Kategoriarkiv: Basket

NHL och RESPEKT

National Hockey League, NHL, påbörjar sitt slutspel, eller playoff som det också kan heta, i dag. Sexton lag deltar och vinnaren vinner Stanley Cup som är en stor pokal där alla tidigare vinnares namn finns inristade. Det hör till vidskeplerna att en en spelare inte får röra Cupen innan han vunnit den för då vinner han inte den. Det är en vidskepelse som går tillbaka på Kungens oberörbarhet i det gamla vegetativa stamsamhället som man kan läsa om i ”Den gyllene grenen” av James Frazer. Kanske symbolisera Cupen själv Yggdrasil; det gamla världsträdet. Vidskepelserna är många i sportsammanhang, allt från att vissa spelare utför egentillverkade ritualer före varje matchframträdande till att själva inramningen runt matcherna är ritualiserad. Olympiska Spelens invigningsspektakel är ett bra exempel där det ofta gäller att överträffa tidigare Spels dito. Nu skulle det handla om Respekt, kanske också det en gammal vidskepelse i modern tappning. Tappningar kanske man bör säga för begreppet Respekt är inte entydigt och tillämpas olika i olika kulturer.

Varje år väljs nya spelare under strikta former in i NHL. Det kallas för ”Draften” Spelarna som ska initieras numreras där den bäste får ett och den sämste en siffra långt högre än ett. Det laget som kommer sämst innevarande säsong får välja först. Inte riktigt sant, men i princip. Det sämst placerade laget har störst chans (20%) att få välja först. Den här säsongen placerade sig Toronto Maple Leafs sist, och för övrigt så var det inget kanadensiskt lag som gick till slutspel; fast laget med flest kanadensiska spelare, Florida Panthers, kom med. Man räknar på att Draftettan kommer att bli en stjärnspelare och stjärnspelare är viktigt. En stjärnspelare i laget räcker inte till slutspel, för det krävs minst två, och har man fyra, som Washington Capitals med Ovetjkin, Kuznetsov, Holtby och Backstrom, är det stor chans att vinna hela slutspelet.

Toronto verkar ha haft ett mål den här säsongen. Nämligen att komma sist. Ändå säger Torontos Coach Babcock att men måste respektera spelet och kämpa på i varje match. “As a group, we know what’s going on,” said Bernier. “But we want to win. We are winners in this locker room. You’re never going to go out there thinking about the future. You’re thinking about your own career and show what you can do.” Alltså måste laget (läs: coachen) se till att förlora ändå. Det kan ske bland annat genom omdisponering av spelarna, dåliga förberedelser och taktikbyten. Ganska lätt faktiskt. Detta om Respect.

Inför sista omgången så lät redan klara Capitals sina bästa spelare sitta varpå Anaheim Ducks kunde vinna och passera Los Angeles Kings i tabellen. Kanske vill Capitals hellre möta Ducks i en eventuell final? Också New York Islanders lät sina bästa spelare sitta sista omgången, varpå laget förlorade och hamnade i en annan, och fördelaktigare?, slutspelsgrupp än Capitals som får antas vara bäst. New York Rangers fick den platsen och har först att möta ”hetaste” laget Pittsburgh Penguins. Detta om Respect.

Respekt hänger uppenbart i hop med etik.

Alla lag som spelar i turneringar hamnar ibland i lägen där det kan vara fördelaktigt att förlora, fördelarna kan skifta mellan matchtider, matchplats eller helt enkelt ställa till det för konkurrenter. Men är det fel att ge sitt eget lag de bästa förutsättningarna på bekostnad av att det är lika förutsättningar som ska gälla? Faktiskt en bra fråga. Utåt säger alla att det är förfärligt att medvetet förlora men inåt gör alla det. Det är mitt tips. Det kan man spela på.

o-o

Ibland, och det händer ofta i Basketboll, som är den sport jag kan, förloras det av ovanstående anledningar men omedvetet och av dumhet. Räknas det? Bäst minns jag EOS/Malbas som var överlägsna alla svenska lag när de spelade ”run and gun” men sällan tilläts göra det.

