inte så ofta de egna ungdomsspelarna där de borde vara. Alltså i representationslaget. Men det gick bra för Malbas och det var ett nöje att åskåda. Kan man hoppas på en fortsättning? Förra gången Malbas spelade i ligan hade sex spelare börjat sin basketbana i Chirseberg Bulls. En riktig förening. Det tål också att tänka på, men det var ett elände att se. Dessvärre var det ingen som funderade på hur det kunde komma sig.

Men med konståskådning är det värre. Samarbetet med Lund visar sig än en gång förödande. (Den sjuka sjukhusorganisationen) Vem har bestämt att Konsthögskolan i Malmö ska bort? Vem har bestämt att regionens resurser ska plottras (kluddas) bort i Lund? ”En konsthögskola i Lund är lika sannolik som om Venedigbiennalen, världens viktigaste konstutställning, skulle flytta till Eslöv.

Apropos Lund och sjukhusakuten så läste jag ”In a grove” av Ryunosuke Akutagawa, ja, den heter något annat på japanska förstås (Yabo no Naka) och den var alldeles särskilt bekant och som jag slog upp det framgick det att den är en del av Rashomon, filmen ni vet, av Kurosawa. En samuraj blir mördad men åskådaren får inte säkert veta av vem. Det kan vara hustrun, boven eller samurajen själv men i den gamla gaten (Rashomon) tar en avpolleterad samuraj hand om ett litet barn och det får bli filmens hoppfulla slut (fast då är det boven som bär, förstås). Mycket symboliskt om man vill, eller så bara en bra historia som var två. Också med tanke på ovanstående. En historia kommer sällan ensam. Också med tanke på kontexten skulle Delouze ha sagt. Kanske?

 


EN CYKLO PEDI

Johan Tell ; En cyklo pedi – allt jag vet om cykling  (2016)

Illustrerad av Lukas Möllersten

Johan Tell drar igenom det mesta som kan vara värt att veta om cykling cykeltouring och han gör det genomgående mycket underhållande. Cykelvetenskap med anekdotisk bevisföring av bästa märke och emellanåt blir det också lite trafikpolitik och hur cykelgemenskapen kan fungera ute i världen där Gronningen är det bästa exemplet. JT far till New York och San Francisco och utreder rent genealogiskt MTB:ns och Fixiens tillkomsthistoria och rotar fram hur några lösa trådar vävs till cykelskelett i Borås och vet verkligen att resa reda på både det ena och det andra. Korgbollslaget EOS i Lund ska man veta är från en gammal cykelfabrik och visst hade celestgröna tröjor a la Bianchi varit finare. Materialnörderi är roligt och jag lär mig massor. Pcykologens uttalande om cyklistens omedelbarhet och oförmåga till analytiskt handlande kan jag skriva under på. Också kanske lite om varför jag själv har fyra cyklar och ingen cykelhjälm. Johan är inte glad för Tandem utan vill att cyklingen ska vara en egotrip om än tillsammans med andra i klubbar och café, men missar att Malmö, som för övrigt får mycket cykelberöm, redan 1890 hade velodrom som också en samtida Axel Danielsson påpekade. Poeten Östlings paradoxala synvinkel i cykelvetandes verktygslåda tycker jag också kunde ha fått kommit med då cykelintresset ändå är så medelklassigt, inklusive resandet, Fixien till trots. Saknaden av ett faktaregister kan jag muttra lite om i en annars mycket förträfflig, läsvärd och intressant cyklopedia.

 


Dagens Zlatan

Den flitige läsaren av denna blog vet att jag tycker att basketsporten jämfört med fotbollen har ett överlägset taktiskt kunnande men att i kraft av den allt förbättrade bolltekniken och ökade bollkontrollen så närmar sig fotbollen basketbollen. VSB! Artikeln i Aftonbladet, ger syn för sägen. ”Som ni vet vill jag ha specialister och inte så många mångsidiga spelare. Jag har en väldigt tydlig bild över hur jag vill spela, säger Mourinho.” I Basketbollens rike så tar man ut laget (läs:truppen) genom en försäsongstryout som gäller position för position. Man utser bästa etta, tvåa, trea, fyra och femma. Varken mer eller mindre. En spelare som Michael Jordan hade kunnat ta förstaplatsen på positionerna ett, två, tre och fyra men då får han välja. Jordan valde ettan eller pointguard. Nu är Fred Winters Triple Post Offense som ju Chicago Bulls spelade inget deciderat rollspelande utan har ett mera positionskiftande upplägg men det är en annan historia. Kanske har Mourinho ett försprång där. I alla fall jämfört med Hamrén som ville att alla skulle ha shining.