I kväll ska jag nörda ner mig i  Shawn Furys: Rise and fire : the origins, science, and evolution of the jump shot – and how it transformed basketball forever  så kanske ska jag utveckla mig om det perfekta basketskottet framöver (jag har ju faktiskt varit med sedan tvåhandsskottets dagar)


STORT GRATTIS TILL MALBAS P-97

Äntligen!. Kan man säga så? Senast det begav sig för Malbas var 1977. SM-GULD för äldsta juniorerna. Janne Hasselström heter den Alvikskolade coachen/tränaren som gjort resan med laget från knattetiden. Undertecknad som varit ungdomstränare i många år (SM-final med Herkules P-61) vet vilken prestation som Janne genomfört och vilket kunnande Janne besitter och att han lyckats överföra basketkulturen till sitt nu så eminenta lag. Naturligtvis är det spelarna som i första hand ska gratuleras för sin extraordinära insats men det är också viktigt att påpeka Jannes betydelse.


Återkomster

Så var det åter dags för Malmöbasketen att kämpa på i landets högsta serie – Basketligan. Första matchen mot Jämtland. Det gick med ett nödrop bra; det vill säga vinst efter förlängning. Något onödig förlängning kan tyckas då förlängningen orsakades av en bonusstraff efter foul på lay-up. Som värdemätare är det svårt att säga. Dels var det ett tag sedan jag tittade basket och dels så verkade Jämtland vara ett något ojämnt lag. Bra förstafemma men när bara tre femtedelar återstod i slutminuterna så liksom bara försvann försvaret och anfallet reducerades till två hot. Däremot så fanns det absolut mycket att glädjas åt i Malbas. Först och främst centerspelet. Malbas/Mataki/Heta Skåne har haft många bra centrar genom åren men aldrig ett genomtänkt centerspel och förmåga att hitta passningar inside. Plus till coachen. Det varierade försvaret ställde till det för Jämtland och det kommer det att göra för många lag framöver. Plus till coachen. Uppspelen var säkra och togs till förlängda strafflinjen och inte så ensidiga som alltid enligt mig varit Malbas genomgående stora problem i hop med turnovers som följer av det. Det skulle betyda mycket för hela klubben om man fick ordning på den detaljen. Alltså mera plus till coachen. Inga organiserade snabba uppspel eller press. Men det kanske kommer; eller inte. Den nye amerikanen fick kanske alltför stor betydelse. Så fort han satt på bänken föll Malbas. Det duger inte. Ett basketlag måste ha ett defensivt b-spel som kan spela jämnt. Set-offense var underbart med flera lösningar som jag tyckte om. Dubbelspelet där två spelare rör sig följa-John lyckades flera gånger, den isolerade trepoängsskytten, det vill säga överbelastningen på bollsida, insidepassningen som kom ut igen och utnyttjandet av armbågarna; alltså positionerna på straffkastlinjens kanter. Mera plus till coachen. Däremot så såg jag ingen boxa i försvaret (jo det förekom i den offensiva returtagningen) och vid flera lay-ups, i och för sig snygga, så hamnade layupparen en bra bit utanför banan och Jämtland kunde kontra i två lätta poäng. Många plus till coachen men det var spelarna som gjorde jobbet och de var duktiga och genomgående mycket kvicka i fötterna, alltså smart tränade. ”Rade” satt som assisterande och det var inte lite. Mycket talar för att han är Sveriges mest underskattade coach (= egentligen den kunnigaste). Arangemanget kunde varit bättre. Fråga EOS-Malbas-spelare i publiken som också var där då Chirseberg Bulls & Cherries skötte pausunderhållningen (2-ball) och lagets entré då det begav sig. Sist men inte minst: Det bästa: Musiken!!! Den vanligtvis så störiga musiken som omgett basketarrangemangen var ersatt av hip-hop av bästa märke. Det kändes mycket bra att få vara på plats.