Med en anfallare får Zlatan och Wayne Rooney konkurrera om den enda platsen. Nåja. Inget nytt kanske. Fråga Cavani!


SKOTTSÄKERT: om konsten att skjuta en basketboll i korgen

I helgen satte Golden State Warriors NBA-rekord i antal vunna matcher på en säsong. Hoppskottet, och hur man sätter upp en skytt är en konstart!

Kenny SailorKenny Sailor – 1946

I would say that squared up toward the basket, body hanging straight, the cocked arm, the ball over the head, the knuckles at the hairline — that’s today’s classic jump shot.” // John Christgau

Fortfarande i mitten på 1960-talet kunde man från Svenska Basketbollförbundet köpa Sten Wallmarks Skottskola med det hopplösa tvåhandsskottet. Men det var då det. Däremot så är fortfarande nog så att förståsigpåarna ännu inte bestämt sig för hur det ultimata hoppskottet ska utföras.

Min rubriksättning är ingen tillfällighet. Det är lite Zen över basketboll och särskilt skottet. Först måste den rätta tekniken läras och sedan automatiseras; oupphörligt tränas. Gång på gång. Skytten ska bli ett med korgen och skottet kunna avlossas utan att se korgen. Det finns mycket mer att säga: eller inte!

o-o

From Introduction to Rise and Fire:                             (som jag läser just nu)

Rise and Fire is about the secrets of the shot and the superstitions of the players who live by it. It´s a sentimental, historical, personal, scientific, and critical examination of the jumper. This book is not an encyclopedia of every great shooter. That book would run 10,000 pages. But it profiles many of the shot´s masters. A path connects the first shooters to modern marksmen, and I wanted to explore that road and show how basketball got from point A to point B, from set shot to the jump shot and beyond.

Coaches preach about team defense, rebounding, boxing out, sharp cuts, hitting the open man, switching on defense, running the floor, filling the lanne, getting a hand up, looking up, fighting through screens, moving the ball, and shuffling your feet. These are all importent things, and i´m sure,occasionally, defense, pure defense, wins championships – but only if there´s someone capable of making shots. My favorite saying in basketball has always been ”Great offense beat great defense.” I also believe it, asdo many of the shooters featured in Rise and Fire. Go ahead and play tight defense – a locked-in shooter won´t even notice.”

Visst är det vackert!

Varje ord i raden är ett helt begrepp, ”team defense, rebounding, boxing out, sharp cuts, hitting the open man, switching on defense, running the floor, filling the lanne, getting a hand up, looking up, fighting through screens, moving the ball, and shuffling your feet.” och betyder hårt arbete och smart tänkande och bör tränas varje basketbollpass och kan dessutom göras roligt. 3-2 övningen över hela banan innehåller alla begreppen. Coachen övervakar och påpekar, avbryter och understryker. Varje begrepp måste också tränas för sig, till exempel ”boxing out” Uppmärksamheten. Under sekunden, det är lång tid i basket, som bollen är i luften hinner försvararen lokalisera sin anfallare och ta sig dit i rätt blockposition, inta rätt kroppshållning och nå kroppskontakt och vara förberedd på det snabba uppspelet som kommer, vare sig bollen går i korgen eller erövras efter retur. Boxing-out-träning fem minuter i slutet på varje basketbollpass gör susen. I stället för 3-2 kan man köra 4-2. ”The Firebrigade” Chicago Bulls med Tex Winter i planeringen (läs: tripple offense) körde den varje träning.

Golden State Warriers med Coach Kerr , Steve Kerr, spelar främst med en tillämpad variant på Tripple Offense och Triangle Offense och vet att sätta upp skyttarna. Det är lite magi över det.


NHL och RESPEKT

National Hockey League, NHL, påbörjar sitt slutspel, eller playoff som det också kan heta, i dag. Sexton lag deltar och vinnaren vinner Stanley Cup som är en stor pokal där alla tidigare vinnares namn finns inristade. Det hör till vidskeplerna att en en spelare inte får röra Cupen innan han vunnit den för då vinner han inte den. Det är en vidskepelse som går tillbaka på Kungens oberörbarhet i det gamla vegetativa stamsamhället som man kan läsa om i ”Den gyllene grenen” av James Frazer. Kanske symbolisera Cupen själv Yggdrasil; det gamla världsträdet. Vidskepelserna är många i sportsammanhang, allt från att vissa spelare utför egentillverkade ritualer före varje matchframträdande till att själva inramningen runt matcherna är ritualiserad. Olympiska Spelens invigningsspektakel är ett bra exempel där det ofta gäller att överträffa tidigare Spels dito. Nu skulle det handla om Respekt, kanske också det en gammal vidskepelse i modern tappning. Tappningar kanske man bör säga för begreppet Respekt är inte entydigt och tillämpas olika i olika kulturer.

Varje år väljs nya spelare under strikta former in i NHL. Det kallas för ”Draften” Spelarna som ska initieras numreras där den bäste får ett och den sämste en siffra långt högre än ett. Det laget som kommer sämst innevarande säsong får välja först. Inte riktigt sant, men i princip. Det sämst placerade laget har störst chans (20%) att få välja först. Den här säsongen placerade sig Toronto Maple Leafs sist, och för övrigt så var det inget kanadensiskt lag som gick till slutspel; fast laget med flest kanadensiska spelare, Florida Panthers, kom med. Man räknar på att Draftettan kommer att bli en stjärnspelare och stjärnspelare är viktigt. En stjärnspelare i laget räcker inte till slutspel, för det krävs minst två, och har man fyra, som Washington Capitals med Ovetjkin, Kuznetsov, Holtby och Backstrom, är det stor chans att vinna hela slutspelet.

Toronto verkar ha haft ett mål den här säsongen. Nämligen att komma sist. Ändå säger Torontos Coach Babcock att men måste respektera spelet och kämpa på i varje match. “As a group, we know what’s going on,” said Bernier. “But we want to win. We are winners in this locker room. You’re never going to go out there thinking about the future. You’re thinking about your own career and show what you can do.” Alltså måste laget (läs: coachen) se till att förlora ändå. Det kan ske bland annat genom omdisponering av spelarna, dåliga förberedelser och taktikbyten. Ganska lätt faktiskt. Detta om Respect.

Inför sista omgången så lät redan klara Capitals sina bästa spelare sitta varpå Anaheim Ducks kunde vinna och passera Los Angeles Kings i tabellen. Kanske vill Capitals hellre möta Ducks i en eventuell final? Också New York Islanders lät sina bästa spelare sitta sista omgången, varpå laget förlorade och hamnade i en annan, och fördelaktigare?, slutspelsgrupp än Capitals som får antas vara bäst. New York Rangers fick den platsen och har först att möta ”hetaste” laget Pittsburgh Penguins. Detta om Respect.

Respekt hänger uppenbart i hop med etik.

Alla lag som spelar i turneringar hamnar ibland i lägen där det kan vara fördelaktigt att förlora, fördelarna kan skifta mellan matchtider, matchplats eller helt enkelt ställa till det för konkurrenter. Men är det fel att ge sitt eget lag de bästa förutsättningarna på bekostnad av att det är lika förutsättningar som ska gälla? Faktiskt en bra fråga. Utåt säger alla att det är förfärligt att medvetet förlora men inåt gör alla det. Det är mitt tips. Det kan man spela på.

o-o

Ibland, och det händer ofta i Basketboll, som är den sport jag kan, förloras det av ovanstående anledningar men omedvetet och av dumhet. Räknas det? Bäst minns jag EOS/Malbas som var överlägsna alla svenska lag när de spelade ”run and gun” men sällan tilläts göra det.