Malbas-tar-kommandot*Hitta Gubben?!*

o-o

Första gången Malbas gick upp till högsta divisionen var förnamnet Herkules, året var 1968, och vad jag minns som spelare så var det ett duktigt tryck på läktarna. Det är skräp av Malmö fritid att inte kunna ordna bättre förhållande 50 år senare.

*ovanför 33:ans axel*


Skäligt vägd?

(Redaktören: Videon som skulle tala för sig handlar om Jeremy Lin, Harvardstudenten som trots att han var väl kvalificerad aldrig valdes i NBA-draften och fick kämpa länge och väl innan han kunde förverkliga en av sina drömmar som var att spela basketboll i den amerikanska proffsligan NBA. Själv menar han i videon att hans svårigheter handlar om rasism och att han är asiat. När han väl kom på banan som startspelare, mycket på grund av att New York Knicks just då var mycket skadedrabbat och att han i stort var deras sista möjlighet på guardpositionen, mot New York Nets i februari 2012, gjorde han stor succé och i matcherna som följde satte han startrekord för nya spelare i NBA genom att de första fem matcherna satt fler poäng än någon annan sedan 1976. Knicks som före Lins entré förlorat många matcher i sträck och låg utanför slutspelet vann åtta raka matcher och gick till slutspel. Lin blev både publik och spelarfavorit och hans matcher följdes av asiater över hela världen och även reklamen hängde på, ändå förnyades inte Lins kontrakt. Om du fortfarande är intresserad så sök på Linsanity.)


Kuliga Herr Kules

Magnus Sjöholm efterlyser på sin blogg kuliga (fantasifulla) klubbnamn och jag tycker nog att Herkules kan platsa eftersom Basketboll inte räknas som kraftsport och tillkomsten har sina omständigheter. Den tilltänkta basketklubbens tillvaro i Kronborgsskolans gymnastiksal skulle legitimeras men namnet B-63 kom i retur från Riksidrottsförbundet eftersom någon brottarklubb hunnit före och nu var det lite bråttom när det spånades i omklädningsrummet efter träning. En historisk plats med andra ord. Plats för en platta! Bland andra namn fanns också Herkules som vann mitt gillande inför möjligheten att på varje tröja ha en bild på en av Herkules bragder. De är ju precis som antalet spelare i Basketboll tolv. Coachen skulle bära en replik av skinnmanteln efter det Nemeiska lejonet. Till tröjfärg föreslog jag grått men det blev grönt och de blänkande röda byxorna var man tvungen att tvätta i ättika för att de skulle fortsätta glänsa. Strängt taget är FRUCULES ändå kuligare.

rcHerkules

Bilden är som är tagen 1968 efter att BBK Herkules just vunnit seriefinalen i Div 2 mot LUGI och därmed avancerat till allsvenskan. Alltså inte 1973 som det står i SDS . Lite om Bragdmakarna kan man läsa här: Basket i Malmö. På bilden finns fem man från den ursprungliga sittningen i omklädningsrummet på Kronborgsskolan. Dom fantastiska bröderna Hall i slips som skötte rulljangsen, nummer 7 och 9 och så den 6igaste som var jag och redan yrkesbefaren sjöman. Basketskorna av det rätta märket jag hade var inköpta i San Francisco medan de stötdämpande tjocka strumporna var stickade av min mamma på upprepat garn. Sex av spelarna tog sig andra gången till högsta serien, tidigare i MAI:s basketsektion med numro 14 som tränare, nr 8 är landslagsmeriterad och nr 10 och nr 4 juniorlandslagmän. Nummer fem heter Greg och kom från Amerikat och hade en egen unik insidemove som han alltid blev felaktigt avblåst för och som fortfarande finns med i min egen lilla verktygslåda*.

* För att utföra sitt konststycke behövde Greg en insidepassning och det är en av de fundamentals man inte lär ut längre. Jäva gärna mitt påstående! Så ett tips i all välmening: Starta alla set-offense med en insidepassning!