I kväll ska jag nörda ner mig i  Shawn Furys: Rise and fire : the origins, science, and evolution of the jump shot – and how it transformed basketball forever  så kanske ska jag utveckla mig om det perfekta basketskottet framöver (jag har ju faktiskt varit med sedan tvåhandsskottets dagar)


STORT GRATTIS TILL MALBAS P-97

Äntligen!. Kan man säga så? Senast det begav sig för Malbas var 1977. SM-GULD för äldsta juniorerna. Janne Hasselström heter den Alvikskolade coachen/tränaren som gjort resan med laget från knattetiden. Undertecknad som varit ungdomstränare i många år (SM-final med Herkules P-61) vet vilken prestation som Janne genomfört och vilket kunnande Janne besitter och att han lyckats överföra basketkulturen till sitt nu så eminenta lag. Naturligtvis är det spelarna som i första hand ska gratuleras för sin extraordinära insats men det är också viktigt att påpeka Jannes betydelse.


Återkomster

Så var det åter dags för Malmöbasketen att kämpa på i landets högsta serie – Basketligan. Första matchen mot Jämtland. Det gick med ett nödrop bra; det vill säga vinst efter förlängning. Något onödig förlängning kan tyckas då förlängningen orsakades av en bonusstraff efter foul på lay-up. Som värdemätare är det svårt att säga. Dels var det ett tag sedan jag tittade basket och dels så verkade Jämtland vara ett något ojämnt lag. Bra förstafemma men när bara tre femtedelar återstod i slutminuterna så liksom bara försvann försvaret och anfallet reducerades till två hot. Däremot så fanns det absolut mycket att glädjas åt i Malbas. Först och främst centerspelet. Malbas/Mataki/Heta Skåne har haft många bra centrar genom åren men aldrig ett genomtänkt centerspel och förmåga att hitta passningar inside. Plus till coachen. Det varierade försvaret ställde till det för Jämtland och det kommer det att göra för många lag framöver. Plus till coachen. Uppspelen var säkra och togs till förlängda strafflinjen och inte så ensidiga som alltid enligt mig varit Malbas genomgående stora problem i hop med turnovers som följer av det. Det skulle betyda mycket för hela klubben om man fick ordning på den detaljen. Alltså mera plus till coachen. Inga organiserade snabba uppspel eller press. Men det kanske kommer; eller inte. Den nye amerikanen fick kanske alltför stor betydelse. Så fort han satt på bänken föll Malbas. Det duger inte. Ett basketlag måste ha ett defensivt b-spel som kan spela jämnt. Set-offense var underbart med flera lösningar som jag tyckte om. Dubbelspelet där två spelare rör sig följa-John lyckades flera gånger, den isolerade trepoängsskytten, det vill säga överbelastningen på bollsida, insidepassningen som kom ut igen och utnyttjandet av armbågarna; alltså positionerna på straffkastlinjens kanter. Mera plus till coachen. Däremot så såg jag ingen boxa i försvaret (jo det förekom i den offensiva returtagningen) och vid flera lay-ups, i och för sig snygga, så hamnade layupparen en bra bit utanför banan och Jämtland kunde kontra i två lätta poäng. Många plus till coachen men det var spelarna som gjorde jobbet och de var duktiga och genomgående mycket kvicka i fötterna, alltså smart tränade. ”Rade” satt som assisterande och det var inte lite. Mycket talar för att han är Sveriges mest underskattade coach (= egentligen den kunnigaste). Arangemanget kunde varit bättre. Fråga EOS-Malbas-spelare i publiken som också var där då Chirseberg Bulls & Cherries skötte pausunderhållningen (2-ball) och lagets entré då det begav sig. Sist men inte minst: Det bästa: Musiken!!! Den vanligtvis så störiga musiken som omgett basketarrangemangen var ersatt av hip-hop av bästa märke. Det kändes mycket bra att få vara på plats.

Malbas-tar-kommandot*Hitta Gubben?!*

o-o

Första gången Malbas gick upp till högsta divisionen var förnamnet Herkules, året var 1968, och vad jag minns som spelare så var det ett duktigt tryck på läktarna. Det är skräp av Malmö fritid att inte kunna ordna bättre förhållande 50 år senare.

*ovanför 33:ans axel*


Skäligt vägd?

(Redaktören: Videon som skulle tala för sig handlar om Jeremy Lin, Harvardstudenten som trots att han var väl kvalificerad aldrig valdes i NBA-draften och fick kämpa länge och väl innan han kunde förverkliga en av sina drömmar som var att spela basketboll i den amerikanska proffsligan NBA. Själv menar han i videon att hans svårigheter handlar om rasism och att han är asiat. När han väl kom på banan som startspelare, mycket på grund av att New York Knicks just då var mycket skadedrabbat och att han i stort var deras sista möjlighet på guardpositionen, mot New York Nets i februari 2012, gjorde han stor succé och i matcherna som följde satte han startrekord för nya spelare i NBA genom att de första fem matcherna satt fler poäng än någon annan sedan 1976. Knicks som före Lins entré förlorat många matcher i sträck och låg utanför slutspelet vann åtta raka matcher och gick till slutspel. Lin blev både publik och spelarfavorit och hans matcher följdes av asiater över hela världen och även reklamen hängde på, ändå förnyades inte Lins kontrakt. Om du fortfarande är intresserad så sök på Linsanity.)


Kuliga Herr Kules

Magnus Sjöholm efterlyser på sin blogg kuliga (fantasifulla) klubbnamn och jag tycker nog att Herkules kan platsa eftersom Basketboll inte räknas som kraftsport och tillkomsten har sina omständigheter. Den tilltänkta basketklubbens tillvaro i Kronborgsskolans gymnastiksal skulle legitimeras men namnet B-63 kom i retur från Riksidrottsförbundet eftersom någon brottarklubb hunnit före och nu var det lite bråttom när det spånades i omklädningsrummet efter träning. En historisk plats med andra ord. Plats för en platta! Bland andra namn fanns också Herkules som vann mitt gillande inför möjligheten att på varje tröja ha en bild på en av Herkules bragder. De är ju precis som antalet spelare i Basketboll tolv. Coachen skulle bära en replik av skinnmanteln efter det Nemeiska lejonet. Till tröjfärg föreslog jag grått men det blev grönt och de blänkande röda byxorna var man tvungen att tvätta i ättika för att de skulle fortsätta glänsa. Strängt taget är FRUCULES ändå kuligare.

rcHerkules

Bilden är som är tagen 1968 efter att BBK Herkules just vunnit seriefinalen i Div 2 mot LUGI och därmed avancerat till allsvenskan. Alltså inte 1973 som det står i SDS . Lite om Bragdmakarna kan man läsa här: Basket i Malmö. På bilden finns fem man från den ursprungliga sittningen i omklädningsrummet på Kronborgsskolan. Dom fantastiska bröderna Hall i slips som skötte rulljangsen, nummer 7 och 9 och så den 6igaste som var jag och redan yrkesbefaren sjöman. Basketskorna av det rätta märket jag hade var inköpta i San Francisco medan de stötdämpande tjocka strumporna var stickade av min mamma på upprepat garn. Sex av spelarna tog sig andra gången till högsta serien, tidigare i MAI:s basketsektion med numro 14 som tränare, nr 8 är landslagsmeriterad och nr 10 och nr 4 juniorlandslagmän. Nummer fem heter Greg och kom från Amerikat och hade en egen unik insidemove som han alltid blev felaktigt avblåst för och som fortfarande finns med i min egen lilla verktygslåda*.

* För att utföra sitt konststycke behövde Greg en insidepassning och det är en av de fundamentals man inte lär ut längre. Jäva gärna mitt påstående! Så ett tips i all välmening: Starta alla set-offense med en insidepassning!


vardagar

keep calm & carry on

ursakta

Slow walking is profit to the soul

KOMMUNARDEN

gemenskapande rikedom

Kollegieblocket

Skrivanden

Konst & Politik

Staffan Jacobson - författare, konstnär och frihetlig socialist i Lund.

Tony Johansson

Publicerade texter 2007-

The WordPress.com Blog

The latest news on WordPress.com and the WordPress community.

WordPress.com

WordPress.com is the best place for your personal blog or business site.